Tror jag fattat ett beslut.

Har du varit hos arbetsförmedlingen? De skulle kanske kunna hjälpa dig  att se vilka yrken eller jobb som passar det som du tänker dig. De är vana att ta emot och hjälpa arbetssökande som har begränsningar vad gäller exempelvis fysiska hinder. De kan säkert ge bra råd om vad för arbeten som kan passa. Det finns många jobb som kanske varken du eller jag, tänker direkt på, men som kanske skulle passa som handen i handsken.

Allt handlar väl också lite om vad man har för krav på lön. Yrken som inte kräver utbildning eller låg utbildning kan generellt ha något mindre betalt såklart.

Jag gissar att du varit hos en SYV, har de hjälpt dig att kolla vad det finns universitetsutbildningar som inte kräver Ma2.

Jag har varit hos två eller tre olika SYV, tappat räkningen, det verkar som att de flesta estetiska programmen inte kräver matte(dock är de väldigt konkurrenskraftiga), annars typ journalism och det är svårt även där, bibliotekarie är inget som direkt lockar mig(det låter helt enkelt för trist) arbetsförmedlingen litar jag inte på. Jag skulle ju föredra ett jobb med lite stimulans(men inte matte stimulans) bra lön vore en bonus.

Du kan få jobb på Samhall tror jag

Sorry men samhall vägrar jag. Jag går för det första på kryckor och så desperat är jag inte. Tack för att du påminde mig! Det var ju för att jag vägrar samhall jag försökte mig på plugget. 

Jag rekommenderar dig att skriva in dig som arbetssökande på arbetsförmedlingen, trots att du inte litar på den.

Kolla även med din kommun vad den har för verksamhet vad gäller att vägleda ungdomar (jag bara gissar att du är ung) till utbildning och/eller arbete.

Är faktiskt inte så purung längre. Jag är över 30.

OK men kolla med kommunen ändå.

Får se vad de kan tänkas säga. Men säger de samhall så ger jag upp och får plugga något som inte kräver matte 2

Bra. Skriv även in dig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Numera får man en fråga om funktionsnedsättningar redan vid inskrivningen.

Det tänker jag däremot INTE göra! Då blir jag bara placerad på Samhall och det vägrar jag. Det är INTE fördomar, jag vet vad det är för människor som jobbar där. 

Petsve skrev:

Det tänker jag däremot INTE göra! Då blir jag bara placerad på Samhall och det vägrar jag.

Varför tror du att du blir "placerad på Samhall"?

Det är INTE fördomar, jag vet vad det är för människor som jobbar där. 

Det arbetar cirka 11 000 personer på Arbetsförmedlingen. Självklart är det bland dessa en blandning av verkliga stjärnor och en del mindre stjärnor.

Men bara för att du eller någon i din omgivning har haft mindre bra erfarenheter av det stöd Arbetsförmedlingen kan ge betyder inte att alla handläggare där är kassa.

Arbetsförmedlingen har en väl utbyggd verksamhet kallad Arbetslivsinriktad Rehabilitering tillsammans med Försäkringskassan och fristående aktörer som syftar till att hjälpa de som av olika anledningar står längre från arbetsmarknaden. Och det innebär inte att placera folk på Samhall.

I november 2023 skrev 35 518 personer in sig som arbetssökande. 25 838 personer fick jobb.

Bra att du pratat med flera studievägledare, och bra att du undersökt möjliga yrkesutbildningar ordentligt (nästan hundra sidor är bra jobbat)! Tråkigt att det inte gav dig så mycket, men det vet man inte innan man provat. :)   

Tyvärr är det många jobb som innehåller åtminstone lite matematik idag, eller vars utbildningar kräver matematik, men långt ifrån alla. Det är dock svårt att veta vad som finns i närheten av dig, då vi inte vet var du bor eller hur din livssituation ser ut, mer än att du går med kryckor (exempelvis möjligheter att jobba natt, hur långt kan du pendla till jobbet, söker du ett heltids- eller deltidsjobb, etc.). Det är därför flera av oss här i tråden har rekommenderat att du kontaktar Arbetsförmedlingen. Jag förstår om du eller personer du känner har haft dåliga erfarenheter tidigare, men de kan hjälpa dig på sätt som vi inte kan. Och som Yngve skriver, alla personer på Arbetsförmedlingen är inte likadana. 

Om du söker på platsbanken, med inställningar som passar dig, vad hittar du då? Har du någon hobby du skulle kunna arbeta med? 

Min livssituation; går på kryckor som ni vet, jag har inga direkta hobbies jag spelar mina retrospel,  glor på film, läser böcker, jag har inget körkort. Jag bor i Östergötland(mer exakt talar jag inte om). 

Jag menade inte att du skulle berätta för oss om var du bor (säg till om du vill att vi redigerar bort det), utan jag menade att belysa svårigheterna för oss att hjälpa dig på samma sätt som någon som känner dig i verkligheten kan. 

Vad har du hittat för yrken hittills när du letar på exempelvis platsbanken? :)

Hur ser möjligheterna ut för dig att få en anställning med lönebidrag? Kanske finns det några tjänster där arbetet delvis innefattar arbete som du skulle kunna genomföra, där det kanske är möjligt att dela upp tjänsterna på två personer. 

Det är inte ett alternativ. Lönebidrag är inte så jag kan leva på det. 

Brukar inte lönebidrag (eller liknande begrepp) kunna användas av arbetsgivare när en anställd inte kan arbeta heltid/med alla arbetsuppgifter i tjänsten, för att delvis ersätta lönekostnader? Typ att arbetsgivaren betalar halva lönen och försäkringskassan (arbetsförmedlingen?) andra halvan. Eller har den möjligheten försvunnit? 

Vad känner du inför att plugga till jurist? Det verkar, åtminstone hos vissa lärosäten, endast kräva Ma1.

Tillägg: 3 jan 2024 13:38

Översättare eller tolk kanske skulle kunna vara något?

Petsve skrev:

Det är inte ett alternativ. Lönebidrag är inte så jag kan leva på det. 

Lönebidrag är en ersättning till arbetsgivaren, inte till arbetstagaren. Precis som Smutstvätt skriver är det en kompensation för de extra kostnader/anpassningar/stöd som arbetsgivaren gör för/ger till arbetstagaren.

Din lön som arbetstagare påverkas alltså inte av att det är en lönebidragsanställning.

Läs gärna mer här om olika stöd som arbetsförmedlingen kan erbjuda.

Nedan är en lista över i princip alla yrken som finns (i en spoiler då det är över 500 stycken). Några exempel nedan som kanske skulle kunna passa är arkivarie, jurist och nagelterapeut. Gå gärna igenom listan och se vad som skulle kunna vara möjligt för dig. Och tänk även på att det inom många yrken finns en del variation i arbetsuppgifter – det är långt ifrån alla arkivarier som arbetar med att plocka fram dokument från 1700-talet. :)

I tur och ordning nu: Jag vet inte riktigt vad en jurists arbetsuppgifter är. Översättare eller tolk tänkte jag på en gång I tiden, men jag kan ärligt säga redan nu att det verkar ganska enformigt(fast ; beggars can't be choosers) jag kan ju redan engelska och tyska(ingen ANING om hur efterfrågan på de språken ser ut), nagelterapi verkar lite läbbigt(jag tar inte gärna i människor), arkivarie har jag redan undersökt. Men om jag faktiskt skulle tala om vad jag ÄR intresserad av så är film min stora passion(fast det är lite för konkurrenskraftigt), moderat intresse för historia(dvs jag gillar bara vissa epoker), retrospel(nya spel är inget jag intresserar mig för), en pojkdröm var röstskådespelare men det går inte försörja sig på I Sverige. Ett annat intresse var väl robotar men det är bara att glömma, det är på tok för mycket matte. Jag vet att det låter tjatigt vid det här laget men jag hatar matte.

Svår sits, hoppas du klurar ut något. Har suttit och funderat på något bra förslag men allting har väl mer eller mindre inkluderat matematik i viss mån. 

Men har du förslag så håll inte inne med det. Jag inser att jag kanske inte kommer undan den där otäcka matten. Om jag skulle ångra mig och läsa in matte två så tänker jag klyva boken mitt i tu när jag är klar. 

Vad sägs om att skriva musik? :)

Låtskrivare alltså.

Petsve skrev:

I tur och ordning nu: Jag vet inte riktigt vad en jurists arbetsuppgifter är.

Juristers arbetsuppgifter varierar, men en kort sammanfattning är att en jurist arbetar med att applicera eller tolka lagstiftning, ungefär. Vissa jurister arbetar inom rättsväsendet (advokat, åklagare, etc.), medan andra arbetar med att exempelvis tolka lagstiftning åt ett företag eller en organisation, och andra jurister arbetar med rättsligt stöd till enskilda individer, exempelvis vid skilsmässor eller vårdnadstvister.  

Översättare eller tolk tänkte jag på en gång I tiden, men jag kan ärligt säga redan nu att det verkar ganska enformigt(fast ; beggars can't be choosers) jag kan ju redan engelska och tyska(ingen ANING om hur efterfrågan på de språken ser ut),

Det beror nog mycket på arbetet – de tolkar jag har pratat med har tyckt att det är ett varierande arbete. Det kan nog finnas ganska stor efterfrågan på tolkar, men det vågar jag inte uttala mig säkert om. Men om det inte är något som intresserar dig, kanske det inte är värt att satsa på. Utbildningen är ändå ett par år lång.

Men om jag faktiskt skulle tala om vad jag ÄR intresserad av så är film min stora passion(fast det är lite för konkurrenskraftigt), moderat intresse för historia(dvs jag gillar bara vissa epoker)

Ska du inte försöka satsa på något av dessa områden i så fall? Visst finns det många som arbetar inom film och media, men det är också en sektor där många arbetstillfällen finns. Om du brinner för film, skulle jag råda dig att åtminstone försöka ge dig in i den världen. 

en pojkdröm var röstskådespelare men det går inte försörja sig på I Sverige.

Kan du tänka dig att arbeta med röstskådespeleri på engelska/tyska också? Då får du en mycket bredare arbetsmarknad. 

Om du fick välja helt fritt, tänk bort matte, tänk bort funktionsnedsättning, tänk bort lön, tänk bort situationen på arbetsmarknaden, du får välja vilket jobb du vill, vad skulle du vilja göra då?

Allt som allt är jag osäker på vad du vill få ut av denna tråd – vill du att vi ska komma med förslag, vill du att vi ska övertyga dig om att försöka med matten igen, eller vill du mest ventilera lite? Båda är okej, det är bara bra för oss att veta vad du är söker. I din förra tråd skrev du att du och en studievägledare hade kommit fram till att du skulle fokusera på din dyskalkyliutredning samt att läka ditt knä. Har något ändrats på den fronten?

Vad sägs om

• psykolog,
• arbetsterapeut,
• sos operatör
• online undervisning: där finns ju många lärare som lär ut på komvux t.ex. 
• redaktör
• kontorsarbete
• socionom

Du kan starta eget också. Typ någon form av kiosk där du säljer mackor/ läsk/ korv mm :)

Soderstrom skrev:

Vad sägs om att skriva musik? :)

Låtskrivare alltså.

Jag tillhör faktiskt den minoritet som inte uppskattar musik. Tack iallafall! Men jag har tyvärr sett baksidan av musikbranschen så det har förstört mitt tycke för musik.

Lär mig skrev:

Vad sägs om

• psykolog,
• arbetsterapeut,
• sos operatör
• online undervisning: där finns ju många lärare som lär ut på komvux t.ex. 
• redaktör
• kontorsarbete
• socionom

Tror inte att jag passar att jobba med människor.

Petsve skrev:

Tror inte att jag passar att jobba med människor.

Men hur vet du det? Som psykolog exempelvis kommer du att jobba med utsatta människor osv, du kommer ha trevliga kollegor. Inga arga individer direkt:)

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

I tur och ordning nu: Jag vet inte riktigt vad en jurists arbetsuppgifter är.

Juristers arbetsuppgifter varierar, men en kort sammanfattning är att en jurist arbetar med att applicera eller tolka lagstiftning, ungefär. Vissa jurister arbetar inom rättsväsendet (advokat, åklagare, etc.), medan andra arbetar med att exempelvis tolka lagstiftning åt ett företag eller en organisation, och andra jurister arbetar med rättsligt stöd till enskilda individer, exempelvis vid skilsmässor eller vårdnadstvister.  

Översättare eller tolk tänkte jag på en gång I tiden, men jag kan ärligt säga redan nu att det verkar ganska enformigt(fast ; beggars can't be choosers) jag kan ju redan engelska och tyska(ingen ANING om hur efterfrågan på de språken ser ut),

Det beror nog mycket på arbetet – de tolkar jag har pratat med har tyckt att det är ett varierande arbete. Det kan nog finnas ganska stor efterfrågan på tolkar, men det vågar jag inte uttala mig säkert om. Men om det inte är något som intresserar dig, kanske det inte är värt att satsa på. Utbildningen är ändå ett par år lång.

Men om jag faktiskt skulle tala om vad jag ÄR intresserad av så är film min stora passion(fast det är lite för konkurrenskraftigt), moderat intresse för historia(dvs jag gillar bara vissa epoker)

Ska du inte försöka satsa på något av dessa områden i så fall? Visst finns det många som arbetar inom film och media, men det är också en sektor där många arbetstillfällen finns. Om du brinner för film, skulle jag råda dig att åtminstone försöka ge dig in i den världen. 

en pojkdröm var röstskådespelare men det går inte försörja sig på I Sverige.

Kan du tänka dig att arbeta med röstskådespeleri på engelska/tyska också? Då får du en mycket bredare arbetsmarknad. 

 

Om du fick välja helt fritt, tänk bort matte, tänk bort funktionsnedsättning, tänk bort lön, tänk bort situationen på arbetsmarknaden, du får välja vilket jobb du vill, vad skulle du vilja göra då?

 

Allt som allt är jag osäker på vad du vill få ut av denna tråd – vill du att vi ska komma med förslag, vill du att vi ska övertyga dig om att försöka med matten igen, eller vill du mest ventilera lite? Båda är okej, det är bara bra för oss att veta vad du är söker. I din förra tråd skrev du att du och en studievägledare hade kommit fram till att du skulle fokusera på din dyskalkyliutredning samt att läka ditt knä. Har något ändrats på den fronten?

Jag återkommer när jag läst och tänkt igenom. Ok? :)

Absolut! 😊

Soderstrom skrev:

Men hur vet du det? Som psykolog exempelvis kommer du att jobba med utsatta människor osv, du kommer ha trevliga kollegor. Inga arga individer direkt:)

För psykolog krävs Ma2. Även socionom.

Soderstrom skrev:

Petsve skrev:

Tror inte att jag passar att jobba med människor.

Men hur vet du det? Som psykolog exempelvis kommer du att jobba med utsatta människor osv, du kommer ha trevliga kollegor. Inga arga individer direkt:)

För att jag lätt tar till mig av andras problem(vet av erfarenhet från tidigare praktikplatser - du anar inte vad man får höra när man praktiserat på en daglig verksamhet där inte alla människor mår så bra) det tär på psyket.

Petsve skrev:

Smutstvätt skrev:

Visa föregående citat

Petsve skrev:

I tur och ordning nu: Jag vet inte riktigt vad en jurists arbetsuppgifter är.

Juristers arbetsuppgifter varierar, men en kort sammanfattning är att en jurist arbetar med att applicera eller tolka lagstiftning, ungefär. Vissa jurister arbetar inom rättsväsendet (advokat, åklagare, etc.), medan andra arbetar med att exempelvis tolka lagstiftning åt ett företag eller en organisation, och andra jurister arbetar med rättsligt stöd till enskilda individer, exempelvis vid skilsmässor eller vårdnadstvister.  

Visa föregående citat

Översättare eller tolk tänkte jag på en gång I tiden, men jag kan ärligt säga redan nu att det verkar ganska enformigt(fast ; beggars can't be choosers) jag kan ju redan engelska och tyska(ingen ANING om hur efterfrågan på de språken ser ut),

Det beror nog mycket på arbetet – de tolkar jag har pratat med har tyckt att det är ett varierande arbete. Det kan nog finnas ganska stor efterfrågan på tolkar, men det vågar jag inte uttala mig säkert om. Men om det inte är något som intresserar dig, kanske det inte är värt att satsa på. Utbildningen är ändå ett par år lång.

Visa föregående citat

Men om jag faktiskt skulle tala om vad jag ÄR intresserad av så är film min stora passion(fast det är lite för konkurrenskraftigt), moderat intresse för historia(dvs jag gillar bara vissa epoker)

Ska du inte försöka satsa på något av dessa områden i så fall? Visst finns det många som arbetar inom film och media, men det är också en sektor där många arbetstillfällen finns. Om du brinner för film, skulle jag råda dig att åtminstone försöka ge dig in i den världen. 

