Kopparsulfat - bra eller dåligt?
Hejsan!!
jag har funderat ett tag på om kopparsulfat/ blåsten verkligen är så dåligt som vi får lära oss i skolan. Nu är inte jag enormt påläst i ämnet ( gick nyss ur nian) men jag vill minnas att vi fick läsa att det dels är en frätande salt och att det på något vis är giftigt att förtära. Sedan vet jag inte var gränsen för det går, jag menar hur my let kan man få i sig innan kroppen reagerar illa på det, där är ju ändå bara en salt?
en sak jag vet är att det tidigare var ett husmorsknep att använda blåsten för att bli av men vårtor ( sedan hur väl det har funkat alla gånger vet jag inte men har hört från bekanta att detta varit ett sätt de blev av med vårtor när de var små.
sedan har jag hört att det ska vara bra för växter och gynna deras tillväxt. Jag förmodar att det har något med att det tillför näringsämnen till dem men vet heller inte hur det funkar.
så min slutliga fråga är alltså om blåsten verkligen är så dåligt som vi fått lära oss. Och hur funkar egentligen det där med växterna? Jag har trott att det skulle missgynna tillväxten på något sätt.
öppen för alla svar!
Jag vet inte om kopparsulfat är mycket mer toxiskt än andra kemikalier... Får man det på sig kan man nog bara tvätta av det utan att oroa sig. Förtära det ska man absolut inte, men det säger väl nästan sig självt.
Sedan finns det ju nivåer av "farlighet". Att få kopparsulfat på handen är inte optimalt men nog inte så illa. Att få DCM på handen kan vara akut farligt även om man har nitrilhandskar på sig.
Vad gäller växter används kopparsulfat för att ta kål på svamp.
ja men det låter ju ändå rimligt.
Generellt är ämnen farliga på två sätt:
Akut giftiga, dvs om du exponeras (sväljer, andas in, hudkontakt etc.) för en stor mängd av ämnet på kort tid. Beroende på giftighet kan ”stor mängd” vara väldigt olika för olika ämnen. LD50-värdet för kopparsulfat är 87 mg/kg för möss (oralt), dvs om de får i sig 87 mg kopparsulfat per kg kroppsvikt så dör de i hälften av fallen. Något liknande kan vara sant för människa.
Sen kan man drabbas av långsiktiga konsekvenser vid exponering av mindre mängder av ämnet fast under lång tid, t.ex. cancersjukdomar. Detta kan vara svårare att studera just eftersom att det kanske behöver studeras över en hel livstid. Ofta handlar det då om att man får i sig låga halter av ämnen från t.ex. luften eller kanske i fallet koppar - dricksvatten. Att man ska spola i kranen innan man dricker och inte dricka varmvatten beror till viss del på att ledningarna är gjorda av koppar och att man riskerar att få i sig det i onödig mängd.
