Skulle språkundervisning behöva slopas för fler elever?
Skulle det vara bättre att låta elever bli ”bra” på svenska istället för att vara halvdåliga på svenska och något annat språk? Elevers svenskkunskaper tycks ju bli sämre medan Sveriges språkundervisning är bedrövlig sett till tidsmässig ROI, enligt mig.
Jag förstår att lära sig ett annat språk hjälper till med svenska men inte mer än vad ren svenskundervisning skulle gjort. De som har det svårast för svenska vet jag redan kan köra enbart svenska men där verkar inte den extra undervisningen göra så stor skillnad. Skulle det bli liknande om vi lät fler elever (D/C-eleverna) göra liknande?
MrPotatohead skrev:De som har det svårast för svenska vet jag redan kan köra enbart svenska men där verkar inte den extra undervisningen göra så stor skillnad. Skulle det bli liknande om vi lät fler elever (D/C-eleverna) göra liknande?
Vad finns det för utvärderingar kring hur extraundervisningen fungerar (eller inte fungerar) för de elever som idag har det så? Det vore också intressant om det fanns någon utvärdering av varför det inte fungerar (om det är så). 🤔
Om du menar modersmålsundrvisning kontra svenskundervisning så visar forskningen på att det gynnar barn att hålla igång sitt modersmål så väl som möjligt samtidigt som man lär sig svenska. Det är för att när du lär dig ett nytt språk kan du utgå från ditt modersmål och översätta saker därifrån eller jämföra grammatiska konstruktioner. Problemet är väl idag att många elever kommer hit utan att redan vara så bra på sitt modersmål och den modersmålsundervisning som kan ges, gör dem inte väsentligt bättre. De börjar alltså som du säger lära sig två språk halvdant men har inget riktigt starkt språk på en nivå som man förväntar sig att man ska ha i sitt förstaspråk. Det kan ses som ett form av handikapp men också en styrka att man har två språk som man behärskar någorlunda. Att ta bort den lilla modersmålsundervisning som redan finns i skolan, skulle varken ge någon avsevärd förbättring eller försämring på elevernas svenskkunskaper men det är viktigt att få träna sitt modersmål av flera skäl.
Sen vet jag inte om du faktiskt menade elever med svenska som sitt andra språk eller om du även menade elever med svenska som modersmål, som sen läser engelska och moderna språk senare. Där har jag nog inställningen att elever som har svårt med språk, ska arbeta med så få språk som möjligt inledningsvis, egentligen till och med så få ämnen som möjligt. Att har du svårt med läsning och skrivning i svenska bör mycket tid ägnas åt det och sen kommer det vara till hjälp i att lära sig även andra ämnen och eventuellt andra språk. På skolor gör man oftast så att de som har svårt för svenska och engelska, inte läser moderna språk(ty, fr, sp) och hur mycket jag än vurmar för de moderna språken och nyttan av att kunna många språk, så måste jag tillstå att jag tycker det är bra. Du skriver att den extra undervisningen inte ger så stor skillnad. Jag har ingen forskning men utifrån min empiri som lärare så kan jag se att det skiljer sig mycket åt mellan individer. Generellt gäller att de elever som anstränger sig och är motiverade, hjälps mycket av den extra tiden de får medan elever som inte är motiverade och struntar i det, kan få hur mycket tid som helst och det gör ingen avsevärd förändring.
Språk är berikande och att kunna många språk är berikande och på din fråga om vi ska ta bort det för fler elever än de som har synnerligen svårt i svenska (och engelska), så nej absolut inte.
Språk är berikande och att kunna många språk är berikande och på din fråga om vi ska ta bort det för fler elever än de som har synnerligen svårt i svenska (och engelska), så nej absolut inte.
Håller med till fullo om detta. Man bör inte urvattna undervisningen för att tillmötesgå de sämsta eleverna. Det hade nog varit bättre att försöka tillskjuta resurser till just dem istället, alternativt inte låta dem flyttas upp till nästa årskurs överhuvudtaget innan de är mogna för det.
På Chalmers till exempel har vi ju uppflyttningsgränser. Man kan inte tacka ja till kurser i nästa årskurs om man inte har tillräckligt många HP från föregående årskurs. Något liknande kanske man ska ha i den lägre undervisningen.
Något jag tycker är svårt med frågan om att byta ut moderna språk mot extra svenska och engelska (för fler elever än det görs för idag), är om det görs för att kompensera för att eleverna inte läser på fritiden. Då blir det knepigt - å ena sidan är mer tid för läsning och annan språkträning kanske precis vad de eleverna behöver, men å andra sidan, hur mycket kan man förvänta sig att skolan ska kompensera för att en elev inte läser på fritiden (givet att antalet timmar i skolan inte utökas)?