Visa föregående citat

en pojkdröm var röstskådespelare men det går inte försörja sig på I Sverige.

Kan du tänka dig att arbeta med röstskådespeleri på engelska/tyska också? Då får du en mycket bredare arbetsmarknad. 

 

Om du fick välja helt fritt, tänk bort matte, tänk bort funktionsnedsättning, tänk bort lön, tänk bort situationen på arbetsmarknaden, du får välja vilket jobb du vill, vad skulle du vilja göra då?

 

Allt som allt är jag osäker på vad du vill få ut av denna tråd – vill du att vi ska komma med förslag, vill du att vi ska övertyga dig om att försöka med matten igen, eller vill du mest ventilera lite? Båda är okej, det är bara bra för oss att veta vad du är söker. I din förra tråd skrev du att du och en studievägledare hade kommit fram till att du skulle fokusera på din dyskalkyliutredning samt att läka ditt knä. Har något ändrats på den fronten?

Jag återkommer när jag läst och tänkt igenom. Ok? :)

1: Då tror jag inte jurism passar mig, blir lite för påfrestande psykiskt.

2: nej du har nog rätt tolk låter inte rätt.

3: Jag har klart undersökt film, men det är sjukt svårt. Man måste tänka lite realistiskt. "Är jag beredd att göra vadsomhelst för att försöka mig på det?" Nej inte riktigt. Men om man kan hitta någon slags balans. Kanske inte filmarbetare men någon liknande.

4: röstskådespelare på engelska då helst. Men det går nog isåfall bara bli en bisyssla.

5: Jag har inget drömjobb direkt. Drömmar gav jag upp redan i gymnasiet(det var då jag halkade efter i matten läste in matte 1 på komvux långt senare)- blev fullmatad med "det går inte försörja sig på, det är bara drömmar" så efter tag gav jag upp alla drömmar. Jag kan inte tänka bort lön. Lön måste man ha för att överleva. 

6: Jag vet inte vad som fick mig att skriva här igen, om det var blandning av allt du sa eller att jag helt enkelt ville uppdatera om hur allt går. 

7: dyskalkyliutredningen går inte så bra, står i kö och jag känner att jag inte har tid att vänta. 

8: benet är allt annat än bra. Ska på min första operation om två veckor och plocka ut allt skrot, därefter väntar 3 månaders läketid och en operation till. 

Petsve skrev:

Petsve skrev:

Visa föregående citat

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

I tur och ordning nu: Jag vet inte riktigt vad en jurists arbetsuppgifter är.

Juristers arbetsuppgifter varierar, men en kort sammanfattning är att en jurist arbetar med att applicera eller tolka lagstiftning, ungefär. Vissa jurister arbetar inom rättsväsendet (advokat, åklagare, etc.), medan andra arbetar med att exempelvis tolka lagstiftning åt ett företag eller en organisation, och andra jurister arbetar med rättsligt stöd till enskilda individer, exempelvis vid skilsmässor eller vårdnadstvister.  

Översättare eller tolk tänkte jag på en gång I tiden, men jag kan ärligt säga redan nu att det verkar ganska enformigt(fast ; beggars can't be choosers) jag kan ju redan engelska och tyska(ingen ANING om hur efterfrågan på de språken ser ut),

Det beror nog mycket på arbetet – de tolkar jag har pratat med har tyckt att det är ett varierande arbete. Det kan nog finnas ganska stor efterfrågan på tolkar, men det vågar jag inte uttala mig säkert om. Men om det inte är något som intresserar dig, kanske det inte är värt att satsa på. Utbildningen är ändå ett par år lång.

Men om jag faktiskt skulle tala om vad jag ÄR intresserad av så är film min stora passion(fast det är lite för konkurrenskraftigt), moderat intresse för historia(dvs jag gillar bara vissa epoker)

Ska du inte försöka satsa på något av dessa områden i så fall? Visst finns det många som arbetar inom film och media, men det är också en sektor där många arbetstillfällen finns. Om du brinner för film, skulle jag råda dig att åtminstone försöka ge dig in i den världen. 

en pojkdröm var röstskådespelare men det går inte försörja sig på I Sverige.

Kan du tänka dig att arbeta med röstskådespeleri på engelska/tyska också? Då får du en mycket bredare arbetsmarknad. 

 

Om du fick välja helt fritt, tänk bort matte, tänk bort funktionsnedsättning, tänk bort lön, tänk bort situationen på arbetsmarknaden, du får välja vilket jobb du vill, vad skulle du vilja göra då?

 

Allt som allt är jag osäker på vad du vill få ut av denna tråd – vill du att vi ska komma med förslag, vill du att vi ska övertyga dig om att försöka med matten igen, eller vill du mest ventilera lite? Båda är okej, det är bara bra för oss att veta vad du är söker. I din förra tråd skrev du att du och en studievägledare hade kommit fram till att du skulle fokusera på din dyskalkyliutredning samt att läka ditt knä. Har något ändrats på den fronten?

Jag återkommer när jag läst och tänkt igenom. Ok? :)

1: Då tror jag inte jurism passar mig, blir lite för påfrestande psykiskt.

2: nej du har nog rätt tolk låter inte rätt.

3: Jag har klart undersökt film, men det är sjukt svårt. Man måste tänka lite realistiskt. "Är jag beredd att göra vadsomhelst för att försöka mig på det?" Nej inte riktigt. Men om man kan hitta någon slags balans. Kanske inte filmarbetare men någon liknande.

4: röstskådespelare på engelska då helst. Men det går nog isåfall bara bli en bisyssla.

5: Jag har inget drömjobb direkt. Drömmar gav jag upp redan i gymnasiet(det var då jag halkade efter i matten läste in matte 1 på komvux långt senare)- blev fullmatad med "det går inte försörja sig på, det är bara drömmar" så efter tag gav jag upp alla drömmar. Jag kan inte tänka bort lön. Lön måste man ha för att överleva. 

6: Jag vet inte vad som fick mig att skriva här igen, om det var blandning av allt du sa eller att jag helt enkelt ville uppdatera om hur allt går. 

7: dyskalkyliutredningen går inte så bra, står i kö och jag känner att jag inte har tid att vänta. 

8: benet är allt annat än bra. Ska på min första operation om två veckor och plocka ut allt skrot, därefter väntar 3 månaders läketid och en operation till. 

3: Hur känner du inför att ge det ett försök att hitta en medelväg inom film/media? Jag har ingen erfarenhet av den branschen, men du kanske kan komma i kontakt med någon som har det, och fråga hen? 

4: Deltidsjobb är också jobb. Även här ska sägas att jag inte har någon erfarenhet av branschen, så hur stora möjligheter till jobb det finns vet jag inte. :)

5: Vad tråkigt att höra. :( Även om det är bra att ha en plan att falla tillbaka på, är det som vuxen dumt att krossa unga personers drömmar på det viset. Vad det gäller lön: Jag är väl medveten om att det är en nödvändighet. Min poäng var att försöka få dig att tänka helt fritt, för att se vad du skulle kunna vilja göra. 

6: Okej, ja en uppdatering är aldrig fel! Trevligt! Man måste inte veta varför man frågar heller. 😊 

7: Vad segt! Ja, tyvärr brukar kötiden till utredningar vara långa. När du gjort klart utredningen, vad hoppas du att det kommer att leda till? Är förhoppningen att kunna få bättre stöd inom matematik, eller gör du utredningen mer för att få veta (både och är såklart också alternativ)? Har du några tankar kring hur du vill göra fram tills dess? Vill du helst hitta ett jobb du kan ha under tiden, eller vill du försöka ge dig på Ma2 igen (det verkar i dina senaste inlägg här i tråden som att du inte har stängt den dörren helt)? 

8: Usch, stackare! Vi önskar dig såklart varmt lycka till med läkningen! ☺️

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Visa föregående citat

Petsve skrev:

Smutstvätt skrev:

Visa föregående citat

Petsve skrev:

I tur och ordning nu: Jag vet inte riktigt vad en jurists arbetsuppgifter är.

Juristers arbetsuppgifter varierar, men en kort sammanfattning är att en jurist arbetar med att applicera eller tolka lagstiftning, ungefär. Vissa jurister arbetar inom rättsväsendet (advokat, åklagare, etc.), medan andra arbetar med att exempelvis tolka lagstiftning åt ett företag eller en organisation, och andra jurister arbetar med rättsligt stöd till enskilda individer, exempelvis vid skilsmässor eller vårdnadstvister.  

Visa föregående citat

Översättare eller tolk tänkte jag på en gång I tiden, men jag kan ärligt säga redan nu att det verkar ganska enformigt(fast ; beggars can't be choosers) jag kan ju redan engelska och tyska(ingen ANING om hur efterfrågan på de språken ser ut),

Det beror nog mycket på arbetet – de tolkar jag har pratat med har tyckt att det är ett varierande arbete. Det kan nog finnas ganska stor efterfrågan på tolkar, men det vågar jag inte uttala mig säkert om. Men om det inte är något som intresserar dig, kanske det inte är värt att satsa på. Utbildningen är ändå ett par år lång.

Visa föregående citat

Men om jag faktiskt skulle tala om vad jag ÄR intresserad av så är film min stora passion(fast det är lite för konkurrenskraftigt), moderat intresse för historia(dvs jag gillar bara vissa epoker)

Ska du inte försöka satsa på något av dessa områden i så fall? Visst finns det många som arbetar inom film och media, men det är också en sektor där många arbetstillfällen finns. Om du brinner för film, skulle jag råda dig att åtminstone försöka ge dig in i den världen. 

Visa föregående citat

en pojkdröm var röstskådespelare men det går inte försörja sig på I Sverige.

Kan du tänka dig att arbeta med röstskådespeleri på engelska/tyska också? Då får du en mycket bredare arbetsmarknad. 

 

Om du fick välja helt fritt, tänk bort matte, tänk bort funktionsnedsättning, tänk bort lön, tänk bort situationen på arbetsmarknaden, du får välja vilket jobb du vill, vad skulle du vilja göra då?

 

Allt som allt är jag osäker på vad du vill få ut av denna tråd – vill du att vi ska komma med förslag, vill du att vi ska övertyga dig om att försöka med matten igen, eller vill du mest ventilera lite? Båda är okej, det är bara bra för oss att veta vad du är söker. I din förra tråd skrev du att du och en studievägledare hade kommit fram till att du skulle fokusera på din dyskalkyliutredning samt att läka ditt knä. Har något ändrats på den fronten?

Jag återkommer när jag läst och tänkt igenom. Ok? :)

1: Då tror jag inte jurism passar mig, blir lite för påfrestande psykiskt.

2: nej du har nog rätt tolk låter inte rätt.

3: Jag har klart undersökt film, men det är sjukt svårt. Man måste tänka lite realistiskt. "Är jag beredd att göra vadsomhelst för att försöka mig på det?" Nej inte riktigt. Men om man kan hitta någon slags balans. Kanske inte filmarbetare men någon liknande.

4: röstskådespelare på engelska då helst. Men det går nog isåfall bara bli en bisyssla.

5: Jag har inget drömjobb direkt. Drömmar gav jag upp redan i gymnasiet(det var då jag halkade efter i matten läste in matte 1 på komvux långt senare)- blev fullmatad med "det går inte försörja sig på, det är bara drömmar" så efter tag gav jag upp alla drömmar. Jag kan inte tänka bort lön. Lön måste man ha för att överleva. 

6: Jag vet inte vad som fick mig att skriva här igen, om det var blandning av allt du sa eller att jag helt enkelt ville uppdatera om hur allt går. 

7: dyskalkyliutredningen går inte så bra, står i kö och jag känner att jag inte har tid att vänta. 

8: benet är allt annat än bra. Ska på min första operation om två veckor och plocka ut allt skrot, därefter väntar 3 månaders läketid och en operation till. 

3: Hur känner du inför att ge det ett försök att hitta en medelväg inom film/media? Jag har ingen erfarenhet av den branschen, men du kanske kan komma i kontakt med någon som har det, och fråga hen? 

4: Deltidsjobb är också jobb. Även här ska sägas att jag inte har någon erfarenhet av branschen, så hur stora möjligheter till jobb det finns vet jag inte. :)

5: Vad tråkigt att höra. :( Även om det är bra att ha en plan att falla tillbaka på, är det som vuxen dumt att krossa unga personers drömmar på det viset. Vad det gäller lön: Jag är väl medveten om att det är en nödvändighet. Min poäng var att försöka få dig att tänka helt fritt, för att se vad du skulle kunna vilja göra. 

6: Okej, ja en uppdatering är aldrig fel! Trevligt! Man måste inte veta varför man frågar heller. 😊 

7: Vad segt! Ja, tyvärr brukar kötiden till utredningar vara långa. När du gjort klart utredningen, vad hoppas du att det kommer att leda till? Är förhoppningen att kunna få bättre stöd inom matematik, eller gör du utredningen mer för att få veta (både och är såklart också alternativ)? Har du några tankar kring hur du vill göra fram tills dess? Vill du helst hitta ett jobb du kan ha under tiden, eller vill du försöka ge dig på Ma2 igen (det verkar i dina senaste inlägg här i tråden som att du inte har stängt den dörren helt)? 

8: Usch, stackare! Vi önskar dig såklart varmt lycka till med läkningen! ☺️

3: Jo fast jag vet ju inte vart man börjar letar. Men jag tror att det lär finnas mellanvägar. Lär ju finnas annat med, finns ju massa annat jag inte utforskat lika noggrant. Synd att t e x spelbranschen är så mattetung. 

4: man får vara beredd att flytta, men det hade jag tänkt på sikt iallafall.

5: Jo jag förstår, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle valt om jag gått välja fritt, verkligheten ser ju ut som den gör och då är mina val begränsade. 

7: Tryggheten att kunna tala om på en eventuell arbetsplats att jag har svårt för matte och gärna inte vill jobba med siffror OCH kanske eventuellt få RÄTT stöd om jag skulle ångra mig kring matten(detta avskyvärda ämne som orsakat mig så mycket lidande). Men jag tänker inte ge mig på matten förrän dess att jag fått en utredning klar och jag kan få rätt stöd, kanske till och med läsa i mindre grupp, så jag sysselsätter mig med att kolla efter både utbildning och jobb där matte inte är ett tvång.

8: Det kommer ta tid och intensiv fysioterapi. Jag hade kunnat bara ge upp, men jag SKA kunna lära mig gå utan kryckor igen om det så är det sista jag gör. Någon hobby vill jag inte ha under tiden utan snarare något meningsfullt. 

Jag känner en som har dyskalkyli och dyslexi och han jobbar på en bowlinghall. Först jobbade han hos en person och efter ett eller två år ville ägaren sälja. Då köpte han den och blev ägaren till bowlinghallen. Sedan sa han att som "stöd" hade han ett företag där han tryckte kläder och tjänade pengar på det. När jag pratade med honom sa han att han inte visste var han skulle börja men någonstans borde man. 

Nu tjänar han minst 5/6 tusen om dagen och har en som håller koll på räkningarna. Det tar tid med det är värt det. Företaget tjänade han 8000-9000 i månaden, minst. Sen är han delägare till företagen No gutter och säljer deras produkter för mycket dyrare. 

7: Det låter helt klart förståeligt. :) 

8: Vi håller alla tummar och tår! 

Vad gjorde du innan du gav dig på att försöka läsa Ma2? Är det något du skulle kunna återvända till (om du slutade med det för att plugga)? 

När du skriver att du inte vill ha någon hobby under tiden, utan snarare något meningsfullt, vad känns meningsfullt för dig? :)

Lär mig skrev:

Jag känner en som har dyskalkyli och dyslexi och han jobbar på en bowlinghall. Först jobbade han hos en person och efter ett eller två år ville ägaren sälja. Då köpte han den och blev ägaren till bowlinghallen. Sedan sa han att som "stöd" hade han ett företag där han tryckte kläder och tjänade pengar på det. När jag pratade med honom sa han att han inte visste var han skulle börja men någonstans borde man. 

Nu tjänar han minst 5/6 tusen om dagen och har en som håller koll på räkningarna. Det tar tid med det är värt det. Företaget tjänade han 8000-9000 i månaden, minst. Sen är han delägare till företagen No gutter och säljer deras produkter för mycket dyrare. 

Och vad vill du ha sagt med den informationen? :)

Smutstvätt skrev:

7: Det låter helt klart förståeligt. :) 

8: Vi håller alla tummar och tår! 

Vad gjorde du innan du gav dig på att försöka läsa Ma2? Är det något du skulle kunna återvända till (om du slutade med det för att plugga)? 

När du skriver att du inte vill ha någon hobby under tiden, utan snarare något meningsfullt, vad känns meningsfullt för dig? :)

8: Jag med.

