6 svar
189 visningar
lojtnantshjartat är nöjd med hjälpen!
lojtnantshjartat 27
Postad: 19 maj 2019

Svenska2 Grammatik

Hej!

Har i uppgift att granska en text och ge feedback på grammatiken och jag är osäker på om meningen nedan är korrekt:

”Candide har mycket få egna tankar/åsikter, följer blint hans filosofi lärares tankar om världen.”

Det jag är osäker på är det där kommatecknet och hur meningen fortsätter därifrån ("..., följer blint..."). Vore det inte bättre att skriva "och han" istället för kommatecknet?

 

Tack i förväg!

//Nicole

Nej. Om du menar det jag tror att du försöker säga, borde det vara: "Candide har mycket få egna tankar eller åsikter, utan följer blint sin filosofilärares tankar om världen".

På svenska (till skillnad mot engelska) skiljer vi mellan hans och sin. Filosofilärare är ett ord och skall inte särskrivas.

lojtnantshjartat 27
Postad: 19 maj 2019
Smaragdalena skrev:

Nej. Om du menar det jag tror att du försöker säga, borde det vara: "Candide har mycket få egna tankar eller åsikter, utan följer blint sin filosofilärares tankar om världen".

På svenska (till skillnad mot engelska) skiljer vi mellan hans och sin. Filosofilärare är ett ord och skall inte särskrivas.

Varför ska det vara "sin" istället för "hans"?

Jonto 1940 – Gy-lärare (Ty)
Postad: 19 maj 2019 Redigerad: 19 maj 2019
lojtnantshjartat skrev:
Smaragdalena skrev:

Nej. Om du menar det jag tror att du försöker säga, borde det vara: "Candide har mycket få egna tankar eller åsikter, utan följer blint sin filosofilärares tankar om världen".

På svenska (till skillnad mot engelska) skiljer vi mellan hans och sin. Filosofilärare är ett ord och skall inte särskrivas.

Varför ska det vara "sin" istället för "hans"?

sin använder man när det possesiva pronomet syftar på subjektet i samma sats, hans/hennes anvnder man när det possesiva pronomet syftar på någon annan än subjektet. Eftersom innebörden är att det är Candides filosofilärare och Candide är subjekt i meningen så ska det vara "sin".

 

Denna distinktionen kan ibland också vara betydelsebärande:

Ex. Pappa såg Johan krama sin fru (frun som Johan kramar är pappans fru då "sin" syftar på subjektet)

Jämfört med : Pappa såg Johan krama hans fru (fru som Johan kramar är Johans fru då "hans" syftar på en annan person, i detta fall Johan)

AlvinB 3337
Postad: 19 maj 2019 Redigerad: 19 maj 2019

Säger man 'sin filosofilärare' syftar det på subjektets (Candides) filosofilärare, men säger man 'hans filosofilärare' syftar det på någon annans (vem nu 'han' är, det är ju inte angivet i meningen) filosofilärare.

När man säger 'sin' beror alltså på om det är subjektet i meningen som är ägare eller ej. Säg att Candide pratar med Carl. Om Candide säger att han talat med sin filosofilärare är det Candides lärare som åsyftas, men om Candide istället säger att han talat med hans filosofilärare är det Carls lärare som åsyftas. Detta är eftersom Candide är subjekt i meningen, och menar man subjektets (Candides) lärare säger man sin, men menar man objektets (Carls) lärare säger man hans.

Jonto skrev:
lojtnantshjartat skrev:
Smaragdalena skrev:

Nej. Om du menar det jag tror att du försöker säga, borde det vara: "Candide har mycket få egna tankar eller åsikter, utan följer blint sin filosofilärares tankar om världen".

På svenska (till skillnad mot engelska) skiljer vi mellan hans och sin. Filosofilärare är ett ord och skall inte särskrivas.