För de elever som har det svårast, är det väl ett nödvändigt ont att slopa moderna språk (vilket förklarar varför det görs idag), och de kanske ändå inte skulle vara hjälpta av att läsa mer på fritiden (många gör säkert det redan). Däremot, för de elever som har svaga språkkunskaper på grund av att de tränar för lite (framförallt läsning, men även djupare diskussion, argumentation och analys), där tycker jag att det blir knepigare.
Detta argument kan ju dras längre om man vill - ska eleverna slopa slöjd, bild och musik också? Det känns som att många sådana argument, även om de kan ha rätt i sak, kommer ifrån ens personliga åsikt kring ämnet, snarare än vad pedagogisk och pediatrisk forskning konstaterar. Person A tycker om slöjd, och därför är det viktigt att slöjd förblir ett skolämne. Person B hatade slöjden i skolan, och anser att det ämnet kan slopas helt. Och den vinklingen påverkar oss alla såklart - jag tycker inte att musiklektionerna gav något, så det är lätt att tänka att musiklektionerna borde vara de första som ska slopas.
Tillägg: 3 jul 2025 16:55
Tillägg: Jag tror mer på nayttes linje - öka andelen elever som får gå om en årskurs, eller åtminstone läsa vissa ämnen med en lägre årskurs (det kan såklart vara svårt att lämna sina kompisar i klassen).
Alternativt: istället för att eleverna ska gå om ett år, kanske de ska få ett extra år av fokus på kärnämnena (om det är de kunskaperna som som brister) innan de sedan går vidare till nästa årskurs. Det kanske är logistiskt omöjligt, dock. :/
Tillägg: 3 jul 2025 17:03
Med det sagt, allt detta är lekmannatankar. Har jag fel, då får jag ändra åsikt omedelbart. 😅
Detta argument kan ju dras längre om man vill - ska eleverna slopa slöjd, bild och musik också? Det känns som att många sådana argument, även om de kan ha rätt i sak, kommer ifrån ens personliga åsikt kring ämnet, snarare än vad pedagogisk och pediatrisk forskning konstaterar. Person A tycker om slöjd, och därför är det viktigt att slöjd förblir ett skolämne. Person B hatade slöjden i skolan, och anser att det ämnet kan slopas helt. Och den vinklingen påverkar oss alla såklart - jag tycker inte att musiklektionerna gav något, så det är lätt att tänka att musiklektionerna borde vara de första som ska slopas.
Jag är med på din allmänna poäng. De praktisk-teoretiska ämnena fyller dock alltid en poäng av att erbjuda en oas eller andhål för de elever som har svårt för teoretiska ämnen, att kunna få vara kreativa och lyckas med saker och att visa att vi också värderar praktiska kunskaper. Detta oberoende av hur mycket nytta man kommer ha av ämnena.
Generellt är ändå min bild att elever läser för många ämnen, istället för att träna på ett fåtal saker och verkligen bli bra på det. Dessutom kan många andra ämnen ex. SO och NO bli svårt eller nästan omöjligt att tillgodogöra sig om du inte har grunder i att läsa, skriva och räkna. På min skola där jag arbetar har vi försökt lösa det genom att ha ett läsprojekt där vi ska integrera mer av läsning och att arbeta med läsning av texter i alla skolämnen med ämnesspecifika texter. Jag tror det är en bättre modell än att plocka bort ämnen till förmån för läsning och skrivning. Problemet (och styrkan) med grundskolan är ju att den ska skapa så breda grunder så att eleverna ska kunna gå vidare till vad som helst senare och då måste man ju göra så.
Tillägg: Jag tror mer på nayttes linje - öka andelen elever som får gå om en årskurs, eller åtminstone läsa vissa ämnen med en lägre årskurs (det kan såklart vara svårt att lämna sina kompisar i klassen).
Alternativt: istället för att eleverna ska gå om ett år, kanske de ska få ett extra år av fokus på kärnämnena (om det är de kunskaperna som som brister) innan de sedan går vidare till nästa årskurs. Det kanske är logistiskt omöjligt, dock. :/
Jag tycker det låter som utmärkta idéer till att lösa problemet.
I en ideal värld är alltid inkludering bra och om jag som lärare kan skapa ett klassrum där jag kan skapa en undervisning som kan möta alla elever på deras nivå och utveckla alla elever, så är det alltid det bästa. I praktiken så är det dock oerhört svårt att nå dit och ännu svårare med hur resurserna ser ut i svensk skola idag.
