5 svar
58 visningar
mimiraebi är nöjd med hjälpen!
mimiraebi 4
Postad: 10 nov 2020 Redigerad: 10 nov 2020

Krönika, Utsatt för övergrepp

Hej, jag ska då skriva en krönika om ämnet sexualbrott. Jag har då valt att inrikta mig på våldtäktsoffrets psyke.

 

Med brist på bevis kommer man ingenstans, det är ord mot ord. Jag visste konsekvenserna av att dricka och ha på mig kort kjol. Det var mitt fel, det är iallafall vad alla säger.

Jonto 3943 – Moderator
Postad: 10 nov 2020

Bra inledning som är lagom lång som fångar läsaren och gör en intresserad av att veta mer. 

Sen binder du ihop med andra stycket bra. 

Sista meningen i andra stycket "De hade på sig trots allt kort kjol." har jag svårt att förstå. Kan det vara att du menar. "Det enda de faktiskt gjorde var att ha på sig en kort kjol".

Du skriver personligt men det går ändå att känna igen sig och känna samhörighet, vilket är bra.

Jag skulle kanske dock tycka att du kan lyfta upp det lite mer på grupp- och samhällsnivå. Ju så får du med individperspektivet på ett väldigt bra sätt. Det kan du göra mot slutet av krönikan, när du pratat om att man inte vågar anmäla. Vad händer med ett samhälle där man som tjej hela tiden behöver gå och vara rädd, inte kan utnyttja sin frihet som man vill och där vi har ett samhälle som inte ställer upp? Hur påverkar det vår allas trygghet och jämställdheten i samhället? Det behöver inte vara ett långt stycke men mot slutet så tycker jag det kan vara bra att tänka lite större så man går från sig själv till att försöka lyfta det till samhällsnivå.

Jag tycker din avslutning känns okej. Det är alltid ett bra grepp att återknyta till inledningen som du gör genom att nämna den korta kjolen igen. Jag tycker dock att avslutningen känns lite dyster och uppgiven; det kanske är tanken och det kanske är bra. Jag skulle dock kanske personligen tycka att man kanske i slutet skulle ha lite mer "skinn på näsan" och blicka lite framåt, mer hoppingivande och att ta ställning typ: "Jag visste konsekvenserna av att dricka och ha på mig kort kjol. Men det var inte mitt fel; det förstår jag nu. Klart att jag som tjej ska kunna klä mig som jag vill och ändå vara trygg och säker! Tyvärr så är inte samhället där än." Det blir också en snygg dramatisk vändning från början "Det var mitt fel" till att "Det var faktiskt inte mitt fel"

Notera att detta bara är förslag och idéer. Det är din text och du som ska bli nöjd med den. I grunden har den redan en mycket bra struktur.

mimiraebi 4
Postad: 10 nov 2020 Redigerad: 10 nov 2020

.

mimiraebi 4
Postad: 10 nov 2020 Redigerad: 11 nov 2020
Jonto skrev:

Bra inledning som är lagom lång som fångar läsaren och gör en intresserad av att veta mer. 

Sen binder du ihop med andra stycket bra. 

Sista meningen i andra stycket "De hade på sig trots allt kort kjol." har jag svårt att förstå. Kan det vara att du menar. "Det enda de faktiskt gjorde var att ha på sig en kort kjol".

Du skriver personligt men det går ändå att känna igen sig och känna samhörighet, vilket är bra.

Jag skulle kanske dock tycka att du kan lyfta upp det lite mer på grupp- och samhällsnivå. Ju så får du med individperspektivet på ett väldigt bra sätt. Det kan du göra mot slutet av krönikan, när du pratat om att man inte vågar anmäla. Vad händer med ett samhälle där man som tjej hela tiden behöver gå och vara rädd, inte kan utnyttja sin frihet som man vill och där vi har ett samhälle som inte ställer upp? Hur påverkar det vår allas trygghet och jämställdheten i samhället? Det behöver inte vara ett långt stycke men mot slutet så tycker jag det kan vara bra att tänka lite större så man går från sig själv till att försöka lyfta det till samhällsnivå.

