Vad menar man när man kallar något för en "våg"?
Halloj!
Jag tror att jag har ställt denna fråga någonstans tidigare, men jag kan inte hitta tråden och ställer den i så fall därför på nytt.
När man studerade ljus och elektromagnetiska spektra på gymnasiet talade man ofta om att ljus betedde sig "som en våg". Även ljud var "en våg" och vågor i vatten likaså. En sak jag aldrig riktigt begrep var vad en våg är, och tydligen var det helt trivialt för det förklarades aldrig någonstans i min kurslitteratur (Impuls 2). Därför ställer jag min fråga nedan:
När man talar om att ljus kan bete sig "som en våg", menar man då helt enkelt att det kan modelleras matematiskt med sinusoidala funktioner eller kanske att det uppfyller någon vågekvation eller någon särskild matematisk egenskap, eller något helt annat?
Det har visat sig tidigare att anledningen till att elementära saker aldrig förklarades var för att svenska skolsystemet tyckte att gymnasister är för dumma för lite matematik; att ens nämna att ett begrepp i grunden kunde vara en rent matematisk konstruktion verkar ha varit en dödssynd. Kan det vara samma sak som har hänt här?
Jag tolkar det som att en våg är något som har vissa karakteristiska egenskaper, t.ex. kan beskrivas matematiskt med saker som amplitud, frekvens, våglängd och hastighet. En annan typisk vågegenskap är interferens, dvs att två vågor kan ”adderas” så att de antingen försvagar eller förstärker varandra.
Ja det stämmer att det finns något som heter vågekvation: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Wave_equation
Intressant med dessa begrepp!
Men orden förvirrar Ibland.
Ljus kan väl inte vara en våg?
Däremot kan ljus (liksom ljud) betraktas som en vågrörelse.
Fritt efter Teraeagles inlägg, #2:
Jag tolkar det som att en vågrörelse är något som har vissa karakteristiska egenskaper, t.ex. kan beskrivas matematiskt med saker som amplitud, frekvens, våglängd och hastighet. En annan typisk egenskap är interferens, dvs att två vågrörelser kan ”adderas” så att de antingen försvagar eller förstärker varandra.
Newton betraktade ljus som en partikelström. Det fungerade bra i hans optik.
När man på 1800-talet började studera inferensfenomen, fungerade inte detta synsätt. Då fick man betrakta ljus som en vågrörelse för att kunna förklara fenomenen.
Ljuset verkar vara en dubbelnatur – beroende på omständigheterna
växlar den mellan sin vågnatur och sin partikelnatur.
I början på 1900-talet knöts begreppen samman genom Max Plancks energikvanta och Albert Einsteins relativitetsteori men det är för långt att berätta här.