I vissa ämnen ex. SO och NO så fungerar det lättare eftersom man arbetar mycket med arbetsområden där alla elever kommer någorlunda nollställda till ett nytt arbetsområde och det går att arbeta enkelt med samma innehåll fast på olika nivåer. Matematik och språk är dock klassiska progressionsämnen där det blir svårt att bygga på nästa bit i huset när inte grunden är klarbyggd. Där tror jag att man måste ha olika undervisningsgrupper beroende på hur långt eleverna har nått, åtminstone delvis. Jag tänker på liknande sätt som du att gymnasiet skulle kunna ha ett spår för de som klarat tidigare nivå och ett spår för dem som inte har gjort det, eller något form av basår/extraår likt finns på vissa universitetsprogram.
Jag sliter med detta varje dag. Om det i kursplanen står att jag ska undervisa om oregelbundna verb men jag vet att många fortfarande inte kan böja ett regelbundet verb och vissa fortfarande är osäkra på vad ett verb är. Finns det då någon poäng för dem att jag går vidare med min undervisning? Jag skulle absolut kunna sätta ihop en väldigt bra lektion på en lägre nivå om vad ett verb är och grunderna i verb, som skulle utveckla dessa elever. Det finns dock elever som redan är på för årskursen rätt nivå och skulle bli hämmade av det. Kunne jag klona mig (eller ha stor tillgång till extralärare) så kunne det fungera men annars är det svårt.
Smutstvätt skrev:
Vad finns det för utvärderingar kring hur extraundervisningen fungerar (eller inte fungerar) för de elever som idag har det så? Det vore också intressant om det fanns någon utvärdering av varför det inte fungerar (om det är så). 🤔
Det jag upplevde på de skolorna jag arbetade var att extraundersvisningen för de som inte klarade av moderna språk inte var särskilt effektiv. Men å andra sidan var ingen typ av undervisning för dessa elever särskilt effektiv.
Det jag undrar är egentligen om nedtrappningen av moderna språk (ursäkta otydligheten Jonto) och ha ytterligare svenskundervisning för elever som även ligger över F och svaga E skulle vara att föredra. Det man hör är väl att de ungdomar/unga som kommer upp idag på universitet eller ut i arbetslivet generellt har sämre skriv- och läsfärdigheter än förr. Det är inte barn som haft det jättesvårt och legat på F hela skolgången som syftas på i denna kritik, utan barn som lyckats ligga på en god nivå genom skolgången. Tror ni mindre MS-undervisning skulle motverka denna trend, eller krävs det mer omfattande åtgärder?
Jonto skrev:Detta argument kan ju dras längre om man vill - ska eleverna slopa slöjd, bild och musik också? Det känns som att många sådana argument, även om de kan ha rätt i sak, kommer ifrån ens personliga åsikt kring ämnet, snarare än vad pedagogisk och pediatrisk forskning konstaterar. Person A tycker om slöjd, och därför är det viktigt att slöjd förblir ett skolämne. Person B hatade slöjden i skolan, och anser att det ämnet kan slopas helt. Och den vinklingen påverkar oss alla såklart - jag tycker inte att musiklektionerna gav något, så det är lätt att tänka att musiklektionerna borde vara de första som ska slopas.
Jag är med på din allmänna poäng. De praktisk-teoretiska ämnena fyller dock alltid en poäng av att erbjuda en oas eller andhål för de elever som har svårt för teoretiska ämnen, att kunna få vara kreativa och lyckas med saker och att visa att vi också värderar praktiska kunskaper. Detta oberoende av hur mycket nytta man kommer ha av ämnena.
Det är precis det jag tänkte på – det är lätt att vilja kapa ämnen man själv tyckte var värdelösa, fastän det vetenskapliga stödet för att slopa ämnet kanske är svagt. Såhär i efterhand kan jag se att det stora värdet av de praktiska ämnena, annat än hushållssysslor (exempelvis att sy fast en knapp som lossnat, eller slipa och måla ett gammalt bord), är att de tränade finmotorik. Det är ju absolut värdefullt, även om man inte använder finmotoriken till att just sy lapptäcken.
MrPotatohead skrev:
Det jag upplevde på de skolorna jag arbetade var att extraundersvisningen för de som inte klarade av moderna språk inte var särskilt effektiv. Men å andra sidan var ingen typ av undervisning för dessa elever särskilt effektiv.
En fundering dock: Även om extraundervisningen inte hade så bra resultat, kan man ju undra om resultaten hade varit ännu sämre utan extraundervisning. Det är såklart svårt att utvärdera dock.
