Läsa upp grunderna i matematik som vuxen inför fullständigt gymnasiebetyg

FabulousSloth skrev:

Mina problem med matematiken har varit att jag har haft ångest bara av att se tal och blir helt låst (bara sitter och stirrar), glömde bort hur man tänker varje lektion när jag gick i skolan, det känns som att hjärnan saktar ner och jag måste räkna långsamt på fingrarna (tappar lätt bort mig med huvudräkning när jag ska komma ihåg både vilken siffra jag ska till och hur långt jag ska räkna). När det blir ”för stora tal” så känns det överväldigande och som att hjärnan bara stänger ner (tror att det är en försvarsmekanism).

...

Tror att lösningen för mig är att bryta ner tal i mindre delar och att få det mer visuellt eftersom jag har så svårt att föreställa mig i huvudet.

Det är därför som du ska använda papper och penna - räkna med uppställningar och rita modeller för matematiska problem. Det förvånade mig att eleverna i högstadiet stirrade i matteboken och sedan skrev "en ny version av facit" - utan några lösningar, utan några uträkningar, utan några ritningar.

Hur uppställningar fungerar kan du hitta på www.matteboken.se och se "De fyra räknesätten" i grundskolan, årskurs 4 till 7. Multiplikationstabellerna ska du kunna utantill - det är grunden för att kunna räkna med bråk och förstå algebraiska samband.

MaKe skrev:

FabulousSloth skrev:

Mina problem med matematiken har varit att jag har haft ångest bara av att se tal och blir helt låst (bara sitter och stirrar), glömde bort hur man tänker varje lektion när jag gick i skolan, det känns som att hjärnan saktar ner och jag måste räkna långsamt på fingrarna (tappar lätt bort mig med huvudräkning när jag ska komma ihåg både vilken siffra jag ska till och hur långt jag ska räkna). När det blir ”för stora tal” så känns det överväldigande och som att hjärnan bara stänger ner (tror att det är en försvarsmekanism).

...

Tror att lösningen för mig är att bryta ner tal i mindre delar och att få det mer visuellt eftersom jag har så svårt att föreställa mig i huvudet.

Det är därför som du ska använda papper och penna - räkna med uppställningar och rita modeller för matematiska problem. Det förvånade mig att eleverna i högstadiet stirrade i matteboken och sedan skrev "en ny version av facit" - utan några lösningar, utan några uträkningar, utan några ritningar.

Hur uppställningar fungerar kan du hitta på www.matteboken.se och se "De fyra räknesätten" i grundskolan, årskurs 4 till 7. Multiplikationstabellerna ska du kunna utantill - det är grunden för att kunna räkna med bråk och förstå algebraiska samband.

Jag är osäker på när man ska göra uppställningar och när man ska använda miniräknare. 
Har jättesvårt med multiplikationstabellen, men har börjat öva på det igen. 
Glömde att nämna i texten att jag försöker hitta lathundar så att det blir lättare att komma ihåg hur man ska tänka. 

Jag kan inte multiplikationstabellen så bra, ändå överlever jag :D! 

FabulousSloth skrev:

Jag är osäker på när man ska göra uppställningar och när man ska använda miniräknare. 
Har jättesvårt med multiplikationstabellen, men har börjat öva på det igen. 

Det brukar finnas en miniräknarsymbol vid uppgifter som ska lösas med miniräknare. Men det är inte så i alla böcker.

Se frisläppta nationella prov i matematik i åk 9 och nationella prov i Matematik 1 på gymnasienivå. B-delen ska lösas utan miniräknare och formelblad - det är där du ska använda uppställningar. Del C och D löses med miniräknare och formelblad. Ett vanligt fel som jag såg var att eleverna använde sig av huvudräkning på delarna med miniräknare - har man fått använda verktyg, så ska man göra det.

MaKe skrev:

FabulousSloth skrev:

 

Jag är osäker på när man ska göra uppställningar och när man ska använda miniräknare. 
Har jättesvårt med multiplikationstabellen, men har börjat öva på det igen. 

Det brukar finnas en miniräknarsymbol vid uppgifter som ska lösas med miniräknare. Men det är inte så i alla böcker.

Se frisläppta nationella prov i matematik i åk 9 och nationella prov i Matematik 1 på gymnasienivå. B-delen ska lösas utan miniräknare och formelblad - det är där du ska använda uppställningar. Del C och D löses med miniräknare och formelblad. Ett vanligt fel som jag såg var att eleverna använde sig av huvudräkning på delarna med miniräknare - har man fått använda verktyg, så ska man göra det.

