12 svar
250 visningar
Qetsiyah 6512 – Livehjälpare
Postad: 29 apr 21:02 Redigerad: 29 apr 21:02

Gymnasiereformen Gy25 - åsikter?

Halloj, jag upptäckte nyss att en ganska stor reform för gymnasiet har tagits fram och ska träda i kraft för de som börjar 2025. Se här:

https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/forandringar-inom-skolomradet/gy25----amnesbetyg-pa-gymnasial-niva/aktuell-information-om-gy25

  • Den stora highlighten är att det nu ges ämnesbetyg som i högstadiet istället för kursbetyg som det är nu. Då antar jag också att det endast är de slutliga som räknas för ansökningen till högskolan.
  • De har också moderniserat lite med kurser som artificiell intelligens och solcellsmontering!
  • Och så har de lagt om matematiken till ett mycket förvirrande upplägg, där det nu finns fem "matematikämnen": plain, "fortsättning", "fördjupning", "specialisering B", "specialisering C". "Plain" huserar före detta matte 1 till 2, "fortsättning" huserar matte 3 till 4, fördjupning=ma5, specB&C=mattespec men splittad till olika områden. Pga den här splitten får man ju ändå flera separata betyg i samma ämne vilket motverkar hela syftet här? Jag fattar argumentet att ma5 är lite black sheep innehållsmässigt och borde kanske få ett separat betyg, men ma1-4 och maspec är ju fortfarande sammanhängande? 

Vad tycker ni om det här reformpaketet? Vad tycker ni lärare här på PA, vet ni om andra intressanta detaljer? Berätta!

naytte 4037 – Moderator
Postad: 29 apr 21:13 Redigerad: 29 apr 21:23
Den stora highlighten är att det nu ges ämnesbetyg som i högstadiet istället för kursbetyg som det är nu. Då antar jag också att det endast är de slutliga som räknas för ansökningen till högskolan.

Generellt är jag väldigt kritisk mot den här förändringen. Fördelen med kursbetyg är ju att allting inte hänger på sista året, utan att man har en del betyg sedan tidigare man kan luta sig tillbaka på. Någon som tycker Ma2 är en jätteenkel kurs och presterar på konstant A-nivå men råkar tycka Ma4 är jättesvår och presterar på medelmåttig nivå skulle bli extremt missgynnad av ämnesbetyg. Man kan alltid prata om att läraren ska göra en "helheltsbedömning" men om vi ska vara ärliga är väldigt många lärare lata och struntar i helheten. Det var exempelvis många i 9:an som hade presterat på typ D-nivå genom hela högstadiet och sedan fick perfekt merit ändå. Men jag har kanske missförstått hur förändringen ser ut.

Jag håller med Skolverkets påstående om att:

Betyget [om ämnesbetyg] kommer bättre än idag återspegla vad eleven kan i slutet av sina studier i ämnet.

Men de missar poängen. Kanske en lite hot take nu, men poängen med gymnasiet är inte att lära sig. Poängen enligt mig är att få bra betyg så att man sedan kan lära sig det man vill genom högre studier. Om målet med gymnasiet är att eleverna faktiskt ska lära sig är upplägget helt bananas. Jag kan med säkerhet säga att jag minns nada från hälften av kurserna jag har läst, trots att jag har A i dem. :)

Laguna 29014
Postad: 29 apr 21:47

"Plain"? Äro vi månne icke i Sverige?

Jonto 9376 – Moderator
Postad: 29 apr 22:45

Det är såklart svårt att säga före om vad det exakt kommer få för konsekvenser och om det kommer bli bra eller dåligt.