Det jag undrar är egentligen om nedtrappningen av moderna språk (ursäkta otydligheten Jonto) och ha ytterligare svenskundervisning för elever som även ligger över F och svaga E skulle vara att föredra. Det man hör är väl att de ungdomar/unga som kommer upp idag på universitet eller ut i arbetslivet generellt har sämre skriv- och läsfärdigheter än förr. Det är inte barn som haft det jättesvårt och legat på F hela skolgången som syftas på i denna kritik, utan barn som lyckats ligga på en god nivå genom skolgången. Tror ni mindre MS-undervisning skulle motverka denna trend, eller krävs det mer omfattande åtgärder?
Enligt timplanen ska elever få 272 undervisningstimmar inom sitt språkval under högstadietiden (källa). Om det jämförs med att eleverna skulle ägna i snitt en halvtimme per dag åt läsning, fem dagar i veckan, under fyrtio veckor per år (kanske lite mer under loven och lite mindre under skolveckorna, och några veckor kommer man ju vara sjuk eller bortrest), är det 400 lästimmar under högstadiets fyra år. Den relativt korta lässtunden, är nästan femtio procent mer än alla undervisningstimmar som skulle fås av att slopa moderna språk för eleverna. Därför tror jag inte att det skulle räcka att slopa moderna språk till fördel för svenska och engelska.
Med det sagt, jag tycker att det är knepigt att hitta en balans mellan hur mycket skolan ska kompensera för att eleverna inte läser på fritiden. Så länge eleverna är i skolan under samma antal timmar per dag, blir det nog svårt att kompensera tillräckligt.
Jag tror att det språkliga förfall du beskriver är en konsekvens av ett större intellektuellt förfall som omfattar hela samhället. Alldeles för många idag saknar intresse och motivation och kanske till och med förmåga. Folk är för lata, och jag tror inte att detta är något skolan kan motverka särskilt effektivt. Man kan inte tvinga någon som inte vill lära sig att lära sig.
Detta känns ju som ett problem som är ganska unikt för länder med stort välstånd. Det finns många exempel på länder där man generellt har det sämre ställt än här där eleverna ändå presterar bättre generellt i skolan. Jag tror att det handlar mer om inställning, inte hur mycket undervisning man har. Här kan man i regel leva ett gott liv oavsett hur det går i skolan, så varför ska man anstränga sig då när man ändå får allt serverat och kan ha det någorlunda bekvämt?
Tror ni mindre MS-undervisning skulle motverka denna trend, eller krävs det mer omfattande åtgärder?
I grundskolan har du 150 minuter per vecka. Det är ganska mycket.
Man kan generellt säga det om tid, att det hjälper en viss grupp av elever och tyvärr en grupp av elever som blir färre. Det hjälper den grupp av elever som visserligen har svårigheter men som är motiverade, engagerade och drivna att lära sig och också har god ork och uthållighet. Tyvärr blir den typ av elever färre.
Skolan erbjuder redan idag ganska mycket form av stödundervisning med extra tid för matte, svenska och engelska. Problemet är att eleverna inte kommer dit, ens om man uppmanar dem kraftigt att göra det och kommer överens med vårdnadshavare.
Jag tror inte att det göra några underverk för de flesta elever.
Det är dock svårt att säga vad bättre kvalitet på denna extraundervisning skulle göra. Ibland blir dessa föstärkningsgrupperna (på moderna språk-tiderna) ganska dysfunktionella. Elever som inte når målen i svenska och engelska är ofta elever som har svårt med koncentration, skolarbete och struktur, vilket kan göra dessa grupper stökiga. Läraren som håller i det är oftast inte den ordinarie läraren för eleverna och ska möta en väldigt blandad grupp med skilda svårigheter och får oftast inte så mycket planeringstid avsatt för detta. Det finns på många skolor en risk att det bara blir någon tid där eleverna sitter av och arbetar av tiden. Med en mer fungerande organisation, skulle det kunna fungera bättre. (Jag vill förtydliga att detta är en samlad bild jag generellt har av denna typ av undervisningsform och inte i huvudsak en recension av hur det fungerar på min nuvarande arbetsplats).
Jag tror dock, även om man skulle kunna nå en effekt för elever i svenska, att det inte är någon bra idé att ta bort moderna språk för fler och fler elever. Risken är att det skulle urholka statusen för moderna språk och att elever skulle vilja välja bort det enbart av bekvämlighetsskäl. Fortfarande idag är det så att många företag behöver språkkompetens och att det är bra för den allmänna kompetensen att ha lärt sig flera språk. De moderna språken är redan ganska hotade i skolan.
Jag håller med om allt du skriver men jag pratar fortfarande inte om dessa elever utan om de som ligger på ”mellannivå” (D-B). Tror du det skulle bli samma effekt för dem om MS byttes ut mot mer svenska?
MrPotatohead skrev:Jag håller med om allt du skriver men jag pratar fortfarande inte om dessa elever utan om de som ligger på ”mellannivå” (D-B). Tror du det skulle bli samma effekt för dem om MS byttes ut mot mer svenska?
