vad formar oss mest? arvet eller miljön?
Hej alla Pluggakutare!
Jag kom på en lite intressant fråga men kommer inte riktigt fram till ett ordenligt resonemang. Vad formar os egentligen mest? Vår livsmiljö elelr vårat arv. Då tänker jag både personlighet men även fysiska saker, det kan gå ända in i minsta detalj som generna osv. Om man jämför de båda, vad formar oss mest?
Jag tänker att mycket av vår personlighet är baserad på vår uppväxts miljö, men vissa sker kan ju även gå vidare i arv, det kan vara större psykiska störningar eller minre saker som typ ADHD tänker jag. Sedan finns det väl en del fler exempel men det var det enklaste jag kunde komma på. Sedan känns det lite som att det beror på hur man ser det? som i mitt exempel så kan det både vara yttre faktorer och ärftliga faktorer.
Hur tänker ni?
Detta är en väldigt omstridd fråga som det inte finns något absolut svar på. Jag tror personligen att människan är mer styrd av sin natur än vad hon gärna vill medge, och att miljö inte spelar lika stor roll som många vill få det att verka som.
Ofta hänger idéer om att miljön bestämmer vilka vi blir ihop med idéer om att människan kan beskrivas nästan helt av yttre faktorer, att hon saknar agens och att vi alla bara är en del av ett system där vi saknar kontroll över oss själva eller våra beteenden.
Jag tycker att ett bra exempel på att människan inte nödvändigtvis formas av samhället är tvillingstudier. Det finns gott om exempel på tvillingar som har vuxit upp i helt olika samhällen (på varsin sida av jorden i vissa fall) och ändå blivit i princip identiska.
Det var en intressant synpunkt! Du får mig ty patt hålla med dig. Även om det kanske finns yttre faktorer som kan påverka en som person så finns det nog en del saker som antagligen är oundvikliga, och som du säger, är en del av vår egen natur. Samtidigt känns det som att en del livserfarenheter på något sätt kommer med vissa förändrade beteenden eller vanor eller vad man kan kall det. Jag tänker typ om man kanske blir lurad flera gånger av folk man trott var nära en så känns det som att det borde påverka ens syn på människor i helhet och därav även ändra ett beteende. Kanske vara mer tyst av sig mm. Det kanske inte riktigt har något med hur vi formas som person men jag tycket ändå på sätt och vid det. Samtidigt så kanske det är vi själva som kanske omedvetet väljer att bli tystare mm i form av en skyddsmekanism? Det formar ju fortfarande hur vi är som personer. Dessutom tror jag starkt att människor konstant förändras i sitt sätt. Så då borde det väl ändå finnas någon typ av yttre faktor som spelar in i detta?
