Ha en fin dag är nöjd med hjälpen
Ha en fin dag 867
Postad: 17 aug 19:08

Rädsla över att svara fel

Hej. De senaste två åren har jag försökt vara mer aktiv på mattelektionerna och räcka upp handen mycket oftare. Det har gett mycket positiva effekter, men precis som i allt annat så blir det inte alltid rätt.

Flera gånger har jag svarat fel och gjort bort mig totalt. Det hände senast idag.

Jag har märkt hur lätt jag har för att haka upp mig på sånt här och tänka på det helaaa dagen. Det gör att mattelektionerna inte blir lika roliga och man blir nästan lite rädd för att räcka upp handen nästa gång och hela lektionen blir bara som ett stress påslag istället för att vara någonting kul, som jag egentligen tycker att det är.

Jag tycker det är så tråkigt att det ska behöva vara såhär men vet samtidigt inte hur jag ska göra för att hantera känslan av att ”säga fel och göra bort sig”. 

någom som har något råd? Det hade verkligen uppskattas.

mekatronik 357
Postad: 17 aug 20:24
Ha en fin dag skrev:

Hej. De senaste två åren har jag försökt vara mer aktiv på mattelektionerna och räcka upp handen mycket oftare. Det har gett mycket positiva effekter, men precis som i allt annat så blir det inte alltid rätt.

Flera gånger har jag svarat fel och gjort bort mig totalt. Det hände senast idag.

Jag har märkt hur lätt jag har för att haka upp mig på sånt här och tänka på det helaaa dagen. Det gör att mattelektionerna inte blir lika roliga och man blir nästan lite rädd för att räcka upp handen nästa gång och hela lektionen blir bara som ett stress påslag istället för att vara någonting kul, som jag egentligen tycker att det är.

Jag tycker det är så tråkigt att det ska behöva vara såhär men vet samtidigt inte hur jag ska göra för att hantera känslan av att ”säga fel och göra bort sig”. 

någom som har något råd? Det hade verkligen uppskattas.

Hej,

Du har nog kommit till fel ställe, att hantera känslor bör du söka en psykolog eller kurator för ifall du vill ha råd som hjälper.

Jag personligen brukar fullständigt skita i vad folk tycker, i det som jag studerar ställer jag mycket frågor osv på lektionerna. Många i min klass är väldigt snabb lärda, men eftersom jag gör det har jag klarat majoriteten av alla kurserna medans de andra dras med omtentor :) .

Som sagt, du bör prata med någon professionell om detta.

Som lärare så tycker jag det ligger mycket på läraren att skapa ett klimat i klassrummet där det är okej att göra och säga fel. Läraren kan påverka detta genom hur denne reagerar/bemöter elevernas svar samt att berömma tankar och ansträngningar snarare än rätta svar. Det handlar också lite om vad man har för klasskamrater runt om sig. Är det klasskamrater som faktiskt är taskiga eller hånar den som svarar fel, då är det ju svårt oavsett hur man är själv. Om du däremot har goa klasskamrater som du trivs med, så kan det vara lugnande att tänka på att de inte kommer bry sig eller vara dumma.

En bra idé är väl att tala med läraren om det och berätta hur du känner, då känns det kanske enklare och denne kan kanske lugn dig lite.

Du säger ju redan själv att du är medveten om det och att du verkar veta att det faktiskt inte är så farligt att det blir lite fel ibland, bara det är ett jättebra steg på vägen.

Ett annat tips kan kanske vara att upptäcka när andra räcker upp handen och svarar fel eller gör fel. Då kommer du se och märka att det händer andra också och att det faktiskt inte var så farligt och knappt någon som ens reagerade på det.

Du har fått flera bra tips, men en sak jag vill lägga till: Kom ihåg är att timmarna i klassrummet är till för att du ska lära dig. Om du kom dit och kunde allt redan, skulle du lika gärna kunna gå hem. Jag förstår att det kan kännas jobbigt eller pinsamt att svara fel, men det kan vara bra att påminna sig om några saker:

  1. Ingen kommer att minnas ditt misstag om några veckor. Den mänskliga hjärnan har en fantastisk förmåga att glömma bort saker! Lösenord, barndomsminnen, var-fasiken-var-det-jag-ställde-saken-jag-höll-i-för-en-minut-sedan... När något sker känns det som världens grej, men lite senare undrar en varför en någonsin oroade sig. Det gäller mycket; gymnasievalet är ett prima exempel på detta. När jag gick i nian var det i princip det största val vi skulle göra, "och väljer jag fel kanske jag förstör hela mitt liv, åh vad ska jag välja?". Idag tänker jag inte på det cirka en gång i månaden, och då mer som ett "jaha, ja det blev så ja, ja det var väl inte så noga". 
  2. Kanske sitter dina klasskompisar i samma ögonblick som du säger fel och tänkte på precis samma, felaktiga, svar – kanske tänker de till och med att "åh vad skönt att jag inte är den enda som inte fattar". 
  3. Den som gör ett misstag har lärt sig två saker – hur något ska göras, och hur det inte ska göras. Det kan verka som en klen tröst, men att förstå vilka begränsningar olika metoder har är viktigt för att veta när en viss metod kan användas och inte. 
  4. I vissa klasser sitter de flesta tysta, och svarar bara om de verkligen är säkra på svaret. I andra klasser är det ett öppnare klimat – elever provar, gissar och testar, ibland ger det resultat, och ibland ger det lärdomar. Delvis är klassrumsklimatet en personlighetsfråga, men det är också en föränderlig fråga. Genom att du vågar prova och svara fel, bidrar du till ett mer öppet klimat i klassrummet, vilket är bra både för stämningen, och för inlärningen.
  5. När du svarar fel på en fråga visar du läraren att det är någonting som kanske inte är helt enkelt att förstå – kanske ställde läraren rent av den frågan för att kontrollera om ni elever var på rätt spår. Många gånger kan en missuppfattning visa för din lärare hur du som elev tänker, och det är väldigt användbart. Den lärare som undervisar kan redan materialet, och då kan det vara svårt att veta vad som är svårt att förstå. 

och sist men absolut inte minst: misstag räknas bara på examinerande moment! Om du säger fel på en lektion spelar det ingen roll. Gör alla misstag du kan komma på under lektionstid, så behöver du inte göra dem på provet/inlämningsuppgiften sedan. :)

Genom att tänka på dessa punkter kan det kännas lite lättare att hantera dina jobbiga känslor när de uppstår.

Det kan också hjälpa att inte försöka trycka undan eller förneka känslorna, utan låt dem komma utan att döma dig själv för hårt. Känslor kan vara jättejobbiga, men de är inte nödvändigtvis verklighet. Försök att låta dina känslor vara som vågor i ett hav – om du kämpar emot vågorna kommer du att bli utmattad och få kallsupar, men om du istället försöker flyta med vågorna, är det mycket lättare att hålla sig ovanför ytan, och snart är vågen förbi. Försök vara nyfiken på känslorna – var känns de i kroppen, och hur känns de? Varför känns det jobbigt just nu, när jag vet att det inte är någon fara om jag svarar fel? 

Om dina känslor är för stormiga kan du kanske ha nytta av någon att prata med, exempelvis dina föräldrar, ett äldre syskon eller en släkting, din lärare, skolsköterskan, skolkuratorn, eller någon annan vuxen du litar på. 

Svara Avbryt
Close