Om de skulle på den tiden få en kvalitativ undervisning utifrån den nivån som de är på och vara motiverade till det, ja då skulle de kunna nå en högre nivå i svenska.
MrPotatohead skrev:
Det jag upplevde på de skolorna jag arbetade var att extraundersvisningen för de som inte klarade av moderna språk inte var särskilt effektiv. Men å andra sidan var ingen typ av undervisning för dessa elever särskilt effektiv.
Jag har arbetat i högstadiet och har funderat på de långa skoldagarna. Ja, varför ska man ha sådana långa skoldagar? Kan 13-15-åringar inte klara sig själva några timmar? Ibland kände jag att jag var mer barnvakt än lärare.
Ingen undervisning fungerar för elever som
- inte vill lära sig något,
- inte är på rätt nivå, till exempel fått glädjebetyg i mellanstadiet,
- har diverse diagnoser,
- har en inställning hemifrån att utbildning inte är viktigt och lärare är betjänter med lägre intellektuell förmåga,
- koncentrerar sig mer på att spela FIFA och liknande spel och snackar om dem på lektionerna.
Det är de här eleverna som inte kan följa en genomgång, inte förstår instruktioner trots att man har gått igenom dem muntligt och skrivit dem på tavlan.
Jag tyckte att 50-80% av eleverna blev klara med uppgifterna eller stoffet i läroböcker tidigare än resten. Stoffet i grundskolan är inte så avancerat och har man en bra grund från mellanstadiet så är det inte alls svårt att bli klar snabbt. De flesta elever kan klara arbetsmålen/arbetsområden mycket snabbare än kanske 15-20% av resten.
Jag brukade också komma på andra lektioner i min mentorsklass. SO, grupparbete och jag sitter med en elevgrupp. En elev lämnar gruppen - ja, det är den som gör minst, inte fattar instruktioner och inte vill göra något. Vad säger de andra? "Skriv något åt honom. Vi måste bli klara med grupparbetet och hen kommer inte att skriva något." Alltså, de högpresterande och motiverade har redan fattat vad dessa grupparbeten går ut på - gör ditt eget och gör det åt latmasken, bara för att bli klar.
En reform som inte skulle kräva så mycket finansiellt är:
- förkorta skoldagen för elever som presterar bra och når kunskapsmålen, till exempel till kl 13.30-14.00 beroende på hur lunchen är upplagd.
- inför förlängd skoldag för elever som inte når eller riskerar att inte nå kunskapskraven för betyget E. De får stanna i skolan och får extraundervisning.
På så sätt skulle man inte behöva flera lärare i skolan och inga eller väldigt lite nya resurser krävs. De högpresterande eleverna kommer inte att bli uttråkade på lektionerna. De som behöver extra stöd kan få det, i mängder - flera timmar varje dag. Samma lärare som undervisar klasserna kan undervisa elever som får stanna i skolan längre, och det betyder också att lärarna vet vad de här eleverna behöver stöd i.
Ingen undervisning fungerar för elever som
- har diverse diagnoser
Detta stämmer inte och jag tycker att det är rent föraktfullt att uttrycka sig så. Många elever som har diagnoser kan tillgodogöra sig en helt vanlig undervisning som vem annan som helst. En del elever med diagnoser behöver enklare anpassningar och det fungerar då väl för dem. En del elever med diagnoser behöver kanske ett helt annat sammanhang exempelvis en mindre undervisningsgrupp eller dylikt. Att dock säga att ingen undervisning skulle fungera för dem är bara skitsnack.
- inför förlängd skoldag för elever som inte når eller riskerar att inte nå kunskapskraven för betyget E. De får stanna i skolan och får extraundervisning.
Detta är generellt ingen bra metod. De elever som är underkända har ofta redan en problematisk skolfrånvaro, svårt med koncentration, låga energinivåer m.m. De skulle behöva en mer kvalitativ och mer anpassad undervisning de timmar som de redan är i skolan.
Extraundervisning fungerar för en viss grupp som har svårigheter med vissa specifika ämnen men generellt har en studievana. Om extraundervisningen är kvalitativ i en mindre grupp som fungerar väl, så kan det vara till hjälp för fler.
Jonto skrev:- inför förlängd skoldag för elever som inte når eller riskerar att inte nå kunskapskraven för betyget E. De får stanna i skolan och får extraundervisning.
Detta är generellt ingen bra metod. De elever som är underkända har ofta redan en problematisk skolfrånvaro, svårt med koncentration, låga energinivåer m.m. De skulle behöva en mer kvalitativ och mer anpassad undervisning de timmar som de redan är i skolan.