Tack!

FabulousSloth skrev:
Glömde att nämna i texten att jag försöker hitta lathundar så att det blir lättare att komma ihåg hur man ska tänka. 

De här böckerna kan vara bra:

Livbojen : Första hjälpen i matematik åk 7-9 - en relativt kort sammanställning av vad man ska kunna i matematik i åk 9, 60 sidor. Eleverna som hade svårt med matte fick repetera med hjälp av den i åk 9.

Matte Direkt Bryggan - 3:e upplagan kommer snart, jag använde 2:a upplaga. Grunderna i högstadiematte repeteras utan att det är för många uppgifter i varje del. Kanske lite för avskalat, men fullt möjligt att uppnå C-nivå om man har lärt sig det som man ska lära sig. Jag använde den med elever i åk 9 som riskerade att få F och behövde repetera och ha ett lite enklare material. Boken är mycket tydlig och har faktarutor med exempel i början av varje avsnitt.

Välkommen till Pluggakuten! 

FabulousSloth skrev:

Fått tips om en bra skola för personer med ASD/NPF. (Vet dock inte hur anpassningar ser ut nuförtiden då jag tog studenten 2016.)

Intressant! Får man fråga vilken skola det är? Är det en skola som erbjuder Matematik 1, eller är det utbildningen inom IT-support de erbjuder? Det finns ganska mycket anpassningar att få, oftast krävs en diagnos, men eftersom du fått medicin för att behandla ADD måste du rimligtvis ha åtminstone en redan. :) Det knepigaste kan dock vara att lista ut vilken typ av anpassningar som hjälper en. Extra skrivtid på prov är bra för den som skriver långsamt, men om man fastnar på en uppgift och inte kan ta sig loss mentalt och gå till nästa, kan extra skrivtid ibland mest vara en förlängd plåga. Vad du behöver kan du hitta antingen på egen hand, eller ihop med en specialpedagog, speciallärare, logoped eller liknande (beroende på svårigheter). 

Mina problem med matematiken har varit att jag har haft ångest bara av att se tal och blir helt låst (bara sitter och stirrar), glömde bort hur man tänker varje lektion när jag gick i skolan, det känns som att hjärnan saktar ner och jag måste räkna långsamt på fingrarna (tappar lätt bort mig med huvudräkning när jag ska komma ihåg både vilken siffra jag ska till och hur långt jag ska räkna). När det blir ”för stora tal” så känns det överväldigande och som att hjärnan bara stänger ner (tror att det är en försvarsmekanism).

Jag har fått för mig att jag ”måste kunna svar på en gång genom att gissa, för att bevisa att jag inte är dålig” istället för att faktiskt ta tiden och räkna ut vad något blir (ofta blir det lite fel eller jättefel, t.ex ”400 x 0.25 = 130”).

Jag har börjat våga utmana ångesten lite grann med t.ex Duolingo och genomgångsvideo på YouTube.

Väl kämpat med att ha börjat utmana ångesten! Det du skriver låter ganska mycket som matematikångest, vilket kan låta som ett påhittat begrepp men är en riktig form av ångestproblematik. Med det inte sagt att du inte kan ha dyskalkyli också, men en ihärdig känsla av att "jag måste prestera, jag måste ha rätt, annars är jag kass" är en form av matematikångest. Om du har kontakt med någon form av samtalsterapi (psykolog, kurator, psykoterapeut, etc.) kanske det är värt att ta upp med hen? Om inte, hör med vårdcentralen! De brukar kunna erbjuda kortare perioder av samtalsterapi, och även om du kanske inte blir "botad" på åtta veckor, kanske det kan ge dig verktyg du har nytta av framöver? 

Vissa källor jag hittar på nätet nämner att det kan hjälpa att avdramatisera – att arbeta med matematik utan tidspress, och/eller på annorlunda sätt (kanske kan fysiska räknehjälpmedel som klossar eller mynt hjälpa?). Syftet är då att försöka lära hjärnan att matematik inte är farligt, vilket hjärnan såklart vet rent logiskt men inte tror på.

Om Duolingos mattekurser ger dig detta, kör hårt! Om Duolingokurserna väcker matematikångesten i för stor grad, kanske spel för yngre barn kan vara värda att prova? Även om de kanske kännas barnsliga, kan det vara bra att börja med ett mobil- eller datorspel vars kunskaper du känner dig åtminstone hyfsat bekväm med. Då kan du få många rätta svar, med förhoppningsvis låg stressnivå. :)

Känner: kommer det ens vara möjligt för mig att kunna läsa Matematik 1?

