Vilka är de starkaste bindningarna som bryts?
Hej! Jag har fastnat på en uppgift som lyder såhär:
Vilka är dem starkaste bindningarna som bryts när följande ämnen smälter?
a) Kaliumklorid
b) Jod
c) Is
d) Argon
e) Etanol
f) Diamant
Jag fastnade på uppgift c) efter jag varken hade förstått den eller a) eller b). Framförallt förstår jag inte hur jag ska veta vad för intermolekylär bindning som finns. Senare förstår jag inte riktigt vad de menar med den starkaste bindningen, är det inte den svagaste bindningen som anger vad smältpunkten är?
Tacksam för svar!
Till exempel på uppgift c) svarade jag polär kovalent eftersom det i vatten finns polär kovalent bindning inom molekylen och vätebindningar mellan molekylerna. Men facit säger vätebindningar, men är inte kovalenta bindningar starkare än vätebindningar?
Välkommen till Pluggaktuten!
Titta på vilka typer av bindningar som dessa ämnen har skapat mellan molekylerna/atomerna. Den svagaste bryts först då detta kräver minst energi, men vissa ämnen kan även ge upphov till ytterligare bindningstyper. Så det stämmer att de svagaste bindningarna bryts först, men för att vissa av dessa exempel skall smälta behöver ytterligare bindingar brytas - och dessa är starkare.
c) Inga kovalenta bindningar bryts när is smälter. Skulle de kovalenta bindningarna brytas, bildas andra ämnen, d.v.s. vattnets beståndsdelar: vätgas och syrgas.
Det finns två grupper av bindningar inom kemin: starka bindningar och svaga bindningar. De starka bindningarna är de som "kan göra ett ämne", d v s det påverkar den kemiska formeln för ämnet. De svaga krafterna är de krafter sm finns mellan olika partiklar - det är de svaga krafterna som gör att det överhuvudtaget finns vätskor vid rumstemperatur.
De starka bindningarna ärav två fundamentalt olika typer. Dels har vi jonbindning, det som håller ihop positiva och negativa äjoner till ett salt. Jonbindningarna är så starka att alla salter är fasta ämnen vid rumstemperatur. Man måste tillföra jättemycket värmeenergi för att smälta ett salt. Den andra typen är jovalent bindning (även kallad elektronparbindning) som håller ihop atomer till molekyler. Kovalenta bindingar kan vara opolära eller polära. Om det finns polära bindningar kan molekylen bli en dipol, d v s den har en positiv och en negativ ände. Om det inte fanns några svaga bindningar skulle alla molekylföreningar vara antingen gaser (alla nåtsånär små molekyler) eller fasta ämnen vid rumstemperatur.
De svaga bindningarna är flera: metallbindning, som bara finns mellan metallatomer, dipol-dipol-bindningar (som gör att den positiva änden av en molekyl attraheras av den negativa änden av en annan molekyl), vätebindinng (som är en extra stark bindninga som uppstår när en väteatom sitter på en liten, väldigt elektronegativ atom (d v s F, O, N) och som är så vanlig och viktig att den har fått ett eget namn, jon-dipolbindning (när ett salt löser sig i vatten) och van der Waals-bindningar, som alltid finns men som är så svag att man struntar i den när det finns starkare krafter.
