Vad är en angreppspunkt? Hur vet man vart angreps punkten är

Sinus och kosinus dyker upp i kraftanalyser då man vill dela upp en kraft i dess komposanter. I fallet med ett lutande plan kanske en låda glider med vinkel $\theta$ mot horisontalplanet. Från lådans masscentrum verkar mot jordens masscentrum en tyngdkraft. Eftersom planet lutar kommer däremot bara en _del_ av denna tyngdkraft driva röreslen ned för planet, nämligen den som har samma riktning som rörelsen. Se principiell figur nedan:

Bethlehemstar skrev:

Jag har försökt att förstå vad en angrepps punkt är och hur man vet vart den befinner sig

Angreppspunkten är där kraften verkar. Tyngdkraften verkar från objektetes masscentrum, vilket oftast är i mitten av objektet. För andra krafter som exempelvis en normalkraft så verkar den normalt (alltså rätvinkligt) från ytan på objektet i punkten där objektet och ytan möts. Notera att detta innebär att normalkraften inte alltid är motsatt mot tyngkraften (se exempelvis ett lutande plan). 

Och hur vet man åt vilka håll pilarna som verkar på ett objekt riktar sig?

Man blir bättre på det med lite träning. Men oftast handlar det om att först sätta ut tyngdkraft och normalkraft. Detta visste du, med korrigering av normalkraft enligt det jag skrev ovan (alltid riktad rätvinkligt mot ytan).

Sedan beroende på vad som sägs uppgiften kan en yttre kraft läggas till. Om en kraft trycker på en låda så ska den vara riktad in i lådan (pilen in i lådan). Om kraft drar i en låda ska den vara riktad ut från lådan (pilen ut ur lådan).

Friktionskraften verkar mellan ett objekt och en yta. Den är alltid riktad mot rörelseriktningen. Du kan tänka att den alltid försöker bromsa rörelsen. Om en låda glider ner för ett plan är den riktad upp för backen. Om en låda dras upp för en backe är friktionskraften riktad neråt. 

Vad har sin och cos att göra med kraft?

Se nayttes inlägg ovan.

Syftet är att man enkelt vill addera krafter med vektoraddition. Detta görs enklast om krafterna är riktade i samma riktning. Man väljer då ofta att dela upp krafter i dess komposanter längs x- och y-axeln. Efter det blir det mycket enklare att tillämpa jämviktsvillkor (alla krafter i respektive led är 0) eller söka en acceleration i något led (den resulterande kraften i ett led är $ma$, dvs massan gånger acceleationen i det ledet). 

Man kan undra varför tyngdkraften sägs verka i precis en punkt, när den faktiskt attraherar alla atomer i föremålet. Det fina med begreppet tyngdpunkt är att det går att ange just en viss punkt där kraftsummor och momentsummor stämmer om man låter tyngdkraften verka där.