Varför ska det vara "sin" istället för "hans"?

sin använder man när det possesiva pronomet syftar på subjektet i samma sats, hans/hennes anvnder man när det possesiva pronomet syftar på någon annan än subjektet. Eftersom innebörden är att det är Candides filosofilärare och Candide är subjekt i meningen så ska det vara "sin".

 

Denna distinktionen kan ibland också vara betydelsebärande:

Ex. Pappa såg Johan krama sin fru (frun som Johan kramar är pappans fru då "sin" syftar på subjektet)

Jämfört med : Pappa såg Johan krama hans fru (fru som Johan kramar är Johans fru då "hans" syftar på en annan person, i detta fall Johan)

Det här är krångligt.  Jag tolkar meningarna på annat sätt.

[Johan krama sin fru] ser jag som en satsförkortning och tolkar därför meningarna tvärtom:

"Pappa såg [Johan krama sin fru]" = "Pappa såg att [Johan kramade sin fru]" 

I den utskrivna bisatsen är det Johan som är subjekt och den som “sin” syftar på.  Även i den förkortade satsen är det därför Johans fru som blir kramad,

"Pappa såg [Johan krama hans fru]" = "Pappa såg att [Johan kramade hans fru]"

Här kan det därför inte vara Johans fru som blir kramad. 

Eller är det här så krångligt, att båda meningarna får anses tvetydiga, åtminstone i tal?  Där gör det inte heller så mycket, eftersom man alltid kan fråga vems fru det handlar om. 

[PS Det här skrev jag för ett par veckor sedan men fick aldrig iväg det.]

Arktos skrev:
Jonto skrev:
lojtnantshjartat skrev:
Smaragdalena skrev:

Nej. Om du menar det jag tror att du försöker säga, borde det vara: "Candide har mycket få egna tankar eller åsikter, utan följer blint sin filosofilärares tankar om världen".

På svenska (till skillnad mot engelska) skiljer vi mellan hans och sin. Filosofilärare är ett ord och skall inte särskrivas.

Varför ska det vara "sin" istället för "hans"?

sin använder man när det possesiva pronomet syftar på subjektet i samma sats, hans/hennes anvnder man när det possesiva pronomet syftar på någon annan än subjektet. Eftersom innebörden är att det är Candides filosofilärare och Candide är subjekt i meningen så ska det vara "sin".

 

Denna distinktionen kan ibland också vara betydelsebärande:

Ex. Pappa såg Johan krama sin fru (frun som Johan kramar är pappans fru då "sin" syftar på subjektet)

Jämfört med : Pappa såg Johan krama hans fru (fru som Johan kramar är Johans fru då "hans" syftar på en annan person, i detta fall Johan)

Det här är krångligt.  Jag tolkar meningarna på annat sätt.

[Johan krama sin fru] ser jag som en satsförkortning och tolkar därför meningarna tvärtom:

"Pappa såg [Johan krama sin fru]" = "Pappa såg att [Johan kramade sin fru]" 

I den utskrivna bisatsen är det Johan som är subjekt och den som “sin” syftar på.  Även i den förkortade satsen är det därför Johans fru som blir kramad,

"Pappa såg [Johan krama hans fru]" = "Pappa såg att [Johan kramade hans fru]"

Här kan det därför inte vara Johans fru som blir kramad. 

Eller är det här så krångligt, att båda meningarna får anses tvetydiga, åtminstone i tal?  Där gör det inte heller så mycket, eftersom man alltid kan fråga vems fru det handlar om. 

[PS Det här skrev jag för ett par veckor sedan men fick aldrig iväg det.]

Möjligen dåligt valt exempel av mig.

Det går att eventuellt tolka som en satsellips. Därför blir det något tvetydigt i detta fall om det är fråga om en huvudsats eller en huvudsats och en bisats med nytt subjekt. Språk är ibland tvetydigt men jag borde i pedagogiskt syfte valt ett bättre exempel.

Svara Avbryt
Close