0 svar
2349 visningar
lovisla03 1527 – Fd. Medlem
Postad: 25 sep 2019 11:53 Redigerad: 25 sep 2019 13:21

Labbrapport

Jag har skrivit en labbrapport för första gången och osäker på om jag har gjort rätt. Skulle vara tacksam över tips på den!

Labbrapport undersökning av bottenfauna

Laborant: Lovisa Karlsson

Medlaboranter: ... ... ... ...

Klass: ...

Datum: ...

 

Syfte

Syftet med laborationen är att få förståelse för hur djurens storlekar samt mängden syre i sjön beror på djupheten.

Hypotes

Vår hypotes är att det är mindre syre på djupare vatten, kräftorna är större på djupare vatten och att det är större djur på djupare vatten.

Teori

På hösten kyls den övre vattenmassan av och språngskiktet försvinner så det blir ungefär samma temperatur och därmed samma densitet i hela sjön. Vinden gör att vattnet blandas om. Då blandas det i nytt syre och mineralnäringsämnen från nedbrutna organismer förs från bottnen till ytan.

Materiel

1 Båt
5 Flytvästar
1 Ekmanhugg
1 Ruttnermätare
1 Sil
3 Bunkar
2 Stereolupper
1 Bok
2 glasburkar

Genomförande

Varje person tog på sig en flytväst. 1 Ekmanhugg, 1 ruttnermätare, 3 bunkar och 2 glasburkar lades i båten. Sedan roddes båten ut ungefär halvvägs till mitten av den mesotrofiska sjön Erken. Som djupast i sjön är det 21 meter. Temperaturen mättes genom att sänka ner ruttnermätaren i sjön. Det visade sig vara cirka 16 grader Celcius. 

Två glasburkar fylldes, en på djupare vatten och en på grundare vatten.

Ekmanhuggen hissades ner till botten på 4 och 6 meters djup. När den nuddade botten släpptes vikten som föll ner till hasparna på Ekmanhuggen så att den slogs igen med en del av botten. Ekmanhuggen drogs upp, togs in i båten och innehållet tömdes snabbt i en bunke. För varje djup lades innehållet i en egen bunke. Bottenhuggen användes också för att ta upp 3 burar med kräftor i som var på olika djup. Burarna med kräftor i togs in i båten.

Därefter roddes båten in till land igen där ett till bottenhugg togs på 0.5 meters djup. När Ekmanhuggen nuddade botten släpptes vikten som föll ner till hasparna på Ekmanhuggen. Den slogs igen med en del av botten i och hissades upp ovanför ytan. Sedan hälldes innehållet snabbt i en bunke.

Innehållet i bunkarna hälldes var för sig i en sil. Silen skakades sedan långsamt över vattnet för att få bort onödigt material såsom lera och sand. Sedan hälldes vatten över silen för att försäkra att allt material som var kvar kom med. Viktigt var att innehållet i de olika djupen inte blandades ihop. Därefter mättes syret i de två glasburkarna med en syremätare.

Efter detta artbestämdes djuren i bunkarna med en stereolupp. Med den kunde djuren iakttas och artbestämmas med hjälp av en bok (Olsen, Lars-Henrik, 1999, "SMÅDJUR I SJÖ OCH Å", PRISMA, Stockholm).

Innehållet i bunkarna lades sedan tillbaka i sjön igen vid bryggan. Flytvästarna togs av och allt materiel lades tillbaka på sina platser.

Resultat

På det djupa vattnet visade det sig vara 8,75 mg syre/liter, vilket motsvarar 87,2% syre.

I det grundare vattnet var det istället 8,95 mg syre/liter, alltså 90,8% syre.

I dem 3 burarna där det kunde finnas kräftor i fanns det endast i en bur.

Arterna som togs upp på 0.5 meters djup var Larv i hus (nattslända), Chironmus plomosus (Chironomus), fiskigel (Piscicola geometra), vandrarmussla (Dreissena polymorpha) och dammpölskvalster (Diplodontus despiciens).

Arterna som togs upp på 4 meters djup var Chironmus plomosus (Chironomus), dammpölskvalster (Diplodontus despiciens), slemmask (Lophotrochozoa), vandrarmussla (Dreissena polymorpha)

Arterna som hittades på 6 meters djup var Phlebotominae (fjärilsmygga), Chironmus plomosus (Chironomus), dammpölskvalster (Diplodontus despiciens)

Diskussion och slutsatser

Det var alltså mer syre på grunt vatten vilket stämde med vår hypotes. Däremot stämde det inte att det är större djur att det är större djur på djupare vatten, utan djuren var lika stora. Kräftornas storlek på de olika djupen gick inte att mäta då det enbart var kräftor buren i mitten. Det skulle kunna vara så att kräftorna enbart befinner sig på det djupet eller så var det bara ett specialfall idag.

En felkälla under denna laboration var årstiden. Görs samma laboration på sommaren när det är sommarstagnation blir botten syrefattigare till följd av att det först blir algblomning vilket leder till att det blir fattigt på mineralnäringsämnen på ytvattnet och då minskar mängden plankton där. De sjunker ner till botten där destruenter bryter ned dem. Det kräver mycket syre och därför blir det syrefattigt. Så på sommaren kan det vara syrefattigare på bottnen än i grundare vatten. Detsamma gäller på vintern, det kan bli syrefattigt på botten då med. Det kommer inte ner något nytt syre när isen ligger på. När djur dör sjunker de till bottnen där de bryts ner. Nedbrytarna förbrukar mycket syre då. För att undvika denna felkälla kan man mäta syret under alla årstider.

En annan felkälla är att största skillnaden i djup endast var 5,5 meter när det kunde varit närmare 21 meter. Det kan vara större skillnad på storleken på djuren om man iakttar på exempelvis 1 meters djup och 21 meters djup. På 0.5 meters djup och 6 meters djup finns det antagligen liknande mängd näringsämnen etcetera, men det skiljer sig nog mer på 1 meter och 21 meters djup med tanke på att det till exempel är mer mineralämnen på bottnen på sommaren än på våren. Där det är mycket näringsämnen kanske djuren är större. Felkällan kan undgås genom att iaktta djuren på större skillnad i djuphet.

Storleken på djuren mättes bara genom ögonmått vilket även det är en felkälla. Det kan ha varit något större djur på djupare eller grundare vattnet, utan att det synts i vårt spektrum. Det kan undvikas att få denna felkälla genom att använda ett verktyg för att mäta smådjuren.

Inga generella slutsatser kan dras eftersom det finns felkällor som kan ha stor inverkan på resultatet. Till exempel att det bara mättes på ett specifikt ställe och under en viss tid.

Resultatet stämmer med teorin, i varje fall på hösten. Då är det faktiskt mer syre längre ner i sjön.

Resultatet kan användas till om man exempelvis ska fiska kräftor i Erken på hösten. Då kan man hålla sig på det djup som buren i mitten var på eftersom det fanns många kräftor där.

 

Tack i förhand!!

Svara Avbryt
Close