Innan jag började på matte 2 så gick jag på en praktikplats ett slags allaktivitetshus(dessförinnan varit hotellstädare och vaktmästare på en Dojo men kan inte utföra de arbetsuppgifterna längre på grund av benet), men uppriktigt sagt så hade jag svårt att motivera mig att gå dit eftersom jag inte fick betalt i lön plus att det var väldigt påfrestande psykiskt att vara värd för de där stackars människorna. Jag tycker inte om att jobba gratis. Det var lite därför jag började plugga för som jag såg det så var plugget åtminstone något som skulle kunnat ge mig något i längden.

Uppriktigt sagt så vet jag inte vad som skulle kännas meningsfullt. Jag vet bara att jag ALDRIG mer tänker gå till en praktikplats; Får man inte betalt är det inte någon vits(erfarenheter är nyttiga visst, men det är svårt att motivera sig). 

Hmmm, knepigt! En möjlighet kanske skulle kunna vara att läsa några kurser inom något annat ämne du tycker är intressant, eller som hör till någon utbildning du tänker att du vill gå i framtiden. Där beror det lite på vad du tror att du kommer att vilja göra när denna fas (knä + utredning) är klar. 

Något som också kan vara bra att veta är att många utbildningar som kräver matematik, inte leder till yrken som kräver matematik. Ta exempelvis ett jobb som psykolog – Ma2 krävs för att komma in på psykologprogrammet, men om du inte vill forska kommer du troligtvis inte att behöva någon matematik (mer än möjligtvis de fyra räknesätten) när du är klar. Det kan vara en motivation till att orka igenom kursen – den öppnar många dörrar, och de flesta av dessa dörrar leder inte till en karriär där matematik är någon stor del. 

Bra poäng Smutstvätt.

Du behöver endast betyg i kursen Ma2a (som är den mest grundläggande) för att bli behörig.

Dessutom har du Pluggakuten där du kan ställa alla möjliga frågor om kursen. Användare här kommer helhjärtat hjälpa dig med alla sorts frågor som dyker upp, vilket du själv har sett att de redan gjort under dina tidigare försök!

Det enda som krävs av dig är ett uns av motivation och en vilja att förbättra din tillvaro. En bra attityd kommer man långt med. Saknar du dessa komponenter blir det svårt att lyckas med livet överhuvudtaget. Även om saker för dig verkar vara negativa just nu, måste du hitta det positiva och låta det ta över din tillvaro.

Om du bestämmer dig för att studera kursen Ma2a under 6 månader, där du dedikerat studerar ett par timmar om dagen och avsätter mål, kommer du lyckas, det är jag säker på. Att ha läst kursen kommer inte bara i sig vara en vinst för dig; den kommer öppna möjligheter för dig att leva en mycket bättre version av ditt framtida liv än ex. en anställning på Samhall. Som ex. psykolog får du både examen och blir legitimerad. Yrket har bra efterfrågan och en lön på en helt annan nivå än Samhall, med andra ord får du en ekonomiskt hållbar och säker framtid ända in i pensionen.

Jag tror på dig Peter.

Det enda du behöver göra är att också tro på dig själv.

Lycka till.

Fördelen du också har är att du läst kursen tidigare. Även om du haft svårt och inte klarat det, så kommer du i alla fall känna igen saker. 

Titta över alla olika möjliga sätt att läsa kursen; den erbjuds säkert på flera ställen. Kanske har någon bättre städ än något annat ställe? Kanske kan du på något ställe få en lärare som förklarar extra bra. En bra lärare gör skillnad. Ta mycket hjälp av Pluggakuten(Livehjälpen där man möter en volontär i realtid öga-mot-öga tror jag är extra bra). Kolla vilka räknestugor som finns i närheten. Finns vänner eller andra som är duktiga på matte som kanske kan hjälpa dig?

Jag förstår att du ogillar matte väldigt mycket men lite måste man nog försöka "lura sig själv" att tänka bort de känslorna. Man får absolut känna så, men ska det gå bra så måste man nog försöka i alla fall gå in med en inställning om att man ska kämpa och klara det. 

Smutstvätt skrev:

Hmmm, knepigt! En möjlighet kanske skulle kunna vara att läsa några kurser inom något annat ämne du tycker är intressant, eller som hör till någon utbildning du tänker att du vill gå i framtiden. Där beror det lite på vad du tror att du kommer att vilja göra när denna fas (knä + utredning) är klar. 

Något som också kan vara bra att veta är att många utbildningar som kräver matematik, inte leder till yrken som kräver matematik. Ta exempelvis ett jobb som psykolog – Ma2 krävs för att komma in på psykologprogrammet, men om du inte vill forska kommer du troligtvis inte att behöva någon matematik (mer än möjligtvis de fyra räknesätten) när du är klar. Det kan vara en motivation till att orka igenom kursen – den öppnar många dörrar, och de flesta av dessa dörrar leder inte till en karriär där matematik är någon stor del. 

Får väl se vad jag känner efter knät och utredningen är klar. Men jag tror inte att psykolog är rätt. Jag vet det var bara ett exempel.

Mesopotamia skrev:

Bra poäng Smutstvätt.

Du behöver endast betyg i kursen Ma2a (som är den mest grundläggande) för att bli behörig.

Dessutom har du Pluggakuten där du kan ställa alla möjliga frågor om kursen. Användare här kommer helhjärtat hjälpa dig med alla sorts frågor som dyker upp, vilket du själv har sett att de redan gjort under dina tidigare försök!

Det enda som krävs av dig är ett uns av motivation och en vilja att förbättra din tillvaro. En bra attityd kommer man långt med. Saknar du dessa komponenter blir det svårt att lyckas med livet överhuvudtaget. Även om saker för dig verkar vara negativa just nu, måste du hitta det positiva och låta det ta över din tillvaro.

Om du bestämmer dig för att studera kursen Ma2a under 6 månader, där du dedikerat studerar ett par timmar om dagen och avsätter mål, kommer du lyckas, det är jag säker på. Att ha läst kursen kommer inte bara i sig vara en vinst för dig; den kommer öppna möjligheter för dig att leva en mycket bättre version av ditt framtida liv än ex. en anställning på Samhall. Som ex. psykolog får du både examen och blir legitimerad. Yrket har bra efterfrågan och en lön på en helt annan nivå än Samhall, med andra ord får du en ekonomiskt hållbar och säker framtid ända in i pensionen.

Jag tror på dig Peter.

Det enda du behöver göra är att också tro på dig själv.

Lycka till.

Jag vill inte bli psykolog. Men rätt har ni i att man måste vilja, men jag hoppas fortfarande hitta något som inte kräver matte 2, men om jag inte hittar något så får jag väl bita i det sura äpplet(när utredningen är färdig) och kanske få rätt hjälp. Därefter tänker jag ALDRIG MER läsa matte.

Jonto skrev:

Fördelen du också har är att du läst kursen tidigare. Även om du haft svårt och inte klarat det, så kommer du i alla fall känna igen saker. 

Titta över alla olika möjliga sätt att läsa kursen; den erbjuds säkert på flera ställen. Kanske har någon bättre städ än något annat ställe? Kanske kan du på något ställe få en lärare som förklarar extra bra. En bra lärare gör skillnad. Ta mycket hjälp av Pluggakuten(Livehjälpen där man möter en volontär i realtid öga-mot-öga tror jag är extra bra). Kolla vilka räknestugor som finns i närheten. Finns vänner eller andra som är duktiga på matte som kanske kan hjälpa dig?

Jag förstår att du ogillar matte väldigt mycket men lite måste man nog försöka "lura sig själv" att tänka bort de känslorna. Man får absolut känna så, men ska det gå bra så måste man nog försöka i alla fall gå in med en inställning om att man ska kämpa och klara det. 

Känner igen är det jag inte gör. Jag kommer inte ihåg siffror på samma sätt som jag kommer ihåg ordagranna citat! Jag kan inte det där med att lura mig själv.

Jag uppskattar att ni försökt. Men jag tror inte att någon eller något kan hjälpa mig på rätt köl eller vad man nu ska säga. Jag är bättre på att ge råd åt andra, men jag vill inte ha det som levebröd.

Jag skulle rekommendera dig att läsa på folkhögskola. Där kan du få samlad bedömning med en bättre anpassad profil inom matematik. Många folkhögskolor följer en helt annan gång jämfört med traditionell gymnasieskola. Du kommer söka in till utbildningar på universitet i en lägre prioriterad urvalsgrupp men det är av liten betydelse förutom ifall du vill bli arkitekt, läkare etc.

Tillägg: 13 jan 2024 18:40

På vissa folkhögskolor är det till och med så att man vid sina studier i matematik 2 alltid får ha facit, även vid prov. På vissa får man ha läraren tillgänglig och kan ställa frågor. Eller att man gör allt muntligt och enbart diskuterar matematik i grupp tillsammans med läraren. Dyskalkyli existerar inte, alla kan lära sig, det enda hindret är tid och angreppssätt.

SaintVenant skrev:

Dyskalkyli existerar inte, alla kan lära sig, det enda hindret är tid och angreppssätt.

Det stämmer inte – dyskalkyli är en diagnos, och den finns på riktigt. Diagnoskoderna som används är (ICD-10) F81.2 och R48.8. 

Dyskalkyli innebär inte att man inte kan lära sig matte, bara att det är mycket svårare. På samma sätt som att dyslexi inte innebär att man inte kan lära sig läsa, bara att det är mycket svårare.

Dyskalkyli är dock inte att enbart ha svårt för matematik, utan handlar om att ha svårt för grundläggande beräkningar och taluppfattning. Därför märks svårigheterna ofta ganska tidigt livet. 

Med det sagt, folkhögskola är en bra idé! 

Petsve skrev:

Jag uppskattar att ni försökt. Men jag tror inte att någon eller något kan hjälpa mig på rätt köl eller vad man nu ska säga. 

Det är helt okej om du känner att du inte kan, vill eller orkar försöka med matematiken igen. Däremot vill vi inte att du ska tro att du inte kan lära dig matte – det kan du, även om det är svårt och du kanske behöver stöd av en specialpedagog.

Var rädd om dig, och om du i framtiden vill ge matematiken ett nytt försök så är du alltid välkommen tillbaka. :)

SaintVenant skrev:

Jag skulle rekommendera dig att läsa på folkhögskola. Där kan du få samlad bedömning med en bättre anpassad profil inom matematik. Många folkhögskolor följer en helt annan gång jämfört med traditionell gymnasieskola. Du kommer söka in till utbildningar på universitet i en lägre prioriterad urvalsgrupp men det är av liten betydelse förutom ifall du vill bli arkitekt, läkare etc.

---

Tillägg: 13 jan 2024 18:40

På vissa folkhögskolor är det till och med så att man vid sina studier i matematik 2 alltid får ha facit, även vid prov. På vissa får man ha läraren tillgänglig och kan ställa frågor. Eller att man gör allt muntligt och enbart diskuterar matematik i grupp tillsammans med läraren. Dyskalkyli existerar inte, alla kan lära sig, det enda hindret är tid och angreppssätt.

Redan gått folkhögskola, inte min grej, för lösa tyglar och återigen; Det spelar ingen roll för hur de än försökt förklara matten så förstår jag dem inte. Jag ställer ju frågor men jag förstår inte förklaringen av matematiken. 

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Jag uppskattar att ni försökt. Men jag tror inte att någon eller något kan hjälpa mig på rätt köl eller vad man nu ska säga. 

Det är helt okej om du känner att du inte kan, vill eller orkar försöka med matematiken igen. Däremot vill vi inte att du ska tro att du inte kan lära dig matte – det kan du, även om det är svårt och du kanske behöver stöd av en specialpedagog.

Var rädd om dig, och om du i framtiden vill ge matematiken ett nytt försök så är du alltid välkommen tillbaka. :)

Folkhögskola är inget alternativ som sagt. Det är för flummigt("läsa i egen takt, omdömen" osv - det funkar inte på mig. Jag har gått folkhögskola två omgångar.)

Vad tråkigt att folkhögskola inte fungerade för dig. Men inget alternativ fungerar ju för alla. :)

Som sagt, vill du ge matematiken ett försök till, nu eller i framtiden, säg till så ska vi göra vårt bästa!

Smutstvätt skrev:

Det stämmer inte – dyskalkyli är en diagnos, och den finns på riktigt. Diagnoskoderna som används är (ICD-10) F81.2 och R48.8. 

Dyskalkyli innebär inte att man inte kan lära sig matte, bara att det är mycket svårare. På samma sätt som att dyslexi inte innebär att man inte kan lära sig läsa, bara att det är mycket svårare.

Dyskalkyli är dock inte att enbart ha svårt för matematik, utan handlar om att ha svårt för grundläggande beräkningar och taluppfattning. Därför märks svårigheterna ofta ganska tidigt livet. 

Med det sagt, folkhögskola är en bra idé! 

Dyskalkyli enligt den bland allmänheten disseminerade betydelsen "Jag kan aldrig lära mig matematik" finns inte. Jag såg inte att personen skrev: "Jag har diagnostiserad dyskalkyli", men det var även mitt antagande att det var den allmänna betydelsen som åsyftades.

Petsve skrev:

Redan gått folkhögskola, inte min grej, för lösa tyglar och återigen; Det spelar ingen roll för hur de än försökt förklara matten så förstår jag dem inte. Jag ställer ju frågor men jag förstår inte förklaringen av matematiken. 

Det låter som om du är så pass demoraliserad att väldigt få saker skulle kunna låta intressant överhuvudtaget. Rimligtvis behöver du någon slags nytändning eller nytänkande. Du verkar ha prövat allt men menar att inget är ens i närheten av vad du är ute efter. Då är frågan om det är din inställning som behöver bearbetas, snarare än att du ska leta efter andra YH-utbildningar i tusen sidor till, om det fanns. 

Finns många olika sätt att göra det på men det kan du läsa om på andra forum. 

SaintVenant skrev:

Smutstvätt skrev:

Det stämmer inte – dyskalkyli är en diagnos, och den finns på riktigt. Diagnoskoderna som används är (ICD-10) F81.2 och R48.8. 

Dyskalkyli innebär inte att man inte kan lära sig matte, bara att det är mycket svårare. På samma sätt som att dyslexi inte innebär att man inte kan lära sig läsa, bara att det är mycket svårare.

Dyskalkyli är dock inte att enbart ha svårt för matematik, utan handlar om att ha svårt för grundläggande beräkningar och taluppfattning. Därför märks svårigheterna ofta ganska tidigt livet. 

Med det sagt, folkhögskola är en bra idé! 

Dyskalkyli enligt den bland allmänheten disseminerade betydelsen "Jag kan aldrig lära mig matematik" finns inte. Jag såg inte att personen skrev: "Jag har diagnostiserad dyskalkyli", men det var även mitt antagande att det var den allmänna betydelsen som åsyftades.

Petsve skrev:

Redan gått folkhögskola, inte min grej, för lösa tyglar och återigen; Det spelar ingen roll för hur de än försökt förklara matten så förstår jag dem inte. Jag ställer ju frågor men jag förstår inte förklaringen av matematiken. 

Det låter som om du är så pass demoraliserad att väldigt få saker skulle kunna låta intressant överhuvudtaget. Rimligtvis behöver du någon slags nytändning eller nytänkande. Du verkar ha prövat allt men menar att inget är ens i närheten av vad du är ute efter. Då är frågan om det är din inställning som behöver bearbetas, snarare än att du ska leta efter andra YH-utbildningar i tusen sidor till, om det fanns. 

Finns många olika sätt att göra det på men det kan du läsa om på andra forum. 

Fast det stämmer inte. Jag har mina intressen, men det är inget som direkt leder till jobb, därför letar jag efter något som åtminstone kan relateras till dem. Film t e x är för konkurrenskraftigt. Historia är intressant, men bara vissa epoker(det långa 1800-talet, världskrigen, kalla kriget och avkoloniseringen), sen är det ju det trista faktum att jag inte kan jobba med något fysiskt ansträngande för knäts skull. Jag har varit bra på att leda andra på rätt köl. Men inte mig själv ironiskt nog.

Smutstvätt skrev:

Vad tråkigt att folkhögskola inte fungerade för dig. Men inget alternativ fungerar ju för alla. :)

Som sagt, vill du ge matematiken ett försök till, nu eller i framtiden, säg till så ska vi göra vårt bästa!

Komvux funkade ju, iallafall när jag läste Tyska 1, 2, 3, historia 2 och religion 2. Men det hade inte med siffror att göra! :p

Petsve skrev:

Fast det stämmer inte. Jag har mina intressen, men det är inget som direkt leder till jobb, därför letar jag efter något som åtminstone kan relateras till dem. Film t e x är för konkurrenskraftigt. Historia är intressant, men bara vissa epoker(det långa 1800-talet, världskrigen, kalla kriget och avkoloniseringen), sen är det ju det trista faktum att jag inte kan jobba med något fysiskt ansträngande för knäts skull. Jag har varit bra på att leda andra på rätt köl. Men inte mig själv ironiskt nog.

