Engelska muntlig

Det är ju aldrig fel att vara bra på uttal, så du kan öva på att säga följande mening som är full av vanliga fällor som svenskar brukar gå i:

Those three little children jumped very high.

Om man går i precis varendra fälla låter det ungefär:

Dose free littel shildren yumped wery high (ingen fälla på sista ordet).

Så det gäller att tänka på:

• Hårt th på those, och det är inte fel om s låter som z. Uttal finns här.
• Mjukt th på three. Uttal finns här.
• Little ska låta ungefär som liddul. Uttal finns här.
• Engelska ord som börjar på ch (med några undantag) ska låta som tsh, inte sh. Tshildren. Uttal finns här. *
• Engelska ord som börjar på j ska låta som dj, inte j. Djump. Uttal finns här (det brittiska är tydligare).
• Engelska ord som börjar på v ska låta som... v. Vet inte varför det är så vanligt att vi gör w av det. Uttal finns här.

* Med tanke på detta kan man även störa sig på skämtet, säg "köpa se stol tio" på engelska, efter som det inte fungerar om man uttalar chair ordentligt, och allt som behövs för att fixa det är att man byter ut stol mot dela (share), men det verkar ingen vilja göra =)

Uttal av ord som t.ex. little beror på dialekt. Amerikaner uttalar t som d om det står mellan vokaler, medan britter uttalar det som t.

Huruvda s uttalas som det svenska s:et eller z beror på om föregående ljud är voiced eller unvoiced afaik

thedifference skrev:

• Engelska ord som börjar på ch (med några undantag) ska låta som tsh, inte sh. Tshildren. Uttal finns här. *

[ - - - ]

* Med tanke på detta kan man även störa sig på skämtet, säg "köpa se stol tio" på engelska, efter som det inte fungerar om man uttalar chair ordentligt, och allt som behövs för att fixa det är att man byter ut stol mot dela (share), men det verkar ingen vilja göra =)

Är inte anledningen till det att skämtet brukar dras barn emellan? Idag är väl barns kunskaper i engelska bättre, men när jag var i den ålder då det skämtet drogs (typ 2008 kanske?) var det nog ganska många barn som inte visste vad ”dela” hette på engelska. Och dessutom, precis som du säger, väldigt många feluttalar ju ändå ”chair”, så skämtet funkar ju ändå. 😄

• Mitt bästa tips inför alla muntliga presentationer är att helt enkelt öva igenom presentationen många, många gånger.
• Målet ska inte vara att memorera ett exakt manus så att man säger exakt samma sak varje gång som en robot, utan i stället bli så bekväm med föredraget att man kan improvisera lite om man kommer av sig, blir avbruten, eller något annat oväntat händer.
• Öva gärna inför en spegel, så att du naturligt får in ögonkontakt. Prova också att spela in föredraget med mobilen så att du kan lyssna på hur tempo, betoning och uttal låter. 
• Om möjligt, gör en övningspresentation inför kompisar, syskon, föräldrar eller liknande, så att du kan få feedback.
• När det väl är dags: ta ett djupt andetag innan du ska upp. Försök slappna av och se presentationen för vad det är. Du ska bara berätta något för dina klasskompisar. Inget farligt kommer hända om du kommer av dig eller säger fel.
• Jag tycker personligen att folk oroar sig alldeles för mycket över uttal. I mina öron är svengelskt uttal och andra brytningar oftast bara charmigt. Om man blir självmedveten och övertänker hur man uttalar sina ch, th, v, w med mera så kommer det skada flytet och leda till att man stakar sig eller inte vågar säga något alls, vilket är ett mycket större problem än en lätt brytning.
• Om man vill bli bättre på uttal är mitt bästa tips att lyssna mycket på engelska med den dialekt man vill låta som – film, podcasts, ljudböcker med mera – och härma högt för sig själv medan man lyssnar. Då kommer man naturligt komma in i ett bättre uttal utan att behöva tänka så mycket. Vill man ta det ett steg längre så kan man även spela in sig själv, lyssna kritiskt, och göra om till det sitter. Det finns listor och youtubevideos som tar upp vanliga fel som svenskar gör, och thedifference har en utmärkt exempelmening här ovan.
• Men som sagt, jag tycker svenskar i allmänhet redan har ett fullgott uttal, och i stället hämmas alldeles för mycket i vårt tal av vår oro över att det till äventyrs skulle råka höras att vi bryter lite på svenska! :)

Jag håller med oggihs sista poäng om att många svenskar oroar sig lite mer än nödvändigt. Det viktigaste är ju att man kan göra sig förstådd på korrekt engelska, resten är bara stilpoäng.

Detta är bara en sidenote men när jag är i blandade grupper med svenskar och engelsktalande brukar jag lägga på en överdriven svensk brytning med flit. Dels tycker många engelsktalande att det är lite charmigt, och dels ger det de andra svenskarna lite självförtroende att börja prata :)