PDE med variabelseparation - varför kan man förkasta 2i?
Hej!
Jag håller på att läsa igenom ett exempel där man löser följande PDE med variabelseparation:
Variabelseparation innebär att man ansätter . Om vi gör detta inser vi att vi får två ODEs, där är en konstnat:
Om vi definierar kan vi skriva om ekvationen med avseende på till:
där är någon konstant.
Om man stoppar in randvillkoren kommer man fram till att , för heltal , vilket ger att lösningen med avseende på ges av:
Nu står det i boken att man kan "discard" framför sinus, men jag förstår inte varför. Vi försöker ju besätmma en särskild funktion som bestäms av vårt problem, så varför kan vi helt plötsligt bara bestämma att vi ska bortse från vissa delar av det som lösningen ger oss? är ju redan en bestämd funktion av så om vi tar bort borde väl lösningen bli fel?
Ordet "discard" är nog väldigt olyckligt valt. Exempelvis vore "absorb" betydligt bättre.
Talen är godtyckliga komplexa konstanter vid det här läget (d.v.s. innan man ens börjat tänka på begynnelsevillkoren). Faktorn är bara en konstant. Man kan lika gärna baka in denna konstant i de godtyckliga talen .
Jaha, så man tänker att man definierar en ny konstnat ?
Exakt!
Okej, då är jag med.
Tack!