Du påminner oerhört mycket om en barndomskompis. Han läste till Arkivarie inom Arkeologi. Det kräver bara grundläggande behörighet på de lärosäten jag känner till (alltså enbart matematik 1). Det finns också flera olika inriktningar man kan välja, så som historia. Däremot ingen som är strikt begränsad till de du räknade upp. Men, det finns väl egentligen inga problem att jobba med enbart de epoker du är intresserad av. Studierna är trots allt bara en bråkdel av ditt liv.

Att ta sig igenom någon tråkig historisk epok under studierna för att få jobba med det som är kul för resten av sitt liv, känns som en ganska enkel uppoffring.

SaintVenant skrev:

Petsve skrev:

Fast det stämmer inte. Jag har mina intressen, men det är inget som direkt leder till jobb, därför letar jag efter något som åtminstone kan relateras till dem. Film t e x är för konkurrenskraftigt. Historia är intressant, men bara vissa epoker(det långa 1800-talet, världskrigen, kalla kriget och avkoloniseringen), sen är det ju det trista faktum att jag inte kan jobba med något fysiskt ansträngande för knäts skull. Jag har varit bra på att leda andra på rätt köl. Men inte mig själv ironiskt nog.

Du påminner oerhört mycket om en barndomskompis. Han läste till Arkivarie inom Arkeologi. Det kräver bara grundläggande behörighet på de lärosäten jag känner till (alltså enbart matematik 1). Det finns också flera olika inriktningar man kan välja, så som historia. Däremot ingen som är strikt begränsad till de du räknade upp. Men, det finns väl egentligen inga problem att jobba med enbart de epoker du är intresserad av. Studierna är trots allt bara en bråkdel av ditt liv.

Att ta sig igenom någon tråkig historisk epok under studierna för att få jobba med det som är kul för resten av sitt liv, känns som en ganska enkel uppoffring.

Handlar inte om att jag tycker matte är tråkigt enbart. Handlar om att jag tycker det är för svårt!! Jag förstår inte hur många gånger jag än får förklarat. Men det kanske inte var din poäng. Din poäng kanske var "läs till arkivarie" ? Det KANSKE jag skulle stått ut med, men inte att jobba med hela livet. Som sagt; Jag har bara ett "moderat" intresse för historia. 

Petsve skrev:

SaintVenant skrev:

Visa föregående citat

Petsve skrev:

Fast det stämmer inte. Jag har mina intressen, men det är inget som direkt leder till jobb, därför letar jag efter något som åtminstone kan relateras till dem. Film t e x är för konkurrenskraftigt. Historia är intressant, men bara vissa epoker(det långa 1800-talet, världskrigen, kalla kriget och avkoloniseringen), sen är det ju det trista faktum att jag inte kan jobba med något fysiskt ansträngande för knäts skull. Jag har varit bra på att leda andra på rätt köl. Men inte mig själv ironiskt nog.

Du påminner oerhört mycket om en barndomskompis. Han läste till Arkivarie inom Arkeologi. Det kräver bara grundläggande behörighet på de lärosäten jag känner till (alltså enbart matematik 1). Det finns också flera olika inriktningar man kan välja, så som historia. Däremot ingen som är strikt begränsad till de du räknade upp. Men, det finns väl egentligen inga problem att jobba med enbart de epoker du är intresserad av. Studierna är trots allt bara en bråkdel av ditt liv.

Att ta sig igenom någon tråkig historisk epok under studierna för att få jobba med det som är kul för resten av sitt liv, känns som en ganska enkel uppoffring.

Handlar inte om att jag tycker matte är tråkigt enbart. Handlar om att jag tycker det är för svårt!! Jag förstår inte hur många gånger jag än får förklarat. Men det kanske inte var din poäng. Din poäng kanske var "läs till arkivarie" ? Det KANSKE jag skulle stått ut med, men inte att jobba med hela livet. Som sagt; Jag har bara ett "moderat" intresse för historia. 

Det du tillslut väljer måste väl inte vara permanent resten av ditt liv? Det går ju att testa något för att sedan omskola sig senare i livet.

mrpotatohead skrev:

Petsve skrev:

Visa föregående citat

SaintVenant skrev:

Petsve skrev:

Fast det stämmer inte. Jag har mina intressen, men det är inget som direkt leder till jobb, därför letar jag efter något som åtminstone kan relateras till dem. Film t e x är för konkurrenskraftigt. Historia är intressant, men bara vissa epoker(det långa 1800-talet, världskrigen, kalla kriget och avkoloniseringen), sen är det ju det trista faktum att jag inte kan jobba med något fysiskt ansträngande för knäts skull. Jag har varit bra på att leda andra på rätt köl. Men inte mig själv ironiskt nog.

Du påminner oerhört mycket om en barndomskompis. Han läste till Arkivarie inom Arkeologi. Det kräver bara grundläggande behörighet på de lärosäten jag känner till (alltså enbart matematik 1). Det finns också flera olika inriktningar man kan välja, så som historia. Däremot ingen som är strikt begränsad till de du räknade upp. Men, det finns väl egentligen inga problem att jobba med enbart de epoker du är intresserad av. Studierna är trots allt bara en bråkdel av ditt liv.

Att ta sig igenom någon tråkig historisk epok under studierna för att få jobba med det som är kul för resten av sitt liv, känns som en ganska enkel uppoffring.

Handlar inte om att jag tycker matte är tråkigt enbart. Handlar om att jag tycker det är för svårt!! Jag förstår inte hur många gånger jag än får förklarat. Men det kanske inte var din poäng. Din poäng kanske var "läs till arkivarie" ? Det KANSKE jag skulle stått ut med, men inte att jobba med hela livet. Som sagt; Jag har bara ett "moderat" intresse för historia. 

Det du tillslut väljer måste väl inte vara permanent resten av ditt liv? Det går ju att testa något för att sedan omskola sig senare i livet.

Känns väl bara lite ovärt att gå en lång utbildning för något man bara är måttligt intresserad av. 

Petsve skrev:

mrpotatohead skrev:

Visa föregående citat

Petsve skrev:

SaintVenant skrev:

Visa föregående citat

Petsve skrev:

Fast det stämmer inte. Jag har mina intressen, men det är inget som direkt leder till jobb, därför letar jag efter något som åtminstone kan relateras till dem. Film t e x är för konkurrenskraftigt. Historia är intressant, men bara vissa epoker(det långa 1800-talet, världskrigen, kalla kriget och avkoloniseringen), sen är det ju det trista faktum att jag inte kan jobba med något fysiskt ansträngande för knäts skull. Jag har varit bra på att leda andra på rätt köl. Men inte mig själv ironiskt nog.

Du påminner oerhört mycket om en barndomskompis. Han läste till Arkivarie inom Arkeologi. Det kräver bara grundläggande behörighet på de lärosäten jag känner till (alltså enbart matematik 1). Det finns också flera olika inriktningar man kan välja, så som historia. Däremot ingen som är strikt begränsad till de du räknade upp. Men, det finns väl egentligen inga problem att jobba med enbart de epoker du är intresserad av. Studierna är trots allt bara en bråkdel av ditt liv.

Att ta sig igenom någon tråkig historisk epok under studierna för att få jobba med det som är kul för resten av sitt liv, känns som en ganska enkel uppoffring.

Handlar inte om att jag tycker matte är tråkigt enbart. Handlar om att jag tycker det är för svårt!! Jag förstår inte hur många gånger jag än får förklarat. Men det kanske inte var din poäng. Din poäng kanske var "läs till arkivarie" ? Det KANSKE jag skulle stått ut med, men inte att jobba med hela livet. Som sagt; Jag har bara ett "moderat" intresse för historia. 

Det du tillslut väljer måste väl inte vara permanent resten av ditt liv? Det går ju att testa något för att sedan omskola sig senare i livet.

Känns väl bara lite ovärt att gå en lång utbildning för något man bara är måttligt intresserad av. 

Självklart, men det kan vara omöjligt att hitta något där du både är jätteintresserad av utbildningen och att arbetet skulle vara jättekul. Inget som hindrar dig från att försöka hitta det du söker. Ett bra steg kan dock vara att bara hoppa på en utbildning och se vart det leder. Om du gillar den: perfekt, då är du klar! Om du inte gillar den: perfekt, då vet du iallafall vad du inte ska göra!

Så länge du hela tiden gör något så rör du dig i rätt riktning. Det är när man börjar stampa på samma ställe och fundera för mycket som ens utveckling kan stanna till. 

mrpotatohead skrev:

Petsve skrev:

Visa föregående citat

mrpotatohead skrev:

Petsve skrev:

Visa föregående citat

SaintVenant skrev:

Petsve skrev:

Fast det stämmer inte. Jag har mina intressen, men det är inget som direkt leder till jobb, därför letar jag efter något som åtminstone kan relateras till dem. Film t e x är för konkurrenskraftigt. Historia är intressant, men bara vissa epoker(det långa 1800-talet, världskrigen, kalla kriget och avkoloniseringen), sen är det ju det trista faktum att jag inte kan jobba med något fysiskt ansträngande för knäts skull. Jag har varit bra på att leda andra på rätt köl. Men inte mig själv ironiskt nog.

Du påminner oerhört mycket om en barndomskompis. Han läste till Arkivarie inom Arkeologi. Det kräver bara grundläggande behörighet på de lärosäten jag känner till (alltså enbart matematik 1). Det finns också flera olika inriktningar man kan välja, så som historia. Däremot ingen som är strikt begränsad till de du räknade upp. Men, det finns väl egentligen inga problem att jobba med enbart de epoker du är intresserad av. Studierna är trots allt bara en bråkdel av ditt liv.

Att ta sig igenom någon tråkig historisk epok under studierna för att få jobba med det som är kul för resten av sitt liv, känns som en ganska enkel uppoffring.

Handlar inte om att jag tycker matte är tråkigt enbart. Handlar om att jag tycker det är för svårt!! Jag förstår inte hur många gånger jag än får förklarat. Men det kanske inte var din poäng. Din poäng kanske var "läs till arkivarie" ? Det KANSKE jag skulle stått ut med, men inte att jobba med hela livet. Som sagt; Jag har bara ett "moderat" intresse för historia. 

Det du tillslut väljer måste väl inte vara permanent resten av ditt liv? Det går ju att testa något för att sedan omskola sig senare i livet.

Känns väl bara lite ovärt att gå en lång utbildning för något man bara är måttligt intresserad av. 

Självklart, men det kan vara omöjligt att hitta något där du både är jätteintresserad av utbildningen och att arbetet skulle vara jättekul. Inget som hindrar dig från att försöka hitta det du söker. Ett bra steg kan dock vara att bara hoppa på en utbildning och se vart det leder. Om du gillar den: perfekt, då är du klar! Om du inte gillar den: perfekt, då vet du iallafall vad du inte ska göra!

Så länge du hela tiden gör något så rör du dig i rätt riktning. Det är när man börjar stampa på samma ställe och fundera för mycket som ens utveckling kan stanna till. 

Jag har redan testat olika praktikplatser och utbildningar. Jag har en ganska klar bild vad jag inte vill göra. 

Är ditt ända problem mattematik?

Ifall ja, så antar att det inte finns jobb utan att vara godkänd i matte 2 i alla fall. Till och med dessa som tar ett yrkesprogram kräver även matte. 

Jag vet inte hur gammal du är men när du gick i gymnasiet fick du godkänd i nån av mattekurserna?

ii_noor06 skrev:

Är ditt ända problem mattematik?

Ifall ja, så antar att det inte finns jobb utan att vara godkänd i matte 2 i alla fall. Till och med dessa som tar ett yrkesprogram kräver även matte. 

Jag vet inte hur gammal du är men när du gick i gymnasiet fick du godkänd i nån av mattekurserna?

Nej matte är inte mitt enda problem(enda stavas med e, inte ä, stavar du med ä så är det typ rumpa), jag går på kryckor och kan inte utföra fysiskt ansträngande arbeten, jag har två diagnoser(de angår ingen här så det får du fråga i pm) som ter sig motsägelsefulla mot varandra. Nej jag fick inte godkänt i någon av mattekurserna på gymnasiet, jag tragglade väldigt länge på matte 1 på komvux, jag var 30 år när jag fick E i matte.

När du klarade av Ma1, kände du att du/utbildningen hade någon metod som fungerade bra/okej? 

Smutstvätt skrev:

När du klarade av Ma1, kände du att du/utbildningen hade någon metod som fungerade bra/okej? 

Det minns jag inte. Jag tragglade och traggla och tragglade. Ett tag trodde jag att det ALDRIG skulle gå, jag fick göra omprov två gånger. Sedan klarade jag det med marginal. Men jag fick be om hjälp konstant! Och det satte sig inte. Men jag tragglade i skolan(till slut grät jag nästan varje gång jag stötte på problem) och hemma(med hjälp). Jag kom att helt irrationellt utveckla HAT mot allt relaterat till siffror.

Attans, då var det ingen särskild metod där som du kanske kunde använda igen. :( 

Som sagt, jag tror att du behöver hjälp av en specialpedagog angående dina svårigheter med matematik. Oavsett diagnos kan det hjälpa mycket, däremot är det lättare att få kontakt med en specialpedagog om man har en diagnosticerad inlärningssvårighet. 

Om du behöver, kanske du skulle kunna må bra av kontakt med en psykolog eller kurator, särskilt om din knäskada uppkom av någon jobbig händelse. Det är lätt att tänka att en fysisk skada bara är fysisk, men det kan påverka ens psykiska hälsa långt efter att skadan uppkom också. 

Nej matte är inte mitt enda problem(enda stavas med e, inte ä, stavar du med ä så är det typ rumpa), jag går på kryckor och kan inte utföra fysiskt ansträngande arbeten, jag har två diagnoser(de angår ingen här så det får du fråga i pm) som ter sig motsägelsefulla mot varandra. Nej jag fick inte godkänt i någon av mattekurserna på gymnasiet, jag tragglade väldigt länge på matte 1 på komvux, jag var 30 år när jag fick E i matte.

Enligt stavningen skriver jag inte "enda" med "ä", dock kan det vara så att jag råkade skriva det.

Hur länge har du haft kryckor?

Och enligt vilket jobb du kan jobba med har jag inga erfarenheter om. 

I alla fall hoppas du lyckas med och hitta något du kan jobba med som ger dig bra lön.

ii_noor06 skrev:

Nej matte är inte mitt enda problem(enda stavas med e, inte ä, stavar du med ä så är det typ rumpa), jag går på kryckor och kan inte utföra fysiskt ansträngande arbeten, jag har två diagnoser(de angår ingen här så det får du fråga i pm) som ter sig motsägelsefulla mot varandra. Nej jag fick inte godkänt i någon av mattekurserna på gymnasiet, jag tragglade väldigt länge på matte 1 på komvux, jag var 30 år när jag fick E i matte.

Enligt stavningen skriver jag inte "enda" med "ä", dock kan det vara så att jag råkade skriva det.

Hur länge har du haft kryckor?

Och enligt vilket jobb du kan jobba med har jag inga erfarenheter om. 

I alla fall hoppas du lyckas med och hitta något du kan jobba med som ger dig bra lön.

Haft de här förbaskade kryckorna i 3 år cirka

Vill bara förmedla något för dig.

Det är inte fel med att ha kryckor, jättemånga andra har det också. 

Men vad är det som fick dig och ha de?

ii_noor06 skrev:

Vill bara förmedla något för dig.

Det är inte fel med att ha kryckor, jättemånga andra har det också. 

Men vad är det som fick dig och ha de?

Läs gärna igenom tråden. Petsve har redan berättat mycket om sig själv.

Tycker det är onödigt att han ska behöva upprepa sig i samma tråd hela tiden. 

Jag har läst det mesta, men när jag ser mycket text brukar jag hoppa över det.

Han kanske har berättat om just denna frågan jag ställde. Vet ej.

Men det behövs inte, behöver inget svar.

ii_noor06 skrev:

Vill bara förmedla något för dig.

Det är inte fel med att ha kryckor, jättemånga andra har det också. 

Men vad är det som fick dig och ha de?

Jag har inte sagt att det är fel! Allt jag säger är att kryckorna är ett hinder för arbeten. Jag vill jobba, jag vill hitta ett jobb med hyfsad intellektuell stimulans(så länge jag slipper SIFFROR) jag vill kunna gå obehindrat. Hursomhelst så hör det inte till ämnet. Ämnet är att jag verkligen inte hittar något sätt art klara matten för det går inte in! Och att de flesta program KRÄVER matte 2 som jag inte har, jag har verkligen LETAT efter program som INTE kräver matte 2.

Jag har inte sagt att det är fel! Allt jag säger är att kryckorna är ett hinder för arbeten. Jag vill jobba, jag vill hitta ett jobb med hyfsad intellektuell stimulans(så länge jag slipper SIFFROR) jag vill kunna gå obehindrat. Hursomhelst så hör det inte till ämnet. Ämnet är att jag verkligen inte hittar något sätt art klara matten för det går inte in! Och att de flesta program KRÄVER matte 2 som jag inte har, jag har verkligen LETAT efter program som INTE kräver matte 2.