Extraundervisning fungerar för en viss grupp som har svårigheter med vissa specifika ämnen men generellt har en studievana. Om extraundervisningen är kvalitativ i en mindre grupp som fungerar väl, så kan det vara till hjälp för fler.
Då måste man överge den politiska visionen "en inkluderande skola för alla". En mer kvalitativ och mer anpassad undervisning för dem som behöver det innebär att man ska införa SU-grupper (särskilda undervisningsgrupper). I så fall får man nivågruppera elever efter mellanstadiet och skapa klasser utifrån elevernas prestationer. Själv gick jag i en sådan skola där klasserna gjordes om i högstadiet och det var treparallelligt på min skola. Skolan gjorde tre klasser: Ma/NO-inriktning, Språk/SO-inriktning, Allmän klass. Jag tycker att det fungerade bra, men så får man inte göra i dagens skola.
MaKe skrev:Jonto skrev:- inför förlängd skoldag för elever som inte når eller riskerar att inte nå kunskapskraven för betyget E. De får stanna i skolan och får extraundervisning.
Detta är generellt ingen bra metod. De elever som är underkända har ofta redan en problematisk skolfrånvaro, svårt med koncentration, låga energinivåer m.m. De skulle behöva en mer kvalitativ och mer anpassad undervisning de timmar som de redan är i skolan.
Extraundervisning fungerar för en viss grupp som har svårigheter med vissa specifika ämnen men generellt har en studievana. Om extraundervisningen är kvalitativ i en mindre grupp som fungerar väl, så kan det vara till hjälp för fler.
Då måste man överge den politiska visionen "en inkluderande skola för alla".
Det beror väl på om visionen kring inkludering är "alla elever i samma klassrum" eller "alla elever i något klassrum". Vi har ju idag delat upp grundskolan i vanlig grundskola och anpassad grundskola (för elever med intellektuella funktionsnedsättningar), och det är inte särskilt kontroversiellt.
En mer kvalitativ och mer anpassad undervisning för dem som behöver det innebär att man ska införa SU-grupper (särskilda undervisningsgrupper). I så fall får man nivågruppera elever efter mellanstadiet och skapa klasser utifrån elevernas prestationer. Själv gick jag i en sådan skola där klasserna gjordes om i högstadiet och det var treparallelligt på min skola. Skolan gjorde tre klasser: Ma/NO-inriktning, Språk/SO-inriktning, Allmän klass. Jag tycker att det fungerade bra, men så får man inte göra i dagens skola.
Även om nivågruppering är bra i teorin, och givet dagens klasstorlekar och -sammansättningar kanske ett nödvändigt ont, är nackdelarna stora. De såkallade kamrateffekter som finns i icke-prestationsindelade klasser, har stark positiv påverkan på mer lågpresterande elever. Samtidigt är det såklart svårt att genomföra undervisning om nivåskillnaderna är för stora, precis som Jonto gav exempel på (om oregelbundna verb). Men i sådana fall är det kanske bättre att i större utsträckning låta barn gå om årskurser, än att dela upp klasserna efter prestation.
Å andra sidan finns det ju också elever som inte klarar av att gå i en vanlig klass med 25 elever, och som skulle behöva gå i en klass med mycket färre elever, och det är en annan aspekt.
Ett alternativ till att skapa separata klasser, skulle (åtminstone i vissa fall) kunna vara att ha två lärare, eller en lärare och en specialpedagog/speciallärare/person-med-liknande-funktion i klassrummet. Det skulle innebära att det finns fler vuxna i klassrummet som kan hjälpa elever som har svårt för ämnet, och utmana elever som har lättare för ämnet, och dessutom får läraren en annan vuxen persons perspektiv, och någon att diskutera hur lektionen gått med.
All denna text för att i princip säga: Nivåindelning av elever är inte lika bra som det låter.
Det beror väl på om visionen kring inkludering är "alla elever i samma klassrum" eller "alla elever i något klassrum". Vi har ju idag delat upp grundskolan i vanlig grundskola och anpassad grundskola (för elever med intellektuella funktionsnedsättningar), och det är inte särskilt kontroversiellt.
Bra skrivet!
All denna text för att i princip säga: Nivåindelning av elever är inte lika bra som det låter.
Jag tror på en viss nivågruppering som är tillfällig och också flytande. Alltså att man på vissa lektioner eller moment där det passar delar upp eleverna utifrån vad de tidigare har klarat av eller behöver träna mer på. Med ett flerlärarskap som Smutstvätt föreslår (och som också används på en hel del ställen) så blir detta möjligt och fungerande. Detta görs redan i skolor i dag på olika sätt i form av elevresurser eller speciallärare som arbetar med mindre grupper parallellt med undervisningen i klassrummet.