Jag har länge varit väldigt positiv till ämnesbetyg. Den stora fördelen som jag ser är att jag tror att det kommer minska stress både för lärare och elever. När man har kurser som löper bara över ett läsår eller till och med en termin så behöver man väldigt kortsiktigt bedöma elever och betygsätta och samla in mycket betygsunderlag under en väldigt kort period. Jag märkte det själv när jag undervisade i gymnasiekurser, att det var svårt att både få tid till att fördjupa sig i innehållet och att hela tiden ha examinationer för att få ihop ett bra underlag. Om man i vissa ämnen ex. svenska, matte och engelska har en period på tre år att arbeta med ämnena, kan man sprida ut examinationerna under en längre period och det minskar stressen eftersom ett betyg inte lika mycket kommer hänga på få bedömningstillfällen. Det finns också möjlighet att faktiskt förbättra sina kunskaper och att arbeta med ämnena långsiktigt. En elev som kanske första året har svårt att komma in i ämnet och få alla kunskaper på plats eller har dålig studiemotivation under första året, får möjlighet att lyfta sig under två år till och kanske kan prestera bättre när mer och mer faller på plats till år 2 och 3. Jag som nu jobbar på högstadiet 7-9 tycker det är en enorm fördel både för mig och eleverna att få arbeta med dem i tre år, innan de får ett slutbetyg i ämnet som faktiskt påverkar deras framtida möjligheter, istället för att jag skulle ge dem ett slutbetyg varje år (om man tänker att man skulle göra som man gör nu i gymnasiet).

Så generellt positiv till ämnesbetyg däremot kan det bli lite problematiskt i vissa ämnen där det finns en tydlig nivåstegring som exempelvis matematik, där kunskaper och innehåll i senare år, bygger på att du klarat saker i tidigare år som ligger till grund. Som du nämner Qetsiyah så har de där också planerat ett specialupplägg som inte känns helt tydligt. 

Som vanligt med skolreformer så kommer det nog ta ett tag innan lärarna blivit kloka på hur de ska ta sig an systemet. Eftersom jag inte arbetar på gymnasiet nu så är jag inte helt insatt i alla detaljer kring gymnasieformen. En intressant fråga som jag har om ämnesbetyg och hur det ska fungera är: 

Kommer det sättas betyg efter varje termin/läsår på det man gjort dittills som sedan kommer att bytas ut nästa termin/läsår (likt hur det fungerar på högstadiet) tills det kommer ett slutbetyg?

Hur ska lärare värdera underlag i betygssättningen. Ska underlag i slutet av ämnesstudierna vägra mycket tyngre än det i början av ämnesstudierna? (Likt vi resonerar när vi sätter betyg i högstadiet).

Exotisk+oväntad åsikt naytte, jag trodde ämnesbetyg skulle tas emot positivt väldigt enhälligt av både elever och lärare!

Två extremare versioner av bakåtviktade system är International Baccalaurate och kinesiska systemet där betygen från hela gymnasiet bestäms av några prov i absoluta slutet. Jag kan definitivt se nackdelarna med dessa, men jag tycker ämnesbetyg är en bra balans mellan helt uniformt och bakåtvägt. (Intressant kuriosa bara)

Angående din kritik, jag har ändå ett helt ok förtroende för lärare, rent känslomässigt, som yrkesgrupp, men jag kan hålla med om att helhetsbedömningar definitivt är svårare att göra och jag tror det ställer högre krav på connectionen lärarna har till eleverna vilket leder in på en annan poäng...

I mitt gymnasium bytte vi lärare h.e.l.a. t.i.d.e.n. vi hade inte en och samma lärare i någon av påbyggnadskurserna (ma, ke, bio, fy, sv, eng), det hade förstört helhetsbedömningarna. Jag tycker detta även om lärarna får tillgång till alla föregående prov/uppsatser klasserna gjort.

Någon som tycker Ma2 är en jätteenkel kurs och presterar på konstant A-nivå men råkar tycka Ma4 är jättesvår och presterar på medelmåttig nivå skulle bli extremt missgynnad av ämnesbetyg

Asså det tycker jag är rättvist speciellt i ett ämne som matte där innehållet eclipse-erar föregående kurs vid varje hopp, om man gjorde dåligt på integraler+derivator i ma4 kan det ju knappast väga upp att man var bra på parabler i ma2 i alla fall rent praktiskt om man nu söker till ett program i uni som använder matte. Samtidigt, ja, självklart man ska belönas för en bra prestation oavsett efterföljande prestationer.

Men för att måla upp en annan bild så kan jag säga att de B:n som många i min klass fick i ettan direkt dödade deras läkardrömmar/teknisk fysikdrömmar. Det är ju jvligt deppande+hopplöst att veta att det inte hade hjälpt om de så aceade alla prov i alla påbyggnadskurser de fick B i liksom. Man går verkligen runt i rädsla 24/7 om man gör misstag i ettan. 