Vet faktiskt inte. Hoppas du hittar något program som inte kräver matte 2.

Lycka till!

ii_noor06 skrev:

Jag har inte sagt att det är fel! Allt jag säger är att kryckorna är ett hinder för arbeten. Jag vill jobba, jag vill hitta ett jobb med hyfsad intellektuell stimulans(så länge jag slipper SIFFROR) jag vill kunna gå obehindrat. Hursomhelst så hör det inte till ämnet. Ämnet är att jag verkligen inte hittar något sätt art klara matten för det går inte in! Och att de flesta program KRÄVER matte 2 som jag inte har, jag har verkligen LETAT efter program som INTE kräver matte 2.

Vet ej om någon gav dig exempel eller inte, eller om du själv har sett detta förut.

 

Kanske det hjälper.

Uppriktigt sagt; Nej. Jag har redan kollat YH. Journalist är inte ett alternativ eftersom det inte är så stor efterfrågan på det. Förskolelärare är inget jag vill göra som yrke, jag är inte bra med barn. Vet ni vad? Jag lägger ner detta(för den här gången). 

Har det löst sig?

Soderstrom skrev:

Har det löst sig?

Nej. Men jag orkar inte just nu. Får försöka hitta en utväg eller medelväg och återkomma.

Öppnar tråden igen för att uppdatera; Jag har i skrivande stund gjort min första operation. Går bättre nu, men väntar på en ny op inom 7 v. Jag har sökt hjälp på p**k där vi ska prata om det där med att hitta "nytändning/gnista" för jag vill verkligen inte leva så här.

Härligt att höra! Det låter som en jättebra plan! 

Angående hjälp med tankar, starkt jobbat! Det kan vara riktigt tufft att våga söka hjälp för sådana problem (det är helt okej att prata öppet om alla typer av sjukvård på Pluggakuten, men jag håller mig lite vag utifrån dina formuleringar). 

Säg till om vi kan göra något mer, här i tråden eller i PM. I övrigt håller vi tummarna för att operation och behandlingar går bra!

Smutstvätt skrev:

Härligt att höra! Det låter som en jättebra plan! 

Angående hjälp med tankar, starkt jobbat! Det kan vara riktigt tufft att våga söka hjälp för sådana problem (det är helt okej att prata öppet om alla typer av sjukvård på Pluggakuten, men jag håller mig lite vag utifrån dina formuleringar). 

Säg till om vi kan göra något mer, här i tråden eller i PM. I övrigt håller vi tummarna för att operation och behandlingar går bra!

Det är mest för att om jag verkligen inte kan se något intressant I något, då blir det verkligen ovärt att plugga matte och dunka pannan över. Då spelar det ingen roll att man bara måste läsa en kurs matte. 

Förstår det - vi håller tummarna för att ni hittar en (eller flera) bra källa till motivation! 😊

Lek med tanken att jag ger mig på matten. Då läser jag den kursen men ALDRIG mer efter det. Men ett bättre jobb än städare kan man inte få utan utbildning vad det ser ut som. Inget fel på att vara städare men jag vill mer i livet, men är inte säker på vad.

Petsve skrev:

[...] Men ett bättre jobb än städare kan man inte få utan utbildning vad det ser ut som. 

Så är det inte.

Jag känner en person som bland annat pga multipla npf saknar gymnasieexamen men som nu, tack vare kommunens och arbetsförmedlingens stöd, har lönebidragsanställning på kommunens ekonomiavdelning.

Yngve skrev:

Petsve skrev:

[...] Men ett bättre jobb än städare kan man inte få utan utbildning vad det ser ut som. 

Så är det inte.

Jag känner en person som bland annat pga multipla npf saknar gymnasieexamen men som nu, tack vare kommunens och arbetsförmedlingens stöd, har lönebidragsanställning på kommunens ekonomiavdelning.

Förlåt men vad är npf? 

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i det här fallet autism och add.

Dessa utmaningar försvårar ofta jobbsökandet.

Yngve skrev:

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i det här fallet autism och add.

Dessa utmaningar försvårar ofta jobbsökandet.

Jo tack jag vet. Jag har ett par stycken bokstäver. Men jag litar inte på AF inte med tanke på vad de sa sist och inte med tanke på att flera jag känner hamnat på samhall. Då vet jag vad NPF betyder tack. Hade aldrig hört den innan.

Petsve skrev:

Lek med tanken att jag ger mig på matten. Då läser jag den kursen men ALDRIG mer efter det. Men ett bättre jobb än städare kan man inte få utan utbildning vad det ser ut som. Inget fel på att vara städare men jag vill mer i livet, men är inte säker på vad.

Det är inte sant. Det finns flera olika typer av jobb som inte kräver någon nämnvärd utbildning. Och för den som dessutom gått ut gymnasiet finns det långt fler olika yrken, som inte kräver mer matematik än Ma1. Det har nämnts många här i tråden. 

Med det sagt, om du inte vill räkna matte igen efter Ma2, gör inte det. Det är helt okej. :)

Men jag litar inte på AF inte med tanke på vad de sa sist och inte med tanke på att flera jag känner hamnat på samhal

Ge dem en chans till.

De finns där för att hjälpa dig.

Och, som sagt, det finns numera en fråga om funktionsnedsättningar vid inskrivningen.

Yngve skrev:

Men jag litar inte på AF inte med tanke på vad de sa sist och inte med tanke på att flera jag känner hamnat på samhal

Ge dem en chans till.

De finns där för att hjälpa dig.

Och, som sagt, det finns numera en fråga om funktionsnedsättningar vid inskrivningen.

Jag litar inte på dem. 

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Lek med tanken att jag ger mig på matten. Då läser jag den kursen men ALDRIG mer efter det. Men ett bättre jobb än städare kan man inte få utan utbildning vad det ser ut som. Inget fel på att vara städare men jag vill mer i livet, men är inte säker på vad.

Det är inte sant. Det finns flera olika typer av jobb som inte kräver någon nämnvärd utbildning. Och för den som dessutom gått ut gymnasiet finns det långt fler olika yrken, som inte kräver mer matematik än Ma1. Det har nämnts många här i tråden. 

Med det sagt, om du inte vill räkna matte igen efter Ma2, gör inte det. Det är helt okej. :)

Inte om man vill ha ett jobb inom vissa intressen. Då krävs det matte 2. 

Petsve skrev:

Smutstvätt skrev:

Visa föregående citat

Petsve skrev:

Lek med tanken att jag ger mig på matten. Då läser jag den kursen men ALDRIG mer efter det. Men ett bättre jobb än städare kan man inte få utan utbildning vad det ser ut som. Inget fel på att vara städare men jag vill mer i livet, men är inte säker på vad.

Det är inte sant. Det finns flera olika typer av jobb som inte kräver någon nämnvärd utbildning. Och för den som dessutom gått ut gymnasiet finns det långt fler olika yrken, som inte kräver mer matematik än Ma1. Det har nämnts många här i tråden. 

Med det sagt, om du inte vill räkna matte igen efter Ma2, gör inte det. Det är helt okej. :)

Inte om man vill ha ett jobb inom vissa intressen. Då krävs det matte 2. 

Nej, det stämmer, men så är det ju med allt? Vill man ha ett jobb inom vissa intressen krävs Ma4, inom andra intressen krävs en yrkesutbildning. Vissa områden kräver mer än andra i form av förkunskaper. 

Jag säger inte att alla kan hitta ett jobb de trivs med utan en vidareutbildning, bara att ”ingen utbildning => städare” är ett grovt felaktigt påstående. Det är inget fel med att arbeta med städning eller något yrke som inte kräver så mycket utbildning, och det är inget fel med att vilja utbilda sig heller. 

Tillägg: 5 mar 2024 17:44

Tillägg: det är inte heller något fel med att jobba med något man inte älskar. Även om det finns mycket tryck på en att hitta sitt drömyrke, är det vanligt att inte ha något. Det är såklart roligt om man hittar något man älskar, men det betyder inte att man ska känna sig misslyckad om man inte gör det. Många vuxna hittar ett jobb de trivs med, men kanske inte direkt tycker om. Det betalar lönen, det kanske är trevliga kollegor eller något som känns viktigt, och det ger dagarna ett syfte. Intressen har man kanske då utanför jobbet istället. 

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Visa föregående citat

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Lek med tanken att jag ger mig på matten. Då läser jag den kursen men ALDRIG mer efter det. Men ett bättre jobb än städare kan man inte få utan utbildning vad det ser ut som. Inget fel på att vara städare men jag vill mer i livet, men är inte säker på vad.

Det är inte sant. Det finns flera olika typer av jobb som inte kräver någon nämnvärd utbildning. Och för den som dessutom gått ut gymnasiet finns det långt fler olika yrken, som inte kräver mer matematik än Ma1. Det har nämnts många här i tråden. 

Med det sagt, om du inte vill räkna matte igen efter Ma2, gör inte det. Det är helt okej. :)

Inte om man vill ha ett jobb inom vissa intressen. Då krävs det matte 2. 

Nej, det stämmer, men så är det ju med allt? Vill man ha ett jobb inom vissa intressen krävs Ma4, inom andra intressen krävs en yrkesutbildning. Vissa områden kräver mer än andra i form av förkunskaper. 

Jag säger inte att alla kan hitta ett jobb de trivs med utan en vidareutbildning, bara att ”ingen utbildning => städare” är ett grovt felaktigt påstående. Det är inget fel med att arbeta med städning eller något yrke som inte kräver så mycket utbildning, och det är inget fel med att vilja utbilda sig heller. 

Ta typ spel till exempel eller robotik(bara att glömma robotik där är det upp till matte 4). De flesta spel-relaterade utbildningar kräver matte 2. Att jag ens tar upp spel är för att "ptja Sverige är ett växande gaming land och det ser ut som det går att få jobb" men om det ska till matte. Då är jag inte lockad. Inte för att jag är jätteintresserad av spel tillverkade efter 2000-talet men iallafall. Var bara ett exempel.

Att robotikutbildningar kräver Ma4 beror på att de ofta är ingenjörsutbildningar, och den matten används i många kurserna i en ingenjörsutbildning. 

Däremot hittar jag flera utbildningar inom spelutveckling/-design som inte kräver mer än matte 1. Både en kandidatutbildning och yrkesutbildningar:

• https://www.su.se/sok-kurser-och-program/sgamk-1.411902?open-collapse-boxes=programme-labor-market,programme-more-about
• https://www.yhutbildningar.se/skola/the-game-assembly/spelanimator-732840

Desto mer utvecklingstung utbildningen är, desto mer matematik krävs, och det beror till stor del på att grafik innehåller en del matematik, i form av perspektivberäkningar, simuleringar och skuggor som ska falla rätt. 

Det är självklart frustrerande och jobbigt för den som vill arbeta med speldesign men inte kan eller vill läsa Ma2, det säger jag ingenting om. Vad jag menar är att sådana krav finns för många utbildningar och yrken, i stor utsträckning för att kunskaperna krävs i delar av utbildningen eller yrket. 

Men jag vill åtminstone tycka om det jag gör. Jag behöver inte älska det, men iallafall gilla det jag gör. Jag har prövat att stanna kvar på en plats för att arbetskamraterna var trevliga, men det funkade inte i långa loppet för jag tyckte inte om jobbet. Men vi får hoppas att vi hittar den där "gnistan" för just nu så känns allt ointressant. Spel var bara ett exempel. Jag tror inte jag skulle vilja jobba i den branschen, dels är jag som jag sa inte så intresserad av "nya" spel, även om det är ett jobb jag kanske kunnat stå ut med så är det verkligen inget jag prioriterar och visst det är en växande bransch, men ja...jag vet inte om jag skulle stå ut. Programmering är skittråkigt efter ett par timmar.

Jag håller tummarna för att du hittar gnistan! ☺️

Petsve skrev:

Jag litar inte på dem. 

Jag förstår din känsla, men att stänga dörren till den hjälp du skulle kunna få av dem innebär samtidigt att du gör det onödigt svårt för dig själv.

Jag tror att du begär ett misstag.

Yngve skrev:

Petsve skrev:

Jag litar inte på dem. 

Jag förstår din känsla, men att stänga dörren till den hjälp du skulle kunna få av dem innebär samtidigt att du gör det onödigt svårt för dig själv.

Jag tror att du begär ett misstag.

Det tror inte jag. Jag vägrar bli behandlad som att jag inte duger till annat än städjobb eller riskera att höra samma svar "har du hört talas om Samhall". 

Finns det flera olika handläggare på ditt lokala kontor? I så fall kanske det kan vara värt att be om att få byta? Jag vet tyvärr inte vilka regler som gäller för arbetsförmedlingen, men det borde inte vara omöjligt att få prata med en annan handläggare. Har den/de du pratat med har erfarenhet av arbetssökande med funktionsnedsättningar? Det verkar som att vissa regioner har särskilda handläggare/tjänster som arbetar specifikt med personer med funktionsnedsättning. Om det finns något sådant där du bor, kanske de kan ge bättre hjälp. 

Tyvärr är det inte helt ovanligt att Arbetsförmedlingen får kritik för sitt arbete, och även om det är svårt att uttala sig om enskilda situationer utan att veta alla detaljer, talar blotta mängden klagomål för att det nog inte alltid fungerar särskilt bra. Kort sagt, du verkar inte vara ensam om att tycka illa om arbetsförmedlingen. Med det inte sagt att det inte kan vara värt att försöka igen.

Samtidigt är det svårt att hitta yrken/utbildningar som både inte kräver Matte 2, inte är yrkesutbildningar, inte är fysiskt påfrestande, inte är vårdrelaterade, och inte är något av exemplen som nämnts här i tråden (journalist, bibliotekarie eller jurist). 

Med det sagt, om ditt primära mål just nu är att få ordning på dina knän (helt rimlig prioritering!) är kanske arbetsförmedlingen inte rätt väg att gå (nu i alla fall), utan den energin och tiden kanske är bättre lagd på fortsatt kontakt med psykolog/kurator/liknande.

Om jag får fråga, hur lång tid kommer det ta innan du är färdig med knäoperationer och rehabilitering? Tros du bli helt återställd, eller kommer du fortsatt att ha nedsatt funktion? :)

Petsve skrev:

Det tror inte jag. Jag vägrar bli behandlad som att jag inte duger till annat än städjobb eller riskera att höra samma svar "har du hört talas om Samhall". 

Hur många gånger har det hänt dig?

Yngve skrev:

Petsve skrev:

Det tror inte jag. Jag vägrar bli behandlad som att jag inte duger till annat än städjobb eller riskera att höra samma svar "har du hört talas om Samhall". 

Hur många gånger har det hänt dig?

En gång men det var längesedan. Dock svårt att dra någon annan slutsats om AF när flertalet av de jag känner med bokstäver hamnat på Samhall. Min stad är inte de bästa på att hjälpa människor med bokstäver. Tyvärr!

Smutstvätt skrev:

Finns det flera olika handläggare på ditt lokala kontor? I så fall kanske det kan vara värt att be om att få byta? Jag vet tyvärr inte vilka regler som gäller för arbetsförmedlingen, men det borde inte vara omöjligt att få prata med en annan handläggare. Har den/de du pratat med har erfarenhet av arbetssökande med funktionsnedsättningar? Det verkar som att vissa regioner har särskilda handläggare/tjänster som arbetar specifikt med personer med funktionsnedsättning. Om det finns något sådant där du bor, kanske de kan ge bättre hjälp. 

Tyvärr är det inte helt ovanligt att Arbetsförmedlingen får kritik för sitt arbete, och även om det är svårt att uttala sig om enskilda situationer utan att veta alla detaljer, talar blotta mängden klagomål för att det nog inte alltid fungerar särskilt bra. Kort sagt, du verkar inte vara ensam om att tycka illa om arbetsförmedlingen. Med det inte sagt att det inte kan vara värt att försöka igen.

Samtidigt är det svårt att hitta yrken/utbildningar som både inte kräver Matte 2, inte är yrkesutbildningar, inte är fysiskt påfrestande, inte är vårdrelaterade, och inte är något av exemplen som nämnts här i tråden (journalist, bibliotekarie eller jurist). 

Med det sagt, om ditt primära mål just nu är att få ordning på dina knän (helt rimlig prioritering!) är kanske arbetsförmedlingen inte rätt väg att gå (nu i alla fall), utan den energin och tiden kanske är bättre lagd på fortsatt kontakt med psykolog/kurator/liknande.

