Kurvors rotationssymmetrier - J. Månsson; kap. 2
Halloj!
Jag har nyligen börjat plugga flervariabelanalys och har kommit in på ytor och kurvor i rummet. På s. 33 i Månssons Flerdimensionell analys står det parafraserat att alla kurvor som kan skrivas på formen , där är en funktion i en variabel, kommer uppvisa rotationssymmetri kring -axeln. Jag har två frågor:
1) Månsson skriver att är en funktion av en variabel, men här har vi väl två variabler, och ? Eller tänker man att funktionen ska ha ett argument, för det verkar ju som en lite annan sak.
2) Hur kommer det sig att man kan garantera rotationssymmetri i detta fall? Är det för att alla punkter med samma avstånd till -axeln kommer ligga på en "cirkel", så hela kurvan kan tänkas byggas upp av "nivåer av cirklar"?
1
z är en funktion av 2 variabler, men f(u) är en funktion av 1 variabel och har, som du skriver, 1 argument/inparameter
2.
Rätt, "cirkelskivorna" med centrum (0,0,z)=(0,0,f(r)), med radien r=sqrt(x^2+y^2), kommer att ligga på z-nivån f(r)
Angående punkt 1:
i vårt fall är ju inte en oberoende variabel, utan beror ju i sin tur av och . Kan man då verkligen säga att endast beror av en variabel?
Detta är såklart bara en petitess.
Det är en sammansatt funktion.
g: R2 -> R, (x, y).
f: R -> R, xf(x).
z: R2 -> R, (x, y)()(x, y) = f(g(x, y)) = f().