7 svar
85 visningar
Kjell H 4
Postad: 11 nov 12:09

Satsdelar

Mitt barnbarn i åk 8 frågar mig om satsdelarna i följande mening:
"Det värsta ljud jag kan höra är väckarklockan."
Jag: subjekt
kan höra: predikat
ljud: ackusativobjekt
värsta: attribut?
väckarklockan: ?
Kan ni hjälpa mig att behålla ansiket för mitt barnbarn?
 /Tack på förhand. Håkan

naytte 1042
Postad: 11 nov 12:47

[Jag]: subjekt

[kan höra]: predikat

[är]: predikat

[det värsta ljud]: ackusativobjekt

[Det värsta]: attribut

[väckarklockan]: predikatsfyllnad


Så skulle jag dela in det.

Kjell H 4
Postad: 11 nov 12:58

Hjärtligt tack naytte - nu stärks mina aktier hos min avkomma!
 /Håkan

Arktos 2249
Postad: 11 nov 21:29 Redigerad: 11 nov 21:34

Det här är en luring mening, eftersom den innehåller två satser.
Det är därför man hittar två predikat:

[Det värsta ljud jag kan höra]  är  [väckarklockan].

Subjektet är den första klammern, predikativet (predikatsfyllnaden) är den andra.
Det kanske räcker som satslösning?
Då kan man stanna här.

Vill man gå längre, kan man se att subjektet innehåller en bisats,
som även den har subjekt och predikat:
[jag kan höra].

Den preciserar vad [det värsta ljud] är för något,
nämligen [det värsta ljud (som jag kan höra)]; 
 'som ' kan man utelämna, om man vill.
vi förstår ändå att det handlar om ljudet.

Bisatsen är ett attribut, (en bestämning), till 'ljud' i [det värsta ljud].
Här handlar det om det värsta ljud (som jag kan höra) och inte
t ex det värsta ljud (som du nånsin hört talas om).

Ett steg till är att se att (det värsta) också är en bestämning till 'ljud'
[(Det värsta) ljud (jag kan höra)] och att 'väckarklocka' inte är något ljud,
så där kan man också haka på en bisats: (som ringer)
även om vi förstår det av sammanhanget:

[Det värsta ljud (som jag kan höra)] är [väckarklockan (som ringer)]

Nu kommer jag inte längre.

Kjell H 4
Postad: 11 nov 22:39

Oj, att min sondotter hade formulerat en så komplicerad mening var (försiktigt uttryckt) en smula oväntat.

Jag tackar dig Arktos för ditt synnerligen gedigna svar. Mitt problem nu är hur jag, på ett någorlunda begripligt sätt, ska kunna överföra detta budskap till min sondotter. Men hon har hittills visat att hon är mer för sig än farfar så det kommer att gå bra!

Åter tack.

Håkan

Arktos 2249
Postad: 11 nov 23:51

Det är en fullt normal mening, inget konstigt med den.
Inte svår att säga och vi förstår precis vad som menas.

Men att analysera den på djupet är lite knepigt.
Grundbulten är att subjektet är hela frasen
     [Det värsta ljud jag kan höra]. 
så i åk8 kan hon kanske nöja dig med
     [Det värsta ljud jag kan höra]  är  [väckarklockan].

Jonto Online 7915 – Moderator
Postad: 12 nov 00:36 Redigerad: 12 nov 00:38

Man får också tänka att det här är grundskolenivå(årskurs 8)

Där tycker jag att den uppdelningen naytte gör är fullt rimlig och enkel och tillräcklig.

I högstadiet handlar det främst om att känna till de olika vanligaste satsdelarna och kunna ta ut dem i enkla meningar. Det är svårt att veta när man skapar en mening om det är svårt eller lätt att ta ut satsdelar.

Om de själv får skapa meningar så ska man kanske försöka använda sig av meningar som är lite enklare att ta ut satsdelar i, där satsdelarna är enklare att skilja åt.

Exempelvis att dela upp det i två meningar.

"Jag kan höra väckarklockan" och "Väckarklockan är det värsta ljudet"

Då blir det enklare

Jag=subjekt, kan höra=predikat, väckarklockan=direkt objekt(ackusativobjekt)

och i andra meningen

Väckarklockan=subjekt, är=predikat, det värsta ljudet=predikativ(predikatsfyllnad)

Kjell H 4
Postad: 12 nov 14:41

Mitt barnbarns mening var mer komplicerad än jag trodde - den kan tydligen, på ett relativt enkelt sätt, delas upp i sina satsdelar men också analyseras mer på djupet.
Kanhända jag i detta skede håller mig till den enklare varianten men jag tar även till mig Arktos analys!
Tack så hjärtligt naytte, Arktos och Jonto.

Svara Avbryt
Close