Om jag får fråga, hur lång tid kommer det ta innan du är färdig med knäoperationer och rehabilitering? Tros du bli helt återställd, eller kommer du fortsatt att ha nedsatt funktion? :)

Oklart, det kan ta tre månader efter min andra operation, det kan ta ett halvår, jag vet inte. Först ska jag ju läka från min första operation, det tar 3 månader. Sedan ska man sätta i nytt knä, det kommer ta tid. Jag kommer väl bli någorlunda återställd och slippa kryckor(det är målet), men jag vet inte om jag kommer kunna göra "precis vadsomhelst"

Hmmm, det låter som en bra prognos (kanske inte den absolut bästa, men definitivt bra). :)

Tillägg: 7 mar 2024 17:20

Har du träffat en logoped eller specialpedagog någon gång (i vuxen ålder)? 

Jag funderar på om det kanske kan vara möjligt att få ett enskilt besök hos logoped/specialpedagog, även om det tar tid innan du får tid för utredning. Det kanske kan ge dig en bild av vilket stöd du kan få därifrån. Den bilden kanske sedan kan vägleda dig lite kring hur du vill göra - om du vill, kan och orkar försöka med Matte 2 igen, eller om du vill satsa på ett jobb/utbildning som inte kräver Matte 2. 

Det är ju rätt svårt att bedöma vilka möjligheter en har med en specialpedagog/logoped, utan att ens ha pratat med en. :(

Att be om ett enskilt besök kanske kan vara lättare att få, än en hel utredning. Eftersom du står i kö till en utredning antar jag att du redan fått en remiss från vårdcentralen eller liknande instans. Det brukar krävas för att få träffa en logoped. 

Smutstvätt skrev:

Hmmm, det låter som en bra prognos (kanske inte den absolut bästa, men definitivt bra). :)

---

Tillägg: 7 mar 2024 17:20

Har du träffat en logoped eller specialpedagog någon gång (i vuxen ålder)? 

Jag funderar på om det kanske kan vara möjligt att få ett enskilt besök hos logoped/specialpedagog, även om det tar tid innan du får tid för utredning. Det kanske kan ge dig en bild av vilket stöd du kan få därifrån. Den bilden kanske sedan kan vägleda dig lite kring hur du vill göra - om du vill, kan och orkar försöka med Matte 2 igen, eller om du vill satsa på ett jobb/utbildning som inte kräver Matte 2. 

Det är ju rätt svårt att bedöma vilka möjligheter en har med en specialpedagog/logoped, utan att ens ha pratat med en. :(

Att be om ett enskilt besök kanske kan vara lättare att få, än en hel utredning. Eftersom du står i kö till en utredning antar jag att du redan fått en remiss från vårdcentralen eller liknande instans. Det brukar krävas för att få träffa en logoped. 

Jag har fått den remissen.

Vad bra! Är det en remiss till en specifik mottagning/enhet, eller finns det flera du får välja bland? Vad har den/de sagt när du kontaktat dem? Kan det vara värt att höra av sig igen och fråga om du kan få ett möte med dem?

Smutstvätt skrev:

Vad bra! Är det en remiss till en specifik mottagning/enhet, eller finns det flera du får välja bland? Vad har den/de sagt när du kontaktat dem? Kan det vara värt att höra av sig igen och fråga om du kan få ett möte med dem?

Fått remiss till Danderyd. De kunde ta mot fortare än i min region. Tror inte att jag kan påskynda mer. 

Vad bra! 

Jag skulle inte räkna bort det så snabbt, särskilt om du kan ta en tid med kort varsel. Fördelen är att det du önskar är ett specifikt möte, för att få en bättre förståelse för vad du kan få för stöd om du får en diagnos. Kön för utredning är såklart lång, men ibland kan det finnas strötider lediga på grund av avbokningar. Det kanske kan vara lättare att få en telefontid, om det fungerar för dig. 

Att jag föreslår detta är för att det kan vara bra att veta ungefär vilken hjälp man kan få efter en dyskalkyli-diagnos. De verktyg och hjälpmedel som kan ges efter en dyslexidiagnos är ganska välkända - längre skrivtid, inläst material, lästräning, vissa tekniska hjälpmedel, etc. Men information om verktyg och stöd som ges till personer med dyskalkyli är inte lika lätt att hitta - troligtvis för att diagnosen inte är lika välkänd. 

När kryckorna är borta kvarstår frågan om vägen framåt därefter. Om du inte vill tänka så långt framåt, utan fokusera på knäna just nu, är det helt okej. Säg till i så fall. Jag är bara rädd för att du kommer att bli besviken på resultatet av dyskalkyliutredningen. 

Att få en inblick i vilket stöd du kan få, kan vara ett sätt att kika i spåkulan. En diagnos ger dig rätt till extra stöd och anpassningar, men antagningskraven förändras ju inte. Om du inte tror att den hjälp du kan få från en specialpedagog eller logoped kommer att hjälpa/vara tillräcklig, då förändrar det utgångsläget. Det betyder inte att diagnosen i sig inte är värd att vänta på - en diagnos har många syften - men det kanske inte är värt att vänta på stödet du får på grund av den. 

Du kan väl höra av dig och fråga? Det blir inte värre än ett nej. Kanske har de patientinformation du kan få ta del av utan att ens behöva få en besöks- eller telefontid. 

Smutstvätt skrev:

Vad bra! 

Jag skulle inte räkna bort det så snabbt, särskilt om du kan ta en tid med kort varsel. Fördelen är att det du önskar är ett specifikt möte, för att få en bättre förståelse för vad du kan få för stöd om du får en diagnos. Kön för utredning är såklart lång, men ibland kan det finnas strötider lediga på grund av avbokningar. Det kanske kan vara lättare att få en telefontid, om det fungerar för dig. 

Att jag föreslår detta är för att det kan vara bra att veta ungefär vilken hjälp man kan få efter en dyskalkyli-diagnos. De verktyg och hjälpmedel som kan ges efter en dyslexidiagnos är ganska välkända - längre skrivtid, inläst material, lästräning, vissa tekniska hjälpmedel, etc. Men information om verktyg och stöd som ges till personer med dyskalkyli är inte lika lätt att hitta - troligtvis för att diagnosen inte är lika välkänd. 

När kryckorna är borta kvarstår frågan om vägen framåt därefter. Om du inte vill tänka så långt framåt, utan fokusera på knäna just nu, är det helt okej. Säg till i så fall. Jag är bara rädd för att du kommer att bli besviken på resultatet av dyskalkyliutredningen. 

Att få en inblick i vilket stöd du kan få, kan vara ett sätt att kika i spåkulan. En diagnos ger dig rätt till extra stöd och anpassningar, men antagningskraven förändras ju inte. Om du inte tror att den hjälp du kan få från en specialpedagog eller logoped kommer att hjälpa/vara tillräcklig, då förändrar det utgångsläget. Det betyder inte att diagnosen i sig inte är värd att vänta på - en diagnos har många syften - men det kanske inte är värt att vänta på stödet du får på grund av den. 

Du kan väl höra av dig och fråga? Det blir inte värre än ett nej. Kanske har de patientinformation du kan få ta del av utan att ens behöva få en besöks- eller telefontid. 

Varför skulle jag bli besviken? 

Om du har väldigt stora förhoppningar om vad diagnosen kan leda till för hjälp, kanske vården/habiliteringen/etc inte kan leva upp till dem. Men, vilka förväntningar du har kan såklart bara du veta. :)

Sedan finns ju alltid risken, oavsett hur stor eller liten den är i varje enskilt fall, att inte få den diagnos en utreds för. Nog för att det krävs en hel del misstankar för att ens få remiss till en utredning, men diagnosen är inte ställd förrän utredningen är klar. 

Men det jag är mest orolig för är om du har väldigt stora förväntningar på vad du kommer att kunna få för hjälp. Därav min tanke om att höra sig för redan nu, för att anpassa sina förhoppningar. Det kan också vara möjligt att kontakta en patientförening - de kan också ha bra information om vilket stöd som finns att få. 

Tillägg: 8 mar 2024 15:04

Men, som sagt, det är bara du som kan veta vilka förväntningar du har. Om du inte har några förväntningar kring vilken hjälp diagnosen kan ge, då behöver du ju inte hantera dem. :)

Smutstvätt skrev:

Om du har väldigt stora förhoppningar om vad diagnosen kan leda till för hjälp, kanske vården/habiliteringen/etc inte kan leva upp till dem. Men, vilka förväntningar du har kan såklart bara du veta. :)

Sedan finns ju alltid risken, oavsett hur stor eller liten den är i varje enskilt fall, att inte få den diagnos en utreds för. Nog för att det krävs en hel del misstankar för att ens få remiss till en utredning, men diagnosen är inte ställd förrän utredningen är klar. 

Men det jag är mest orolig för är om du har väldigt stora förväntningar på vad du kommer att kunna få för hjälp. Därav min tanke om att höra sig för redan nu, för att anpassa sina förhoppningar. Det kan också vara möjligt att kontakta en patientförening - de kan också ha bra information om vilket stöd som finns att få. 

---

Tillägg: 8 mar 2024 15:04

Men, som sagt, det är bara du som kan veta vilka förväntningar du har. Om du inte har några förväntningar kring vilken hjälp diagnosen kan ge, då behöver du ju inte hantera dem. :)

Om jag får diagnos så kanske jag kan få rätt hjälp/verktyg om jag någon gång skulle ge mig på skiten. Jag har ju försökt allt annat känns det som och börjar få slut på idéer.

Fast å andra sidan så har jag ju känt mig osugen på de flesta jobbalternativ vi listat här. Kanske bara ska låta mig nöjas och ta det jag är minst osugen på.

Och jag vill försöka tänka framåt. Jag kommer ju inte vara fast på de här förbannade kryckorna för alltid.

Jag själv har varit i kontakt och hjälpt flertalet elever med dyskalkyli som gått i min klass. Hjälpen man får är inte olik den hjälp dyslektiker får. 

Längre provtid och multiplikationsrutor är det enda fysiska de fått. Det viktigaste är metoderna som vården och specialpedagogerna lärt ut angående hur man attackerar ett problem och plockar isär det. Man kommer därför inte undan att sitta ner vid skrivbordet och nöta uppgifter, dock får man professionell hjälp med att lära sig olika sätt för att hantera uppgifterna.

Jag önskar dig all lycka till, glöm bara inte att vara positiv. Attityd är allt.

Hoppas att du kryar på dig.

Mesopotamia skrev:

Jag själv har varit i kontakt och hjälpt flertalet elever med dyskalkyli som gått i min klass. Hjälpen man får är inte olik den hjälp dyslektiker får. 

Längre provtid och multiplikationsrutor är det enda fysiska de fått. Det viktigaste är metoderna som vården och specialpedagogerna lärt ut angående hur man attackerar ett problem och plockar isär det. Man kommer därför inte undan att sitta ner vid skrivbordet och nöta uppgifter, dock får man professionell hjälp med att lära sig olika sätt för att hantera uppgifterna.

Jag önskar dig all lycka till, glöm bara inte att vara positiv. Attityd är allt.

Hoppas att du kryar på dig.

Svårt att vara positivt inställd till något man avskyr så mycket. Det är abnormalt jag vet, men det är mycket associationer. Men då vet jag iallafall och då blir jag plötsligt lite tveksam om det ens är värt att lägga krut på utredningen. Då får det väl bli som jag sa som alternativ "ta något utav de minst ointressanta utvägarna" 

Bli inte tveksam! Metoderna du kommer få kommer hjälpa dig och är nyckeln till allt.

Prova först, bestämd dig sen. Jag ser ett mönster av att du har mycket fördomar i livet. Luta dig tillbaka och ta saker som de kommer.

Mesopotamia skrev:

Bli inte tveksam! Metoderna du kommer få hjälpa dig är nyckeln till allt.

Prova först, bestämd dig sen. Jag ser ett mönster av att du har mycket fördomar i livet. Luta dig tillbaka och ta saker som de kommer.

Fördomar jag? Jag kommer ju ändå genomgå utredningen. Sen om det hjälper det vet jag inte. Jag hoppas ju att OM jag skulle läsa på komvux igen då tänker jag inte läsa på typ särvux. Jag hoppas att jag får hjälp i mindre grupp isåfall hellre. Fotnot: Jag har inget emot särskola eller särvux. Men jag skulle föredra om jag inte hamnade där. Mest för att jag är ju inte "intellektuellt lågbegåvad" jag klarade både Svenska och Engelska med bra betyg och Tyskan med. Hyfsat bra i många ämnen. Då skulle jag liksom känna att "sär" skulle sänka mig, är du med?

Petsve skrev:

Om jag får diagnos så kanske jag kan få rätt hjälp/verktyg om jag någon gång skulle ge mig på skiten. Jag har ju försökt allt annat känns det som och börjar få slut på idéer.

Det är helt förståeligt, och jag säger verkligen inte att en dyskalkyliutredning är en dålig idé. Jag undrar vad du tror om hjälpen du kan få, eftersom att köerna till utredningen är långa, och den allmänt tillgängliga informationen om vilken hjälp en får efter en diagnos verkar vara mindre än vid många andra funktionsnedsättningar. 

Svårt att vara positivt inställd till något man avskyr så mycket. Det är abnormalt jag vet, men det är mycket associationer. Men då vet jag iallafall och då blir jag plötsligt lite tveksam om det ens är värt att lägga krut på utredningen.

Som sagt, det kanske är jättebra hjälp du kan få, och jag tycker absolut att du ska göra en dyskalkyli-utredning när du får chansen, oavsett vad du tror idag om hjälpen du kan få. Att jag föreslår att du ska kika på vilket stöd som finns att få beror bara på att jag inte vill att du ska bli ledsen/besviken/arg om du går genom hela processen och sen inte känner att stödet du kan få hjälper dig tillräckligt mycket. Att titta på stödet som kan ges redan nu, genom att exempelvis prata med en specialpedagog eller andra som har fått stöd för sin dyskalkyli, kan vara ett sätt att hålla förhoppningarna lagom höga.

Fast å andra sidan så har jag ju känt mig osugen på de flesta jobbalternativ vi listat här. Kanske bara ska låta mig nöjas och ta det jag är minst osugen på.

Här skulle jag vilja fråga vad du är sugen på. Försök föreställa dig en värld där läkningen av dina knän är färdig, och du har klarat av Matte 2. Vad skulle du då vilja jobba med eller utbilda dig till? 

Petsve skrev:

Mesopotamia skrev:

Bli inte tveksam! Metoderna du kommer få hjälpa dig är nyckeln till allt.

Prova först, bestämd dig sen. Jag ser ett mönster av att du har mycket fördomar i livet. Luta dig tillbaka och ta saker som de kommer.

Fördomar jag? Jag kommer ju ändå genomgå utredningen. Sen om det hjälper det vet jag inte. Jag hoppas ju att OM jag skulle läsa på komvux igen då tänker jag inte läsa på typ särvux. Jag hoppas att jag får hjälp i mindre grupp isåfall hellre. 

Särvux (Komvux som särskild utbildning) kommer du inte att hamna på. Den utbildningen motsvarar anpassad grund- och gymnasieskola (tidigare kallat grundsärskola och gymnasiesärskola). 😊

Tillägg: 8 mar 2024 21:27

Ser nu att du lade till en fotnot: 

Fotnot: Jag har inget emot särskola eller särvux. Men jag skulle föredra om jag inte hamnade där. Mest för att jag är ju inte "intellektuellt lågbegåvad" jag klarade både Svenska och Engelska med bra betyg och Tyskan med. Hyfsat bra i många ämnen. Då skulle jag liksom känna att "sär" skulle sänka mig, är du med?

Det är helt förståeligt – dyskalkyli har ingenting med intellektuell begåvningsnivå att göra. Om du klarat vanliga gymnasiet (förutom matten) är det klart att du inte har någon begåvningsmässig funktionsnedsättning. 

Petsve skrev:

Och jag vill försöka tänka framåt. Jag kommer ju inte vara fast på de här förbannade kryckorna för alltid.

Okej, då vet vi det. Bara för att vara tydlig, jag ställde bara den frågan eftersom att vissa vill ta saker ett steg i taget. För vissa är det mer stressande att tänka på flera steg i taget, medan det för andra är viktigt för ens välmående. Det är självklart helt okej oavsett hur en vill tänka och göra, men det är bra för oss att veta om vi ska försöka ge förslag om sådant som kommer efter knäna eller inte. 😊

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Och jag vill försöka tänka framåt. Jag kommer ju inte vara fast på de här förbannade kryckorna för alltid.

Okej, då vet vi det. Bara för att vara tydlig, jag ställde bara den frågan eftersom att vissa vill ta saker ett steg i taget. För vissa är det mer stressande att tänka på flera steg i taget, medan det för andra är viktigt för ens välmående. Det är självklart helt okej oavsett hur en vill tänka och göra, men det är bra för oss att veta om vi ska försöka ge förslag om sådant som kommer efter knäna eller inte. 😊

Fast troligast ändå är att jag förmodligen INTE kommer få jobba med något för ansträngande. Men jag vill tänka framåt.

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Om jag får diagnos så kanske jag kan få rätt hjälp/verktyg om jag någon gång skulle ge mig på skiten. Jag har ju försökt allt annat känns det som och börjar få slut på idéer.