Det som dock är en viktig aspekt och som görs för lite av idag eller knappt alls idag, är att ibland plocka ut de elever som ligger på en väldigt hög nivå och behöver stimulans och fördjupning. Den största formen av nivågrupperingar som görs idag är att man ger särskild undervisning till dem som har det svårast.
(Vi har visserligen kommit ifrån trådstartsämnet något men eftersom att diskussionerna är givande, intressanta och handlar om skolan så tänker jag att de får fortsätta här. Det blir för krångligt att bryta ut det till en ny tråd om nivågruppering). /moderator
En följdfråga, bara för att jag är nyfiken:
Jonto skrev:Generellt är ändå min bild att elever läser för många ämnen, istället för att träna på ett fåtal saker och verkligen bli bra på det.
Vilket/vilka ämnen borde i så fall tas bort (alternativt, om möjligt, konsolideras ihop till ett ämne)?
Som icke-lärare känns det inte helt dumt att behålla SO och NO som ämnen från lågstadiet istället för att bryta upp dem. På den nivån finns det ingen anledning att sära på dem.
Smutstvätt skrev:En följdfråga, bara för att jag är nyfiken:
Jonto skrev:Generellt är ändå min bild att elever läser för många ämnen, istället för att träna på ett fåtal saker och verkligen bli bra på det.
Vilket/vilka ämnen borde i så fall tas bort (alternativt, om möjligt, konsolideras ihop till ett ämne)?
Jag har fått en sådan fråga från elever i högstadiet.
Det gäller:
- bild,
- musik,
- slöjd.
Bild och slöjd är bra för att utveckla elevernas finmotorik och rumsuppfattning, men man borde vara klar med det i högstadiet. Egentligen borde man disponera om tiden så att bild, slöjd och musik får sin timplan i låg- och mellanstadiet, medan man lägger mer tid på teoretiska ämnen i högstadiet då elever är mer kognitivt mogna att ta till sig abstrakta resonemang.
MrPotatohead skrev:Som icke-lärare känns det inte helt dumt att behålla SO och NO som ämnen från lågstadiet istället för att bryta upp dem. På den nivån finns det ingen anledning att sära på dem.
Jag tycker att man borde höja nivån i bi/fy/ke i högstadiet. Det är för mycket läsning och för lite matematik i fysik och kemi. Eleverna får en skev bild av dessa ämnen och det blir en chock i gymnasiet när man plötsligt måste börja räkna i dessa ämnen - många har svårt just med räkning, inte teorin. Det är alldeles för stor nivåskillnad mellan högstadiets NO och gymnasiets Fy 2 och Ke 2. I högstadiet har jag sett fysik- och kemiböcker som inte hade någon formel med utan bara text om ämnet och samtidigt måste man lösa andragradsekvationer i Ke 2.
MaKe skrev:Smutstvätt skrev:En följdfråga, bara för att jag är nyfiken:
Jonto skrev:Generellt är ändå min bild att elever läser för många ämnen, istället för att träna på ett fåtal saker och verkligen bli bra på det.
Vilket/vilka ämnen borde i så fall tas bort (alternativt, om möjligt, konsolideras ihop till ett ämne)?
Bild och slöjd är bra för att utveckla elevernas finmotorik och rumsuppfattning, men man borde vara klar med det i högstadiet. Egentligen borde man disponera om tiden så att bild, slöjd och musik får sin timplan i låg- och mellanstadiet, medan man lägger mer tid på teoretiska ämnen i högstadiet då elever är mer kognitivt mogna att ta till sig abstrakta resonemang.
Jag tror ändå att de praktiska ämnena kan vara bra att ha kvar, även om man bestämmer sig för att flytta timmar till låg- och mellanstadium. Att få växla mellan teoretiskt och praktiskt arbete är skönt för de flesta elever, och nödvändigt för vissa. Dessutom är det bra att repetera exempelvis hur en symaskin fungerar. Med det sagt, kanske att bild och slöjd skulle kunna slås ihop till ämnet Handarbete, eller liknande.
Smutstvätt skrev:En följdfråga, bara för att jag är nyfiken:
Jonto skrev:Generellt är ändå min bild att elever läser för många ämnen, istället för att träna på ett fåtal saker och verkligen bli bra på det.
Vilket/vilka ämnen borde i så fall tas bort (alternativt, om möjligt, konsolideras ihop till ett ämne)?
Det går såklart inte att plocka bort ämnen rskt av för alla elever. Det förutsätter att man gör om hela skolsystemet. Jag hade velat ha det till att elever redan i början av högstadiet kan göra ett visst val av inriktning. Säg exempelvis att du skulle kunna välja 1 eller 2 av de praktiska ämnena musik,bild och slöjd. Kanske skull3 man också kanske kunna välja bort ett eller två av SO och NO-ämnena.