Jag tycker din avslutning känns okej. Det är alltid ett bra grepp att återknyta till inledningen som du gör genom att nämna den korta kjolen igen. Jag tycker dock att avslutningen känns lite dyster och uppgiven; det kanske är tanken och det kanske är bra. Jag skulle dock kanske personligen tycka att man kanske i slutet skulle ha lite mer "skinn på näsan" och blicka lite framåt, mer hoppingivande och att ta ställning typ: "Jag visste konsekvenserna av att dricka och ha på mig kort kjol. Men det var inte mitt fel; det förstår jag nu. Klart att jag som tjej ska kunna klä mig som jag vill och ändå vara trygg och säker! Tyvärr så är inte samhället där än." Det blir också en snygg dramatisk vändning från början "Det var mitt fel" till att "Det var faktiskt inte mitt fel"

Notera att detta bara är förslag och idéer. Det är din text och du som ska bli nöjd med den. I grunden har den redan en mycket bra struktur.

Tack! Detta med samhällsnivå, förstod jag inte riktigt. Eller jo jag förstod vad du menade, men det är nämlingen så att Samhällskunskap är ett utav de ämnen jag har svårt för och därför vet jag inte riktigt hur jag ska resonera där.

Men jag ha iallafall ändrat den. Och tack så mycket för hjälpen

mimiraebi, det står i Pluggakuens regler att man inte får redigera bort en fråga om nogon har besvarat. Att du har gjort det gör att Jontos kommentarer hänger helt i luften. Det är otacksamt av dig. var snäll och redigera tillbaka inlägget som det var från början! Jag fixade också ditt senaste inlägg så att det syns vad som är citat och vad du har skrivit själv. /moderator

mimiraebi 4
Postad: 11 nov 2020

Okej. Har skrivit krönikan och ändrade den och tycker om den ännu mer.

 

'Klänning. Den röda tajta klänningen som var precis över bröstet och i mitten av låret.

Varför tog jag den? Jag ville ju att alla skulle kolla, eller? Det var det vad han sa i alla fall.’


Ska jag behöva bli våldtagen pga min klädsel. Mina val att gå ut och festa och bli berusad. Ska en annan människa påverka mina rättigheter.


Våldtäkt! Äckligt, vidrigt, absurt! Att ge sig på någon annan och utnyttja någon är så himla äckligt. Det räcker inte med att tillomed offret ska få skulden. Skulden för att vara full och lättklädd.


Jag som tjej ska inte behöva vara rädd för att bli våldtagen. Det finns naturligt killar som även blir våldtagna men det är tjejer som är majoriteten av alla utsatta. Om alla är rädda hela tiden kommer samhället att rasa och det kommer resultera i att det finns ingen mänsklighet. Man bör kunna jobba på samma område, gå förbi, vara på fester och möten och vara själv utan att behöva  vara med om ett övergrepp.

 


Jag har nyligen läst en bok om våldtäkt. Hemsk, men fantastisk bra. Boken handla om en tjej som hade gått på fest och blivit utsatt av hennes kompisar mot sin vilja. hur ska hon någonsin lita på någon igen när hon inte ens kunde göra det mot sina kompisar.


Denna värld måste ändras. Det är inte jag som ska anpassa mig och vara försiktig för att undvika en våldtäkt. Det är du, som förälder, kollega, elev, ungdom, MÄNNISKA förhindra att detta ger genom att lära att man INTE ska våldta. Du ska inte lära mig om hur jag klär, beter mig och väljer vad jag ska göra. Det är mina val. Och det är INTE mitt fel ifall jag blir våldtagen. Det är du som är störd och misslyckad som människa. Ett monster. Det är vad du är. Monster

Svara Avbryt
Close