Konjunktioner och Subjunktioner

Konjunktioner binder ihop två stycken huvudsatser. Huvudsatser är lite förenklat satser som skulle kunnat stått för sig själva. Exempel på konjunktioner är "men", "och"

ex. Jag spelar fotboll och lyssnar på musik. "Jag spelar fotboll" fungerar som mening för sig självt och "(Jag) lyssnar på musik" fungerar som egen mening. Alltså är dessa huvudsatser och eftersom de bundits ihop med ordet "och" så är det en konjunktion

ex.  Hon gillar glass men tycker mest om godis. "Hon gillar glass" fungerar som mening självt och även "(Hon) tycker mest om godis" också.

En subjunktion binder ihop en huvudsats och en bisats (eller två bisatser) som oftast hänger ihop på något sätt, så att bisatsen inte kan stå själv. Detta är ofta följeord såsom ex. eftersom, när etc.

ex. Jag gick hem eftersom det började regna. "Eftersom det började regna" kan inte stå självt eftersom den hör ihop med "Jag gick hem", annars går det inte att förstå någonting utav meningen, alltså är den en bisats. Ordet eftersom binder alltså ihop en huvudsats med en bisats och är då en subjunktion.

ex. Han blev ledsen när hans kanin dog

"När hans kanin dog" kan inte stå ensamt eftersom det saknar mer information. Om du säger det högt så kan du nog förstå att man väntar på något mer, "När hans kanin dog.... ," Ja va hände då? Den kan inte stå för sig självt och är då en bisats. "När" binder ihop en huvudsats och en bisats är då en subjunktion.

Så det gäller helt enkelt att bli duktig på att kategorisera satser om de är huvudsatser eller bisatser, sen är det ganska enkelt att dra slutsatsen om det är subj. eller konj.

Tycker man det är svårt att tillämpa kriteriet med vilka satser som fungerar ensamt så finns det en regel för huvudsatser och bisatser men den kräver att man är rätt duktig på grammatik, men vid intresse så kan jag dela med mig av den också.

Vilken tydligt svar, tack så mycket Jonto! Ja, jag är väldigt intresserad av att lära mig regeln :)

//PluggaSmart

I vissa språk(ex. tyska) är det uppenbart att se om något är en huvudsats eller en bisats eftersom verbet ändrar plats i bisatser och flyttas sist, men så sker inte i svenskan. Där har istället ordet "INTE" en huvudroll

Regeln för att avgöra huvudsatser och bisatser heter BIFF-regeln och står för "i en Bisats kommer "Inte" Före det Finita(böjda) verbet. (Det här med "finit" kan vi tänka bort så länge). Om du skulle placera "inte" före verbet är det alltså en bisats och annars en huvudsats. 

Ett exempel från tidigare. "Jag spelar fotboll". Pröva nu och negera meningen det vill säga lägg till ett "inte" där det låter bra.

Om du har svenska som modersmål borde du säga det som: "Jag spelar INTE fotboll" (medan "Jag inte spelar fotboll" låter knasigt). Du märkte nog att du placerade ordet "inte" efter verbet(spelar). Alltså är det en huvudsats.

Så tar vi satsen: Jag är glad , eftersom jag spelar fotboll. Nu testar vi att lägga till ett inte i "inte" i den satsen som står efter kommatecknet. Det borde låta bäst med "Jag är glad, eftersom jag INTE spelar fotboll"(medan "Jag är glad eftersom jag spelar inte fotboll" låter knasigt. Nu placerade du istället ordet "inte" före verbet precis som regeln löd, alltså är "eftersom jag spelar fotboll" en bisats. 

Det här med finit verb innebär att man ska jämföra vad det står i förhållande till det böjda verbet. Vissa satser har flera verb ex. Du kan cykla, där både "kan" och "cykla" är verb. Cykla står dock i grundform(slutar på -a") medan kan är böjt(finit) och det är alltså den man tittar på. Med "inte" i detta fall blir det "Du kan inte cykla", och inte är placerat efter "kan" som var det finita verbet vilket betyder huvudsats. Tvärt om i bisats ex. Jag vet, att du måste städa. "måste" är det böjda verbet och när vi lägger in ett "inte" blir det "Jag vet, att du INTE måste städa"och som vi ser är "inte" placerat före måste som är det böjda verbet som regeln sa, alltså är det en bisats.