Det är helt förståeligt, och jag säger verkligen inte att en dyskalkyliutredning är en dålig idé. Jag undrar vad du tror om hjälpen du kan få, eftersom att köerna till utredningen är långa, och den allmänt tillgängliga informationen om vilken hjälp en får efter en diagnos verkar vara mindre än vid många andra funktionsnedsättningar. 

Svårt att vara positivt inställd till något man avskyr så mycket. Det är abnormalt jag vet, men det är mycket associationer. Men då vet jag iallafall och då blir jag plötsligt lite tveksam om det ens är värt att lägga krut på utredningen.

Som sagt, det kanske är jättebra hjälp du kan få, och jag tycker absolut att du ska göra en dyskalkyli-utredning när du får chansen, oavsett vad du tror idag om hjälpen du kan få. Att jag föreslår att du ska kika på vilket stöd som finns att få beror bara på att jag inte vill att du ska bli ledsen/besviken/arg om du går genom hela processen och sen inte känner att stödet du kan få hjälper dig tillräckligt mycket. Att titta på stödet som kan ges redan nu, genom att exempelvis prata med en specialpedagog eller andra som har fått stöd för sin dyskalkyli, kan vara ett sätt att hålla förhoppningarna lagom höga.

 

Det jag hittar på nätet när det gäller stöd för studerande med dyskalkyli är:

Hjärnfonden och 1177.se:

• hjälpmedel, som exempelvis miniräknare
• lathundar, som exempelvis multiruta eller tabell för enhetsomvandling
• enskild undervisning eller specialpedagogiskt stöd
• längre provtid och tillåtelse att använda hjälpmedel vid proven
• muntliga prov (i stället för skriftliga)
• uppdelade prov.

 

Insatser som kan ges i skolan (enligt en utredning inom dåvarande Stockholms läns landsting, idag Region Stockholm): 

• Datorträning av grundläggande matematiska färdigheter
• Intensiv undervisning i grund- läggande matematik
• Arbetsminnesträning (dock är det oklart om detta hjälper, eller var åtminstone när rapporten skrevs)

 

Fast å andra sidan så har jag ju känt mig osugen på de flesta jobbalternativ vi listat här. Kanske bara ska låta mig nöjas och ta det jag är minst osugen på.

Här skulle jag vilja fråga vad du är sugen på. Försök föreställa dig en värld där läkningen av dina knän är färdig, och du har klarat av Matte 2. Vad skulle du då vilja jobba med eller utbilda dig till? 

I tur och ordning:

1: Kommer ju göra utredningen oavsett.

2: Jag hoppas ju att jag kan få pedagogisk hjälp av någon som kan förklara matematik för mig så jag slipper känna mig som en idiot. 

3: Jag vet förbanne mig inte vad jag vill plugga till. Jag kan verkligen inte tänka bort "lön är viktigt och jag måste kunna leva på det", något VARIERAT så jag inte blir trött på jobbet, något intellektuellt stimulerande som inte är matte. Jag har inte energi att ge mig på Filmbranschen. Tänker att det måste finnas något mer intressant än film i livet. Men absolut inte inom vården eller något tråkigt arkiv.

1. Bra! 

2. Förstår det. Har du haft kontakt med en specialpedagog tidigare när du pluggat? Har du pratat med andra som har dyskalkyli? Hur tycker de i så fall att stödet de fått har varit? 

3. Du behöver inte veta. Tanken med sådana övningar är att utforska vad som finns och vad som känns intressant. Du har ju redan kommit på många saker du vill och inte vill: 

• Varierat arbete
• Intellektuellt stimulerande, utan matte
• Inget vårdrelaterat
• Inget arkivrelaterat

Du behöver inte tänka bort lön – det är klart att du ska kunna leva på ditt arbete. 

Om du hittar något arbete/utbildning som du tror vore intressant, kanske det blir lättare för dig att motivera dig till att ta tag i matten igen, om det nu behövs för jobbet i fråga. 

Smutstvätt skrev:

1. Bra! 

2. Förstår det. Har du haft kontakt med en specialpedagog tidigare när du pluggat? Har du pratat med andra som har dyskalkyli? Hur tycker de i så fall att stödet de fått har varit? 

3. Du behöver inte veta. Tanken med sådana övningar är att utforska vad som finns och vad som känns intressant. Du har ju redan kommit på många saker du vill och inte vill: 

• Varierat arbete
• Intellektuellt stimulerande, utan matte
• Inget vårdrelaterat
• Inget arkivrelaterat

Du behöver inte tänka bort lön – det är klart att du ska kunna leva på ditt arbete. 

Om du hittar något arbete/utbildning som du tror vore intressant, kanske det blir lättare för dig att motivera dig till att ta tag i matten igen, om det nu behövs för jobbet i fråga. 

1: Alltid något 

2: Nej det har jag inte. Som så många redan påpekat så är inte det lika omtalat som Dyslexi sen har jag inte direkt letat(jag gillar inte att använda sociala medier). 

3: Yup men som så många har kommenterat, det är svårt att hitta. 

Jag får väl börja bläddra på "Antagning" och gå från A till Ö eftersom jag redan letat igenom YH.se 

2. Japp, tyvärr tror jag att personerna med dyskalkyli överskuggas, eller klumpas ihop med personer som har generellt svårt för matte, fastän det inte alls är samma sak. 

3. Jo, jag vet – jag har fortfarande ingen riktig aning om vad jag vill jobba med i framtiden. En del tursamma människor hittar vad de vill jobba med när de är hyfsat unga. Resten av oss får vänta lite längre. Eller så hittar man aldrig något drömjobb, och det är också helt okej. 

Jag får väl börja bläddra på "Antagning" och gå från A till Ö eftersom jag redan letat igenom YH.se 

Gör det! Det var också riktigt bra jobbat att ha gått igenom hela YH.se! Om du tänker försöka ge dig på matten igen, även om du har stöd av en specialpedagog, är det bra att ha något mål som motiverar dig. :)

Smutstvätt skrev:

2. Japp, tyvärr tror jag att personerna med dyskalkyli överskuggas, eller klumpas ihop med personer som har generellt svårt för matte, fastän det inte alls är samma sak. 

3. Jo, jag vet – jag har fortfarande ingen riktig aning om vad jag vill jobba med i framtiden. En del tursamma människor hittar vad de vill jobba med när de är hyfsat unga. Resten av oss får vänta lite längre. Eller så hittar man aldrig något drömjobb, och det är också helt okej. 

Jag får väl börja bläddra på "Antagning" och gå från A till Ö eftersom jag redan letat igenom YH.se 

Gör det! Det var också riktigt bra jobbat att ha gått igenom hela YH.se! Om du tänker försöka ge dig på matten igen, även om du har stöd av en specialpedagog, är det bra att ha något mål som motiverar dig. :)

2: yup, just därför är jag lite skeptisk. Min familj och jag fick kämpa med näbbar och klor för att jag inte skulle hamna på någon särskola. Resurshjälp var bra, annars hade jag inte klarat 5:ans(ända upp till 9:ans matte), tyvärr är min kommun rätt SNÅL med den typen av hjälp. Men jag hoppas att någon pedagog ska jobba på typ komvux om jag nu skulle ge mig på matten.

3: Jag hade helt andra planer på vad jag ville bli när jag var 16. Men de planerna blev de svaren som jag nämnt "det är bara drömmar, du måste tänka realistiskt" osv. Men för den delen så gillar jag inte ens samma saker som när jag var yngre. Jag rent av föraktar musik och på den tiden var musik och skådespeleri mitt allt. Börjat kolla antagning.se nu.

Resurshjälpen, hade den något särskilt upplägg eller liknande som hjälpte, eller tror du att det hjälpte mest för att du fick mer tid med läraren/liknande person? Kanske finns någon liten ledtråd däri till vad som är hjälpsamt för dig. :)

Jag drog en snabb googling, och det verkar vara klart svårare att veta vilka komvuxutbildningar som har en specialpedagog, men regelverken om rätt till extra anpassningar verkar till stor del gälla komvux också, så det är bra. Om/när det blir aktuellt med komvux kan du, utöver att såklart kan höra med de skolor som erbjuder matte 2, kolla på jobbannonser för speciallärare/specialpedagoger på de vuxenutbildningar du skulle kunna söka till. Det går inte att se om de faktiskt anställde någon, men det visar om skolan har någon ambition att anställa en ny specialpedagog, om de inte redan har sådana resurser.

Vad tråkigt att du fick höra sådant! Nog för att lite realism behövs, men man behöver ju inte smula sönder drömmar totalt heller. De personer jag träffat som har haft ambitioner inom musik, teater, konst och liknande klassiskt "osäkra" arbeten, de har satsat på sitt drömyrke men också skaffat en annan utbildning att falla tillbaka på. Att säga "satsa på det du älskar, men lägg också lite krut på något du kan falla tillbaka på" känns som ett bättre råd än "det går inte". 

Att drömmar och mål förändras med åren, det är inte så konstigt, men det är ju väldigt sorgligt om de förändras för att omgivningen krossar dem. Vet inte om det är därför din syn på musik förändrades, men är det därför, så är det ju sorgligt. :(

Bra att du börjat kika på antagning.se! 😊

Smutstvätt skrev:

Resurshjälpen, hade den något särskilt upplägg eller liknande som hjälpte, eller tror du att det hjälpte mest för att du fick mer tid med läraren/liknande person? Kanske finns någon liten ledtråd däri till vad som är hjälpsamt för dig. :)

Jag drog en snabb googling, och det verkar vara klart svårare att veta vilka komvuxutbildningar som har en specialpedagog, men regelverken om rätt till extra anpassningar verkar till stor del gälla komvux också, så det är bra. Om/när det blir aktuellt med komvux kan du, utöver att såklart kan höra med de skolor som erbjuder matte 2, kolla på jobbannonser för speciallärare/specialpedagoger på de vuxenutbildningar du skulle kunna söka till. Det går inte att se om de faktiskt anställde någon, men det visar om skolan har någon ambition att anställa en ny specialpedagog, om de inte redan har sådana resurser.

Vad tråkigt att du fick höra sådant! Nog för att lite realism behövs, men man behöver ju inte smula sönder drömmar totalt heller. De personer jag träffat som har haft ambitioner inom musik, teater, konst och liknande klassiskt "osäkra" arbeten, de har satsat på sitt drömyrke men också skaffat en annan utbildning att falla tillbaka på. Att säga "satsa på det du älskar, men lägg också lite krut på något du kan falla tillbaka på" känns som ett bättre råd än "det går inte". 

Att drömmar och mål förändras med åren, det är inte så konstigt, men det är ju väldigt sorgligt om de förändras för att omgivningen krossar dem. Vet inte om det är därför din syn på musik förändrades, men är det därför, så är det ju sorgligt. :(

Bra att du börjat kika på antagning.se! 😊

Resurshjälpen var som en vanlig skola, men med extra hjälp i de ämnena eleverna individuellt hade svårt för. Vi tragglade och tragglade och tragglade. Förklarade varje gång. När jag sedan läste på komvux i vuxen ålder så läste jag Ma 1 i mindre grupp men även enskild. Det var svårt och jag var färdig att ge upp många gånger. 

Jo fast jag läste inget estetiskt program på gymnasiet. Vi bråkade en hel vårtermin och till slut så orkade jag inte käfta mer så jag gav med mig att gå samhäll. Missförstå mig rätt: Jag ångrar inte det NU(vad tjänar det till att älta gamla problem?) Men jag kanske hade haft bättre studiemotivation om jag fått läsa något jag gillade. Men vad tjänar det till att tänka så? Eftersom jag gick samhäll med individuell planering så fick jag ju prova en hel del annat och fick Ganska klar bild av vad jag inte ville. 

Det var inte det som förstörde mitt tycke för musik. Jag har sett för mycket baksidor av musikbranschen. Folk som börjat med knark, diviga musiker. Det är inget jag är så sugen på, dessutom noll tålamod att lära mig ett instrument(jag har dock spelat i några band). Nu är det på den nivån att jag inte vill höra musik ens. 

Resurshjälpen var som en vanlig skola, men med extra hjälp i de ämnena eleverna individuellt hade svårt för. Vi tragglade och tragglade och tragglade. Förklarade varje gång. När jag sedan läste på komvux i vuxen ålder så läste jag Ma 1 i mindre grupp men även enskild. Det var svårt och jag var färdig att ge upp många gånger. 

Det är bra kännedom att ha med sig om du ger dig på matte 2 igen – mycket tid och förklaringar flera gånger. Det är också något du kan berätta för den pedagog du träffar. :)

Jo fast jag läste inget estetiskt program på gymnasiet. Vi bråkade en hel vårtermin och till slut så orkade jag inte käfta mer så jag gav med mig att gå samhäll. Missförstå mig rätt: Jag ångrar inte det NU(vad tjänar det till att älta gamla problem?) Men jag kanske hade haft bättre studiemotivation om jag fått läsa något jag gillade. Men vad tjänar det till att tänka så? Eftersom jag gick samhäll med individuell planering så fick jag ju prova en hel del annat och fick Ganska klar bild av vad jag inte ville. 

Att älta gamla problem ger ofta inte så mycket, men dels var mitt resonemang mer allmänt – det är sorgligt att så många personer med drömmar inom lite mer osäkra branscher får sina drömmar krossade – och dels kan det ibland vara hjälpsamt att gå tillbaka i tiden. Inte primärt för att älta och drömma om en verklighet där något jobbigt man var med om inte hänt, det ger oftast inte så mycket. Men det kan vara värdefullt att gå tillbaka i tiden för att se om det finns några ohanterade upplevelser där som man kan behöva bearbeta. Det som har hänt har ju såklart redan hänt, och går inte att göra så mycket åt, men om det påverkar nutiden kan det vara något som man behöver gå tillbaka till. Men där är alla olika, och alla har olika behov och möjligheter, och det är bara en själv som kan veta om man behöver det eller inte.. 

Det var inte det som förstörde mitt tycke för musik. Jag har sett för mycket baksidor av musikbranschen. Folk som börjat med knark, diviga musiker. Det är inget jag är så sugen på, dessutom noll tålamod att lära mig ett instrument(jag har dock spelat i några band). Nu är det på den nivån att jag inte vill höra musik ens. 

Ja jo, det är ju tyvärr en rätt tuff och otrevlig bransch på många (men inte alla) ställen. :(

Smutstvätt skrev:

Resurshjälpen var som en vanlig skola, men med extra hjälp i de ämnena eleverna individuellt hade svårt för. Vi tragglade och tragglade och tragglade. Förklarade varje gång. När jag sedan läste på komvux i vuxen ålder så läste jag Ma 1 i mindre grupp men även enskild. Det var svårt och jag var färdig att ge upp många gånger. 

Det är bra kännedom att ha med sig om du ger dig på matte 2 igen – mycket tid och förklaringar flera gånger. Det är också något du kan berätta för den pedagog du träffar. :)

Jo fast jag läste inget estetiskt program på gymnasiet. Vi bråkade en hel vårtermin och till slut så orkade jag inte käfta mer så jag gav med mig att gå samhäll. Missförstå mig rätt: Jag ångrar inte det NU(vad tjänar det till att älta gamla problem?) Men jag kanske hade haft bättre studiemotivation om jag fått läsa något jag gillade. Men vad tjänar det till att tänka så? Eftersom jag gick samhäll med individuell planering så fick jag ju prova en hel del annat och fick Ganska klar bild av vad jag inte ville. 

Att älta gamla problem ger ofta inte så mycket, men dels var mitt resonemang mer allmänt – det är sorgligt att så många personer med drömmar inom lite mer osäkra branscher får sina drömmar krossade – och dels kan det ibland vara hjälpsamt att gå tillbaka i tiden. Inte primärt för att älta och drömma om en verklighet där något jobbigt man var med om inte hänt, det ger oftast inte så mycket. Men det kan vara värdefullt att gå tillbaka i tiden för att se om det finns några ohanterade upplevelser där som man kan behöva bearbeta. Det som har hänt har ju såklart redan hänt, och går inte att göra så mycket åt, men om det påverkar nutiden kan det vara något som man behöver gå tillbaka till. Men där är alla olika, och alla har olika behov och möjligheter, och det är bara en själv som kan veta om man behöver det eller inte.. 

Det var inte det som förstörde mitt tycke för musik. Jag har sett för mycket baksidor av musikbranschen. Folk som börjat med knark, diviga musiker. Det är inget jag är så sugen på, dessutom noll tålamod att lära mig ett instrument(jag har dock spelat i några band). Nu är det på den nivån att jag inte vill höra musik ens. 

Ja jo, det är ju tyvärr en rätt tuff och otrevlig bransch på många (men inte alla) ställen. :(

Resurshjälpen var liksom ansluten till skolan men vi fick hjälp i de ämnena vi behövde. Gjorde även mina läxor där, för låt oss inse fakta; De flesta tonåringar vill inte göra läxor nör de kommer hem från skolan, då vill de ha fritid. Sådan var även jag. Jag har Resurshjälpen att tacka för mycket och jag hade aldrig klarat högstadiet utan den hjälpen. 