(Jag vet inte hur lång tid det skulle ta: har ju kämpat i alla år bara med grunderna och vill helst inte spendera +10 år till med det.)

Möjligt är det säkert! Däremot kanske du behöver lägga en del tid på att repetera grunderna och se till att du verkligen förstår vad och varför du räknar som du gör.

Ett inte helt ovanligt misstag är att man tänker "ja, men jag har ju gått ut nian, så jag kan börja med första gymnasiekursen i matte direkt". Några kan säkert det, men de flesta behöver repetera grundskolans matte först. Matematik, precis som alla andra skolämnen (och kunskaper generellt), är en färskvara. Om man inte har tränat på tio år, är det dumt att börja med att försöka lyfta en skivstång med 80 kg vikter, bara för att man för tio år sedan kunde lyfta 85 kg. 

Smutstvätt skrev:

Välkommen till Pluggakuten! 

FabulousSloth skrev:

Fått tips om en bra skola för personer med ASD/NPF. (Vet dock inte hur anpassningar ser ut nuförtiden då jag tog studenten 2016.)

Intressant! Får man fråga vilken skola det är? Är det en skola som erbjuder Matematik 1, eller är det utbildningen inom IT-support de erbjuder? Det finns ganska mycket anpassningar att få, oftast krävs en diagnos, men eftersom du fått medicin för att behandla ADD måste du rimligtvis ha åtminstone en redan. :) Det knepigaste kan dock vara att lista ut vilken typ av anpassningar som hjälper en. Extra skrivtid på prov är bra för den som skriver långsamt, men om man fastnar på en uppgift och inte kan ta sig loss mentalt och gå till nästa, kan extra skrivtid ibland mest vara en förlängd plåga. Vad du behöver kan du hitta antingen på egen hand, eller ihop med en specialpedagog, speciallärare, logoped eller liknande (beroende på svårigheter). 

Mina problem med matematiken har varit att jag har haft ångest bara av att se tal och blir helt låst (bara sitter och stirrar), glömde bort hur man tänker varje lektion när jag gick i skolan, det känns som att hjärnan saktar ner och jag måste räkna långsamt på fingrarna (tappar lätt bort mig med huvudräkning när jag ska komma ihåg både vilken siffra jag ska till och hur långt jag ska räkna). När det blir ”för stora tal” så känns det överväldigande och som att hjärnan bara stänger ner (tror att det är en försvarsmekanism).

Jag har fått för mig att jag ”måste kunna svar på en gång genom att gissa, för att bevisa att jag inte är dålig” istället för att faktiskt ta tiden och räkna ut vad något blir (ofta blir det lite fel eller jättefel, t.ex ”400 x 0.25 = 130”).

Jag har börjat våga utmana ångesten lite grann med t.ex Duolingo och genomgångsvideo på YouTube.

Väl kämpat med att ha börjat utmana ångesten! Det du skriver låter ganska mycket som matematikångest, vilket kan låta som ett påhittat begrepp men är en riktig form av ångestproblematik. Med det inte sagt att du inte kan ha dyskalkyli också, men en ihärdig känsla av att "jag måste prestera, jag måste ha rätt, annars är jag kass" är en form av matematikångest. Om du har kontakt med någon form av samtalsterapi (psykolog, kurator, psykoterapeut, etc.) kanske det är värt att ta upp med hen? Om inte, hör med vårdcentralen! De brukar kunna erbjuda kortare perioder av samtalsterapi, och även om du kanske inte blir "botad" på åtta veckor, kanske det kan ge dig verktyg du har nytta av framöver? 

Vissa källor jag hittar på nätet nämner att det kan hjälpa att avdramatisera – att arbeta med matematik utan tidspress, och/eller på annorlunda sätt (kanske kan fysiska räknehjälpmedel som klossar eller mynt hjälpa?). Syftet är då att försöka lära hjärnan att matematik inte är farligt, vilket hjärnan såklart vet rent logiskt men inte tror på.

 

Om Duolingos mattekurser ger dig detta, kör hårt! Om Duolingokurserna väcker matematikångesten i för stor grad, kanske spel för yngre barn kan vara värda att prova? Även om de kanske kännas barnsliga, kan det vara bra att börja med ett mobil- eller datorspel vars kunskaper du känner dig åtminstone hyfsat bekväm med. Då kan du få många rätta svar, med förhoppningsvis låg stressnivå. :)

 

Känner: kommer det ens vara möjligt för mig att kunna läsa Matematik 1?