Framför allt tänker jag för elever som har det svårt i skolan. För elever som är studieduktiga är det inga problem att läsa 16 ämnen. Jag har dock elever som exempelvis kämpar med alla fyra SO-ämnen och når lite halvlångt men inte till godkänt i något av dem. Had eleven dock fått fokusera på ett eller två av dem så hade kanske eleven nått ett betyg i det.
16 ämnen är rätt mycket att hålla i huvudet i grundskolan.
Det kommer såklart ge en viss begränsning av vad eleven kan välja att läsa vidare inom. På kontinenten är det dock inte en ovanlig modell att eleven i tidigare ålder gör utbildningsval framåt. Jag är såklart medveten om baksidorna att man blir begränsad och att elever kan ändra sig senare av vad man vill läsa och att man kanske inte är mogen i ung ålder att ta de beslut. Jag tror dock att detta hade varit ganska effektivt för de som idag har hög skolfrånvaro och/eller svårt i flera ämnen. Jag ser flera elever helt slås ut från skolsystemet istället för att man kan hitta en framkomlig väg som passar för eleven.
(Detta kan delvis göras idag i form av anpassad studiegång för elever men jag hade gärna sett att man utökar detta).
Intressant! Ja, sexton eller sjutton ämnen är ju rätt många... Tror du att det skulle hjälpa att läsa färre ämnen, men i snabbare takt? Kanske inte för kärnämnena, men för de lite mindre kontinuerliga ämnena. Exempelvis att läsa ett SO-ämne, ett NO-ämne, och ett praktiskt ämne per läsår (eller termin)?
Jonto skrev:Framför allt tänker jag för elever som har det svårt i skolan. För elever som är studieduktiga är det inga problem att läsa 16 ämnen. Jag har dock elever som exempelvis kämpar med alla fyra SO-ämnen och når lite halvlångt men inte till godkänt i något av dem. Had eleven dock fått fokusera på ett eller två av dem så hade kanske eleven nått ett betyg i det.
(Detta kan delvis göras idag i form av anpassad studiegång för elever men jag hade gärna sett att man utökar detta).
Just med anpassad studiegång brukar alla tre NO-ämnena strykas, inte ovanligt att man tar bort moderna språk också. Men jag har än så länge inte sett att man "anpassar" idrott, bild, musik eller slöjd.
Med SO-ämnena finns det en möjlighet till val - samhällskunskap är ett övergripande ämne, ett paraply för andra ämnen som religionskunskap och historia.
Med NO är det svårare - det finns inget övergripande ämne som Naturkunskap i högstadiet.
Det är nog mer så som du skriver att skolsystemet måste göras om. Lite grand som det var förr - allmän kurs och särskild kurs. I så fall skulle man kunna ha naturkunskap och samhällskunskap som allmänna kurser, medan historia, geografi, religionskunskap, biologi, fysik och kemi kunde vara särskilda kurser. Matematik och engelska skulle kunna ges i båda varianter, medan moderna språk endast som särskilda kurser.
Det finns nog också nackdelar med ett sådant system - svårt att jämföra utbildningar och det kommer säkert att finnas svårigheter att fixa ett skolschema med så många tillvalsalternativ, särskilt i mindre skolor.
Smutstvätt skrev:Intressant! Ja, sexton eller sjutton ämnen är ju rätt många... Tror du att det skulle hjälpa att läsa färre ämnen, men i snabbare takt? Kanske inte för kärnämnena, men för de lite mindre kontinuerliga ämnena. Exempelvis att läsa ett SO-ämne, ett NO-ämne, och ett praktiskt ämne per läsår (eller termin)?
Det skulle också kunna vara en bra idé. I praktiken gör man väl lite redan så ute i skolorna.
Tror också att det hade varit skönt för elever att kunna få vissa ämnen avklarade. Årskurs 9 blir lätt stressigt när de ska ha slutbetyg i alla ämnen samtidigt. Vissa elever som ligger efter i skolan har kanske tio olika lärare som jagar dem med saker som de missat och istället stoppar de huvudet I sanden för att de inte vet hur de ska prioritera.
Sen finns väl nackdelen då att det missgynnar elever som hittar rätt studieteknik först i slutet av högstadiet och att det blir svårare att rädda upp sig sista terminen om man misslyckas tidigare. (Vilket jag inte tycker är helt dumt. Det ska löna sig att ha ansträngt sig under hela högstadietiden och inte bara försöka rädda uppifrån allt i elfte timmen).