Qetsiyah 6512 – Livehjälpare
Postad: 30 apr 00:35 Redigerad: 30 apr 00:37

Men jonto, jag förstår inte riktigt det du skriver, lärare behöver väl ändå samla in tillräckigt med underlag för att sätta betyg efter varje kurs, bara att de inte räknas för högskolan? 

När du säger "sprida ut" examinationstillfällen menar du att det blir färre totalt sett eller?

På tal om examinationer och deras relativa vikt, hur kommer NP påverkas av reformpaketet, vet du det?

Jonto 9376 – Moderator
Postad: 30 apr 00:51
Qetsiyah skrev:

Men jonto, jag förstår inte riktigt det du skriver, lärare behöver väl ändå samla in tillräckigt med underlag för att sätta betyg efter varje kurs, bara att de inte räknas för högskolan? 

Jag är inte säker men jag antar att det är så att det ges ett betyg efter varje läsår enligt betygskriteriena men som sen inte räknas som slutbetyg och sedan ges ett nytt vid nästa "kurs"/läsår. Däremot känner jag som lärare att om det inte ska sättas ett slutbetyg efter varje kurs så behöver du inte ett lika omfattande och allsidigt underlag som om du sätter ett slutbetyg efter varje kurs. 

När du säger "sprida ut" examinationstillfällen menar du att det blir färre totalt sett eller?

Ja enligt samma princip som ovan. Det är också så att om du bara har en kurs som löper över en termin och troligtvis så vill du kanske ändå åtminstone ha tre större examinationstillfällen. Då måste du ha examinationer redan ganska tidigt på kursen för att hinna med tre stycken och det första hamnar kanske innan eleverna ens hunnit "bli varma i kläderna" och kommit in i kursens tänk och stoff. Om man har en sikt på två eller tre år så behöver man inte stressa lika mycket med examinationstillfällena utan kan välja att sprida ut dem mer för att underlätta elevernas och lärarens arbetsbörda.

På tal om examinationer och deras relativa vikt, hur kommer NP påverkas av reformpaketet, vet du det?

Jag antar att det inte kommer ändras utan att det fortfarande kommer stå att särskild hänsyn ska tas till det nationella provet. Jag antar också att man kommer att ha nationella prov på samma sätt som tidigare efter varje "kurs" i de ämnen där det tidigare funnits nationella prov.

En skillnad mellan högstadiet och gymnasiet är individualiseringen som görs på gymnasiet. I högstadiet förväntas alla elever lära sig samma grundmaterial – vissa med lite extra krydda, men generellt samma innehåll. I alla ämnen. Däremot i gymnasiet, där varierar kursmängden och framförallt målet med utbildningen, även ibland mellan elever på samma program. 

Om alla ska gå upp för samma backe, spelar det då någon roll om en person går långsamt i början och spurtar i slutet, om de kommer fram samtidigt som någon som höll en jämn takt hela tiden? Om vissa däremot bara ska gå upp för halva backen, och sedan ställs emot personer som gått upp för hela backen, då är det ganska orättvist om tiden för de som går upp för hela backen påverkas negativt av att de inte riktigt orkade på sluttampen. 

På samma sätt ser jag på ämnesbetyg i grundskolan – målet är att alla barn ska lära sig samma sak. Då är det inte så viktigt om de lär sig alla delar precis samtidigt. Det kan ställas i kontrast mot gymnasiet, där vissa elever ska lära sig motsvarande dagens Matte 4, medan andra är klara efter Matte 2. Då känns det orättvist att den elev som presterat jättebra på de första mattekursernas innehåll, men sämre i de senare, får ett sämre betyg i "matematik", som sedan ställs mot en elev som presterade lika bra på de första mattekursernas innehåll, och sedan inte läst mer matematik.

 

Det går ju att lösa genom att, som Skolverket verkar ha gjort, klumpa ihop kurserna i större grupper. Men då är frågan hur exempelvis estetprogrammets matematikundervisning, som idag bara läser Ma1, kommer att fungera (nu fokuserar jag på matematik, då det är det ämne som har flest kurser). 

Jonto 9376 – Moderator
Postad: 1 maj 18:44 Redigerad: 1 maj 18:45

Jag vill bara flika in att ämnesbetyg egentligen bara är en återgång till så som det var förr. Kursbetyg och kurssystemet infördes först för 30 år sedan 1994 i samband med läroplanen Lpf94. Ämnesbetyg fanns alltså före 1994, så det är inte något helt nytt och revolutionerande det här, utan snarare det som varit från gymansiets införande 1970 fram till 1994.