(Jag vet inte hur lång tid det skulle ta: har ju kämpat i alla år bara med grunderna och vill helst inte spendera +10 år till med det.)

Möjligt är det säkert! Däremot kanske du behöver lägga en del tid på att repetera grunderna och se till att du verkligen förstår vad och varför du räknar som du gör.

Ett inte helt ovanligt misstag är att man tänker "ja, men jag har ju gått ut nian, så jag kan börja med första gymnasiekursen i matte direkt". Några kan säkert det, men de flesta behöver repetera grundskolans matte först. Matematik, precis som alla andra skolämnen (och kunskaper generellt), är en färskvara. Om man inte har tränat på tio år, är det dumt att börja med att försöka lyfta en skivstång med 80 kg vikter, bara för att man för tio år sedan kunde lyfta 85 kg. 

Kristinehamns folkhögskola (Värmland).

Jag tänkte läsa IT efteråt, antingen på KomVux eller att jag själv får köpa in kursen/kurser då min kommun har sagt att jag får ta det som finns. 
Ja, jag känner att jag kan behöva fysiskt på något sätt. Var man nu kan få tag på det när man inte använder mynt så ofta nuförtiden. Det påverkade att känna att mitt bästa inte var bra nog och att höra att jag ”inte ansträngde mig”.

Minns att jag på något sätt lyckades klara av att få godkänt i högstadiet, men det var ju ca 2009-2010.

Känslomässigt så är jag väldigt frustrerad och vill inte läsa matematik alls egentligen, men vet att jag behöver det. Vill bara hoppa till att läsa IT på en gång. Frustration blandat med oro/ångest och blandat med att samtidigt försöka vara positiv.

Kan prata med en KBT-terapeut.

FabulousSloth skrev:

Kristinehamns folkhögskola (Värmland).

Intressant, tack!

Jag tänkte läsa IT efteråt, antingen på KomVux eller att jag själv får köpa in kursen/kurser då min kommun har sagt att jag får ta det som finns. 
Ja, jag känner att jag kan behöva fysiskt på något sätt. Var man nu kan få tag på det när man inte använder mynt så ofta nuförtiden. Det påverkade att känna att mitt bästa inte var bra nog och att höra att jag ”inte ansträngde mig”.

Det går att köpa fysiska objekt att räkna med, typ som dessa:

men de säljs ofta till skolor, snarare än privatpersoner. Om du har tillgång till små träklossar, kan de fungera utmärkt. Om inte, kan det vara värt att prova med legobitar? 2x2-klossarna är nog ganska lagom i storlek, och bitarna går att sätta ihop. stora, och brukar vara ganska lätta att få tag på. De färdiga modellerna som säljs kan vara väldigt dyra, men de grundläggande bitarna brukar inte vara så dyra. Har man dessutom en gammal låda med lego hemma, eller hos någon man känner, är det ännu lättare. Självklart fungerar 2x4-bitarna (de lite mer avlånga) och andra bitar också, om det är det som finns att prova. 

Minns att jag på något sätt lyckades klara av att få godkänt i högstadiet, men det var ju ca 2009-2010.

Känslomässigt så är jag väldigt frustrerad och vill inte läsa matematik alls egentligen, men vet att jag behöver det. Vill bara hoppa till att läsa IT på en gång. Frustration blandat med oro/ångest och blandat med att samtidigt försöka vara positiv.

Kan prata med en KBT-terapeut.

Mm, förstår att det tar emot. 🥺 Det låter bra att höra med en KBT-terapeut. Och i den mån du orkar, fortsätt med Duolingo math eller andra matematikspel. Allt som är antingen en lagom utmaning mot ångesten, eller genuint positiva upplevelser av matte, är bra! :)

Smutstvätt skrev:

FabulousSloth skrev:

Kristinehamns folkhögskola (Värmland).

Intressant, tack!

Jag tänkte läsa IT efteråt, antingen på KomVux eller att jag själv får köpa in kursen/kurser då min kommun har sagt att jag får ta det som finns. 
Ja, jag känner att jag kan behöva fysiskt på något sätt. Var man nu kan få tag på det när man inte använder mynt så ofta nuförtiden. Det påverkade att känna att mitt bästa inte var bra nog och att höra att jag ”inte ansträngde mig”.

