Vilken satsdel är detta?
Vi gick hem till honom
jag skulle säga att det är ett rumsadverbial men är inte riktigt säker. Dessutom undrar jag vad anledningen till att det måste vara "honom" och inte "han" är. Enligt mig är det för att prepositionen till kräver den deklinationen, men enligt min lärare är det för att "honom" blir ett objekt. Jag kan dock inte förstå den förklaringen, eftersom "gå" är intransitivt.
Tack!
Roligt!
Jag skulle också säga att det är ett rumsadverbial.
Här är saken klar:
Vi gick hem; hem är advl. Underförstått: hem till oss.
Han gick hem; hem är advl. Underförstått: hem till sig.
Hem syftar på subjektets hem, om inget annat sägs.
Annars måste man ange "vems hem" det är fråga om:
Vi gick hem till honom; hem till honom är advl
Man kan välja att se frasen antingen som en enhet [hem till honom]
eller som bestående av huvudordet hem följt av ett attribut (till honom),
dvs [hem (till honom)].
----------------------
Mera detaljerat:
Satsen saknar objekt. (till honom) är en prepositionsfras med huvudordet till som styr kasus på det följande substantivet, som därför aldrig kan stå i subjektsform (inte i något språk). På nutida svenska måste vi här välja objektsformen (honom), alltså (till (honom)).
I äldre svenska kunde man ibland också välja genitivformen som då kunde ge en helt annan innebörd. Jfr han gick till sjön och han gick till sjöss. Många av dessa uttryck lever dock kvar i det nutida språket.
Arktos skrev:Roligt!
Jag skulle också säga att det är ett rumsadverbial.
Här är saken klar:
Vi gick hem; hem är advl. Underförstått: hem till oss.
Han gick hem; hem är advl. Underförstått: hem till sig.
Hem syftar på subjektets hem, om inget annat sägs.Annars måste man ange "vems hem" det är fråga om:
Vi gick hem till honom; hem till honom är advl
Man kan välja att se frasen antingen som en enhet [hem till honom]
eller som bestående av huvudordet hem följt av ett attribut (till honom),
dvs [hem (till honom)].----------------------
Mera detaljerat:
Satsen saknar objekt. (till honom) är en prepositionsfras med huvudordet till som styr kasus på det följande substantivet, som därför aldrig kan stå i subjektsform (inte i något språk). På nutida svenska måste vi här välja objektsformen (honom), alltså (till (honom)).I äldre svenska kunde man ibland också välja genitivformen som då kunde ge en helt annan innebörd. Jfr han gick till sjön och han gick till sjöss. Många av dessa uttryck lever dock kvar i det nutida språket.
Tack för svaret!
Kan man säga att min förklaring stämde då? att prepositionen helt enkelt kräver den deklinationen?
Ja, det är prepositionen som "kräver" den formen av 'han'.
En prepositionsfras kan inte vara objekt men däremot adverbial.
Han gav henne boken – henne är indirekt objekt
Han gav boken till henne – till henne är då ett objektliknande adverbial,
om man ska följa SAG. Kallas ofta i vardagslag prepositionsobjekt,
något oegentligt eftersom det inte är något objekt.
Jag tror inte att deklination är rätt ord. Det används för substantiv och säger hur ordet böjs i plural. Jag skulle säga kasus i det här fallet.
Laguna skrev:Jag tror inte att deklination är rätt ord. Det används för substantiv och säger hur ordet böjs i plural. Jag skulle säga kasus i det här fallet.
Deklination syftar på adjektiv, pronomen osv. också.