Jag ska se om jag kan hitta förarbetet och utredningen till den läroplanen och se hur man resonerade då när man tog bort det.

Jag förstår inte riktigt vad din åsikt är, Smutstvätt? 

Jag vill bara flika in att ämnesbetyg egentligen bara är en återgång till så som det var förr. Kursbetyg och kurssystemet infördes först för 30 år sedan 1994 i samband med läroplanen Lpf94. Ämnesbetyg fanns alltså före 1994, så det är inte något helt nytt och revolutionerande det här, utan snarare det som varit från gymansiets införande 1970 fram till 1994.

Wow, du kan din lärarhistoria, 1994 hade du inte blivit lärare än va ;)

Jag ska se om jag kan hitta förarbetet och utredningen till den läroplanen och se hur man resonerade då när man tog bort det.

Men det är alltså skolverket som haft ensamt ansvarig sedan dess, eller har det funnits andra involverade myndigheter/regeringen förr? 

Min åsikt går inte specifikt åt något håll, utan är mest att jag kan se fördelarna med kursbetygen, just eftersom att gymnasieelever läser så olika kurser. 

Ta eleverna Robin och Alex i dagens system. Robin läser Matte 1 och 2, med betygen A respektive B. Alex läser Matte 1 och 2 och får samma betyg, men läser sedan vidare och får betyg D i Matte 3, och E i Matte 4. Båda söker sedan in till sjuksköterskelinjen, som kräver Matte 1 och 2. I dagens system har de då lika bra betyg i de två första matematikkurserna. 

I ett system med rena ämnesbetyg, skulle Robin troligtvis få ett B, medan Alex kanske skulle landa på ett D eller C, beroende på hur bedömningen görs. Sedan söker de till en utbildning där endast dagens Matte 1 och 2 krävs. Trots att de presterat lika bra inom den matematik som krävs för utbildningen, har Alex sämre betyg i matte än Robin. 

 

Detta går ju att lösa genom att, ungefär som Skolverket verkar ha gjort, dela upp dagens 5+ kurser i lite större block, men det kräver ju då att ingen utbildning kräver bara Ma1 eller upp till och med Ma3.

Qetsiyah 6512 – Livehjälpare
Postad: 2 maj 12:47 Redigerad: 2 maj 12:58

Men som jag touchade på innan tycker jag samtidigt det är helt rimligt att de senare kurserna väger mer än de tidigare om en elev söker en utbildning som kräver ma4 för den har större betydelse för hur bra eleven klarar utbildningen. 

Jag vill faktiskt också ifrågasätta hur vanligt det är med nedåtgående betyg generellt, i min erfarenhet kan det vara både att man inte klarat att pusha upp betygen och ligger på samma nivå, eller att man får högre och högre, men nedåt är väl ändå ovanligt? Som lärare tror jag att man reagerar om en elev går ner ens ett betygsnäpp och tar ett snack med honom eller henne direkt för att ta reda på vad det kan bero på. Jag minns att jag gick från straightA till straightB i matte vid ett lärarbyte i högstadiet, jag minns inte vad vi kom fram till men det kan ha varit både hennes undervisningsstil eller provfrågor eller upplägg eller annat men hon nya läraren fångade ju upp det direkt vilket var skönt. 

Just i fallet matte som verkligen bygger på höjden tycker jag det är ännu svårare att gå ner på det sättet Alex gör i ditt scenario givet en mycket stark grund i de tidiga kurserna.

Jo absolut, om utbildningen kräver högre mattekurser är det ju rimligt att de väger tyngre. Å andra sidan är det inte nödvändigtvis ett argument för ämnesbetyg. Om du fått exempelvis C, C, B, A i Ma1 till Ma4, då är frågan om du skulle få ett A i matematikämnet, eller om det skulle bli exempelvis ett B. 

Det är här jag ser det som att högstadiet skiljer sig från gymnasiet. I högstadiet läser alla samma innehåll (även om de har olika mål), men så är det ju inte i gymnasiet. 

Jag kan nog se att det är hyfsat vanligt förekommande att man får lägre betyg i de senare matematikkurserna – de är svårare och ett helt nytt område (derivata/integraler) som man inte stött på tidigare. 

Svara Avbryt
Close