Det går att köpa fysiska objekt att räkna med, typ som dessa:

men de säljs ofta till skolor, snarare än privatpersoner. Om du har tillgång till små träklossar, kan de fungera utmärkt. Om inte, kan det vara värt att prova med legobitar? 2x2-klossarna är nog ganska lagom i storlek, och bitarna går att sätta ihop. stora, och brukar vara ganska lätta att få tag på. De färdiga modellerna som säljs kan vara väldigt dyra, men de grundläggande bitarna brukar inte vara så dyra. Har man dessutom en gammal låda med lego hemma, eller hos någon man känner, är det ännu lättare. Självklart fungerar 2x4-bitarna (de lite mer avlånga) och andra bitar också, om det är det som finns att prova. 

Minns att jag på något sätt lyckades klara av att få godkänt i högstadiet, men det var ju ca 2009-2010.

Känslomässigt så är jag väldigt frustrerad och vill inte läsa matematik alls egentligen, men vet att jag behöver det. Vill bara hoppa till att läsa IT på en gång. Frustration blandat med oro/ångest och blandat med att samtidigt försöka vara positiv.

Kan prata med en KBT-terapeut.

Mm, förstår att det tar emot. 🥺 Det låter bra att höra med en KBT-terapeut. Och i den mån du orkar, fortsätt med Duolingo math eller andra matematikspel. Allt som är antingen en lagom utmaning mot ångesten, eller genuint positiva upplevelser av matte, är bra! :)

Tack!

Appen Khan Academy verkar väldigt bra och tycker att de förklarar på ett bra sätt.
Har börjat försöka räkna ut själv vad olika varor kommer att kosta innan jag betalar och se om jag hade rätt eller fel.

Jag hittade lathundar, vilket jag kunde ha behövt under skolåren.

MalmöDelar

Läroteket

Hade ett videomöte igår med en av lärarna på hemsidan och vi kom fram till att jag ska börja med årskurs 3 för att försöka hitta var jag ska börja (gissar runt högstadienivå innan algebra).

Det låter som att du har en plan! Härligt att höra! 🥰

Smutstvätt skrev:

FabulousSloth skrev:

Kristinehamns folkhögskola (Värmland).

Intressant, tack!

Jag tänkte läsa IT efteråt, antingen på KomVux eller att jag själv får köpa in kursen/kurser då min kommun har sagt att jag får ta det som finns. 
Ja, jag känner att jag kan behöva fysiskt på något sätt. Var man nu kan få tag på det när man inte använder mynt så ofta nuförtiden. Det påverkade att känna att mitt bästa inte var bra nog och att höra att jag ”inte ansträngde mig”.

Det går att köpa fysiska objekt att räkna med, typ som dessa:

men de säljs ofta till skolor, snarare än privatpersoner. Om du har tillgång till små träklossar, kan de fungera utmärkt. Om inte, kan det vara värt att prova med legobitar? 2x2-klossarna är nog ganska lagom i storlek, och bitarna går att sätta ihop. stora, och brukar vara ganska lätta att få tag på. De färdiga modellerna som säljs kan vara väldigt dyra, men de grundläggande bitarna brukar inte vara så dyra. Har man dessutom en gammal låda med lego hemma, eller hos någon man känner, är det ännu lättare. Självklart fungerar 2x4-bitarna (de lite mer avlånga) och andra bitar också, om det är det som finns att prova. 

Minns att jag på något sätt lyckades klara av att få godkänt i högstadiet, men det var ju ca 2009-2010.

Känslomässigt så är jag väldigt frustrerad och vill inte läsa matematik alls egentligen, men vet att jag behöver det. Vill bara hoppa till att läsa IT på en gång. Frustration blandat med oro/ångest och blandat med att samtidigt försöka vara positiv.

Kan prata med en KBT-terapeut.

Mm, förstår att det tar emot. 🥺 Det låter bra att höra med en KBT-terapeut. Och i den mån du orkar, fortsätt med Duolingo math eller andra matematikspel. Allt som är antingen en lagom utmaning mot ångesten, eller genuint positiva upplevelser av matte, är bra! :)

Jag hittade en app som heter NumberLine!

(Finns upp till talet en miljon.)

Oooh spännande! Du får recensera den när du hunnit prova igenom den. Vi väntar med spänning! 😊

En appserie jag provat och tyckt om är Dragonbox. De köptes upp av Kahoot, och kostar en slant, men det är en ganska trevlig och lekfull introduktion till framförallt algebra. Det märks när man spelar att det är matematik som lärs ut, men det är ganska kreativt och satsar mycket på att bygga intuition. Och framförallt: inga siffror i början. Om du har möjlighet kanske det kan vara värt att prova någon gång framöver.