Reversibla reaktioner, ättiksyra + vatten
Hej! Jag har lärt mig att reaktioner praktiskt taget endast är reversibla hos svaga syror/baser, eftersom de inte protolyseras helt.
Vi har gått igenom ett exempel på en reversibel reaktion:
HAc + H20 >< Ac- + H3o+
Det jag inte förstår är varför det är protolysgraden som bestämmer om det är en reversibel reaktion eller inte. Om vi säger att ättiksyran skulle protolyseras fullständigt, skulle då inte acetatjonerna och oxoniumjonerna fortfarande kunna bilda ättiksyra och vatten eftersom oxoniumjonerna ger ifrån sig en vätejon till acetatjonerna?
Så varför spelar då protolysgraden någon roll?
Tack på förhand!
Hej och välkommen till Pluggakuten!
Man kan betrakta det hela ur ett kinetiskt perspektiv och då blir det kanske lite mer begripligt.
Reaktionen kommer ha någon hastighet för framåtreaktionen och en hastighet för bakåtreaktionen . Notera att och är tidsberoende eftersom koncentrationerna av alla ingående species förändras med tiden.
Vid någon tidpunkt kommer vi nå en punkt där , dvs. hastigheten framåt är lika stor som hastigheten bakåt. Då ser det på makroskopisk skala ut som att ingenting förändras, och det är det vi kallar för jämvikt. Så du har rätt i att reaktionen kan ske baklänges också, men vid jämvikt sker den lika fort framåt.
idiss skrev:Det jag inte förstår är varför det är protolysgraden som bestämmer om det är en reversibel reaktion eller inte.
Protolysgraden bestämmer inte det utan den visar att reaktionen är reversibel.
Tack, jag tror jag förstår lite bättre. Men om reaktionen hos en stark syra/bas kan ske baklänges också, borde inte det betyda att Vf och Vr tillslut blir lika och det uppstår kemisk jämvikt? Och isf är det väl en reversibel reaktion?
I fallet med en stark syra så nås jämvikten () då i princip all syra redan har dissocierat. Samma sak gäller en stark bas: jämvikten nås när nästan all bas har omvandlats till motsvarande syra.
Tekniskt sett har du rätt i att dessa reaktioner är jämvikter. Faktum är att alla reaktioner är jämvikter, men grejen är att vissa är förskjutna så långt åt ett visst håll att man lika gärna kan betrakta dem som transformationer (ett håll).
Ett exempel på en stark bas är sulfidjonen S2-. Denna är så stark att dess närvaro i vattenlösning inte ens kan mätas, och därför är det oftast inte meningsfullt att tala om någon syra-bas-jämvikt i det fallet.
Okej, tack så jättemycket!