Ang Gymnasiet så vantrivdes jag varje dag. Jag tyckte samhäll var urtråkigt, jag försökte verkligen "bjuda till" och se ljusglimtarna. Men det var svårt. La till och tog bort lektioner om vartannat; Läste webbdesign ett kort tag men kom på att koda hemsidor inte var min grej, försökte varva med svetskurser eftersom vi hade ett svetsprogram i kommunen(och tänkte att "kan lika gärna prova, svets ger åtminstone jobb med lön om allt skiter sig), det tröttnade jag snabbt på, jag måste ha varit den mest klumpiga och ohändiga eleven i verkstaden, jag slog mig och brände mig hela tiden, jag la till fotografisk bild men lessnade även på det. Jag försökte mig på information och layout, det fastnade inte heller. Jag tror förbanne mig att jag gick igenom alla kurser som man kunde få prova på skolan. 

Resurshjälpen låter som en jättebra insats. 😊 

Vad tråkigt att vantrivdes på gymnasiet. Det låter som att du provat många olika alternativ, så det är ju bra! Även om du inte hittade något du tyckte om, är det aldrig fel att veta vad man inte vill göra. :)

Smutstvätt skrev:

Resurshjälpen låter som en jättebra insats. 😊 

Vad tråkigt att vantrivdes på gymnasiet. Det låter som att du provat många olika alternativ, så det är ju bra! Även om du inte hittade något du tyckte om, är det aldrig fel att veta vad man inte vill göra. :)

Som sagt var: Jag ångrar ingenting. Något måste ju ha blivit rätt eftersom jag klarade allt utom matten i stort sett. Du ska ha tack för att du åtminstone försökt hjälpa mig när jag läste matte 2.

Absolut! Om du klarade allt utom matten, är det ju jättebra! Och det är också riktigt bra att du har provat lite olika grejer och vet vad du inte vill! 

Det var så lite så - försöka hjälpa till är vad vi gör här! Vill du att vi försöker hjälpa till igen någon gång i framtiden, vet du vart vi finns! :)

Uppdat. Pratat med p**k . "Just för tillfället är du inte redo att plugga. Du har fixerat dig vid att du måste ha en akademisk utbildning, men du har ingen aning om vad du är intresserad av" bla bla bla.

Du behöver inte censurera om du inte vill. Sjukvård som sjukvård, inget Pluggakuten särskiljer mellan. 😊

Hmm, vad föreslår de istället för studier? Har de något förslag på väg framåt? 

Smutstvätt skrev:

Du behöver inte censurera om du inte vill. Sjukvård som sjukvård, inget Pluggakuten särskiljer mellan. 😊

Hmm, vad föreslår de istället för studier? Har de något förslag på väg framåt? 

Jag har inte fått något konkret förslag på terapier. Men planen är väl att försöka bearbeta den här abnorma pessimismen, när det gått så långt att inte ens mina favoritaktiviteter roar mig. Sen ska vi väl prata om vägen framåt, alltså jag vill ju plugga. Men jag vet ju faktiskt inte vad. Sen skrattade hon lite åt min starka aversion till matematik 

Petsve skrev:

Smutstvätt skrev:

Du behöver inte censurera om du inte vill. Sjukvård som sjukvård, inget Pluggakuten särskiljer mellan. 😊

Hmm, vad föreslår de istället för studier? Har de något förslag på väg framåt? 

Jag har inte fått något konkret förslag på terapier. Men planen är väl att försöka bearbeta den här abnorma pessimismen, när det gått så långt att inte ens mina favoritaktiviteter roar mig.

Det låter bra. När saker som förr var roliga slutar vara det (och inte byts ut mot nya, det är såklart helt okej att tröttna) brukar det vara ett tecken på sjukdom. Då är det bra att få lite hjälp och stöd. 😊

Sen ska vi väl prata om vägen framåt, alltså jag vill ju plugga. Men jag vet ju faktiskt inte vad.

Hur går det med utredningen? Har du fått veta något om ungefär hur lång kön är (en månad, ett halvår, ett år, två år, osv.)? Oavsett låter det bra att bena ut vilka studier som lockar och inte. 

Sen skrattade hon lite åt min starka aversion till matematik 

Skrattade på ett snällt sätt, eller på ett dåligt sätt? Ibland kan det vara förlösande att få skratta tillsammans med någon, även om situationen i sig är extremt jobbig, men det är aldrig okej att någon skrattar på ens bekostnad. I så fall bör du ta upp det med henne eller någon annan. :)

Smutstvätt skrev:

Petsve skrev:

Visa föregående citat

Smutstvätt skrev:

Du behöver inte censurera om du inte vill. Sjukvård som sjukvård, inget Pluggakuten särskiljer mellan. 😊

Hmm, vad föreslår de istället för studier? Har de något förslag på väg framåt? 

Jag har inte fått något konkret förslag på terapier. Men planen är väl att försöka bearbeta den här abnorma pessimismen, när det gått så långt att inte ens mina favoritaktiviteter roar mig.

Det låter bra. När saker som förr var roliga slutar vara det (och inte byts ut mot nya, det är såklart helt okej att tröttna) brukar det vara ett tecken på sjukdom. Då är det bra att få lite hjälp och stöd. 😊

Sen ska vi väl prata om vägen framåt, alltså jag vill ju plugga. Men jag vet ju faktiskt inte vad.

Hur går det med utredningen? Har du fått veta något om ungefär hur lång kön är (en månad, ett halvår, ett år, två år, osv.)? Oavsett låter det bra att bena ut vilka studier som lockar och inte. 

Sen skrattade hon lite åt min starka aversion till matematik 

Skrattade på ett snällt sätt, eller på ett dåligt sätt? Ibland kan det vara förlösande att få skratta tillsammans med någon, även om situationen i sig är extremt jobbig, men det är aldrig okej att någon skrattar på ens bekostnad. I så fall bör du ta upp det med henne eller någon annan. :)

1: Japp. Jag vet inte riktigt hur man hittar nya intressen heller för den delen. 

2: blir inte förrän till sommaren är jag rädd. Jag har sedan jag sist skrev sållat lite till och börjat tänka om hur man ska sålla för det är stört omöjligt att hitta jobb som möter mina kriterier.(Dyskalkyli, mina andra diagnoser, skippa fysisk aktivitet ja ni vet!) 

3: skrattade på ett bra sätt. Mer typ "jag tror aldrig jag träffat någon som känner så stark aversion mot matte"

1. Ja, det kan vara svårt att hitta nya intressen. Men om bristande intresse beror på nedstämdhet eller psykisk ohälsa, kan det många gånger komma tillbaka när en mår bättre. Annars får man prova sig fram. Ett sätt kan vara att prova intressen som stimulerar eller använder olika delar av kroppen, och se om man hittar någon kategori som känns extra rolig eller intressant, ungefär: 

• Intressen som fokuserar på handarbete: dreja, virka, sticka, sy, måla/rita
• Intressen som fokuserar på syn/hörsel: konst, fågelskådning, film och media, musik, fotografi
• Intressen som fokuserar på smak och lukt: matlagning, bakning

Det finns mycket man kan prova. Många intressen går att prova på några gånger, exempelvis drejning. En del lerkonstnärer erbjuder prova-på-kurser för nybörjare som vill se om det är för dem. Det kostar absolut en slant, men inget i jämförelse med vad det kostar att köpa utrustningen själv för att prova. :)

2. Hmmm ajdå. Men det är ändå inte så lång tid kvar till sommaren! 😊 Vad bra att du kikar på alternativ! Kanske kan du hitta ett jobb som bara innehåller väldigt lite matematik? Då kanske du kan ta hjälp av dina kollegor för just den sysslan. Vi håller tummarna för att du hittar något som passar!

3. Bra, bara det kändes bra så!

Smutstvätt skrev:

1. Ja, det kan vara svårt att hitta nya intressen. Men om bristande intresse beror på nedstämdhet eller psykisk ohälsa, kan det många gånger komma tillbaka när en mår bättre. Annars får man prova sig fram. Ett sätt kan vara att prova intressen som stimulerar eller använder olika delar av kroppen, och se om man hittar någon kategori som känns extra rolig eller intressant, ungefär: 

• Intressen som fokuserar på handarbete: dreja, virka, sticka, sy, måla/rita
• Intressen som fokuserar på syn/hörsel: konst, fågelskådning, film och media, musik, fotografi
• Intressen som fokuserar på smak och lukt: matlagning, bakning

Det finns mycket man kan prova. Många intressen går att prova på några gånger, exempelvis drejning. En del lerkonstnärer erbjuder prova-på-kurser för nybörjare som vill se om det är för dem. Det kostar absolut en slant, men inget i jämförelse med vad det kostar att köpa utrustningen själv för att prova. :)

2. Hmmm ajdå. Men det är ändå inte så lång tid kvar till sommaren! 😊 Vad bra att du kikar på alternativ! Kanske kan du hitta ett jobb som bara innehåller väldigt lite matematik? Då kanske du kan ta hjälp av dina kollegor för just den sysslan. Vi håller tummarna för att du hittar något som passar!

3. Bra, bara det kändes bra så!

1: skulle väl vara på syn/hörsel då -.- för handarbete passar inte.

2: Finns det sådana jobb då? Alltså jag har inte helt givit upp att plugga vidare. Men jag är fortfarande inte helt säker på vilken typ av jobb som innehåller väldigt lite matte. Inte utöver de som redan nämnts.

1. Vilka typer har du provat? Det behöver inte vara något du är bra på, bara något du tycker är roligt. Med det sagt, om du tappat intresset på grund av att du mår dåligt, är det nog det som du bör fokusera på. 

2. Jag vet inte, men det är nog lättare än att hitta jobb som inte innehåller någon matte alls. Men det är absolut värt att prova!

Med det sagt, letar du jobb av försörjningsskäl, eller är du sjukskriven på grund av knäna? Om du klarar dig utan jobb ekonomiskt, kanske det kan vara ett alternativ att istället hitta någon aktivitet som känns givande? Gärna något som tar dig hemifrån eller innefattar att träffa andra människor eller djur. 

Smutstvätt skrev:

1. Vilka typer har du provat? Det behöver inte vara något du är bra på, bara något du tycker är roligt. Med det sagt, om du tappat intresset på grund av att du mår dåligt, är det nog det som du bör fokusera på. 

2. Jag vet inte, men det är nog lättare än att hitta jobb som inte innehåller någon matte alls. Men det är absolut värt att prova!

Med det sagt, letar du jobb av försörjningsskäl, eller är du sjukskriven på grund av knäna? Om du klarar dig utan jobb ekonomiskt, kanske det kan vara ett alternativ att istället hitta någon aktivitet som känns givande? Gärna något som tar dig hemifrån eller innefattar att träffa andra människor eller djur. 

1: Sytt, stickat broderat tyvärr var det för tråkigt och träarbete har aldrig lockat mig för jag tyckte inte om slöjd i skolan :p jag tror inte det är min grej.

2: Nej jag vill plugga vidare för att kunna få ett jobb med bättre betalt än städare och få lite mer intellektuell stimulans som jag redan sagt. Jag vill inte käka gröt morgon middag kväll. 

Ok. Då har vi ett problem där; Det kostar pengar att ha en aktivitet och det är pengar jag inte har. 

1. Ja, då låter det ju som att andra intressen skulle passa dig bättre. :)

2. Jo, jag vet att du har sagt det tidigare. Däremot var jag nog lite otydlig i min fråga. Det jag undrar är om du fram till dess att utredningen startar, letar jobb av försörjningsskäl eller mer för stimulans. Eller har jag missförstått hur du tänker på tiden fram till utredningen? Vad du vill arbeta med i resten av ditt liv är en annan sak. 😊

Många aktiviteter kostar pengar, ja, men långt ifrån alla. Aktiviteter jag tänkte på när jag skrev inlägget är exempelvis volontärarbete på djurhem eller med äldre. Utöver kostnaden för transport (kollektivtrafik eller bil), kostar sådana aktiviteter ingenting. :)

Smutstvätt skrev:

1. Ja, då låter det ju som att andra intressen skulle passa dig bättre. :)

2. Jo, jag vet att du har sagt det tidigare. Däremot var jag nog lite otydlig i min fråga. Det jag undrar är om du fram till dess att utredningen startar, letar jobb av försörjningsskäl eller mer för stimulans. Eller har jag missförstått hur du tänker på tiden fram till utredningen? Vad du vill arbeta med i resten av ditt liv är en annan sak. 😊

Många aktiviteter kostar pengar, ja, men långt ifrån alla. Aktiviteter jag tänkte på när jag skrev inlägget är exempelvis volontärarbete på djurhem eller med äldre. Utöver kostnaden för transport (kollektivtrafik eller bil), kostar sådana aktiviteter ingenting. :)

Tror vi missförstått varandra. 

1: jo fast att hitta nya intressen är ett annat bord och har inte med plugg/arbete att göra. De som har tips får pm'a.

2: Jag behöver stimulans ja. Men jag kan ju inte utföra vilket jobb som och utan utbildning blir det ju svårt att hitta något stimulerande jobb. 

Jag kommer aldrig att volontärarbeta. Jag jobbar inte gratis åt NÅGON. Får fundera på någon annan aktivitet.

Tiden fram till utredningen är relativt kort, jämfört med hur långa utbildningar brukar vara. Om du inte hittar någon maximalt ettårig utbildning du vill gå, kanske du behöver satsa på något annat än ett jobb för stimulans? Du har tidigare nämnt ditt intresse för historia och spel, skulle det kunna vara ett alternativ att läsa någon kurs inom något av de ämnena? Hur mycket har du tid för, givet operationer/läkning/rehab av knäna? Finns det någon plan för dina andra vårdkontakter? 

Kort sagt, om det är tiden fram till utredningen som är ditt huvudfokus just nu, kanske det är annat än jobb som behöver stå på agendan. Men det är såklart svårt att säga utan att känna till hela din situation. :)

Bara så att du inte tappar motivationen helt om det nu skulle hända, har du funderat på vad du ska göra om utredningen inte mynnar ut i en dyskalkylidiagnos? Om du inte vill fundera över det är det såklart helt okej också. 😊

Smutstvätt skrev:

Tiden fram till utredningen är relativt kort, jämfört med hur långa utbildningar brukar vara. Om du inte hittar någon maximalt ettårig utbildning du vill gå, kanske du behöver satsa på något annat än ett jobb för stimulans? Du har tidigare nämnt ditt intresse för historia och spel, skulle det kunna vara ett alternativ att läsa någon kurs inom något av de ämnena? Hur mycket har du tid för, givet operationer/läkning/rehab av knäna? Finns det någon plan för dina andra vårdkontakter? 

Kort sagt, om det är tiden fram till utredningen som är ditt huvudfokus just nu, kanske det är annat än jobb som behöver stå på agendan. Men det är såklart svårt att säga utan att känna till hela din situation. :)

Bara så att du inte tappar motivationen helt om det nu skulle hända, har du funderat på vad du ska göra om utredningen inte mynnar ut i en dyskalkylidiagnos? Om du inte vill fundera över det är det såklart helt okej också. 😊

Klart jag tänkt tanken på kurser inom de områdena. Men spelutveckling kräver matte(redan kollat) och jag är dessutom inte hyperintresserad det är samma med historia. Det är "moderata" intressen. Jag har ingen aning om vad det finns för jobb i de områdena rent realistiskt. 

Knäoperstion förhoppningsvis redan nästa månad och därefter tre månaders konvalescens och sjukgymnastik. Psyk-kontakten vet jag inte hur det ser ut med, men jag är skeptisk.

Om jag inte får en dyskalkylidiagnos får jag väl finna mig i att högskola eller universitet inte är görbar för mig och ta ett jobb jag kommer att hata. Skämt åsido men jag vet faktiskt inte, om jag inte får dyskalkyli på papper så kan jag inte få den hjälp jag behöver och då känns det som att dörren är stängd.

All speldesign kräver inte mer än Matte 1, se gärna länkarna i inlägg #95 här i tråden. :) Historia vet jag inte, du kan nog ha rätt i att arbetsmarknaden där är liten. 

Bra att det finns en plan för din hälsa! Vi håller tummarna för att allt går så bra som möjligt. 😊 

Smutstvätt skrev:

All speldesign kräver inte mer än Matte 1, se gärna länkarna i inlägg #95 här i tråden. :) Historia vet jag inte, du kan nog ha rätt i att arbetsmarknaden där är liten. 

Bra att det finns en plan för din hälsa! Vi håller tummarna för att allt går så bra som möjligt. 😊 

Kollat igenom 95 nu. Som sagt var känns lite dumt att läsa något man bara har ett "moderat" intresse för men det kanske kan funka som en "sista" utväg det med. Annars lutar mycket åt att jag får bita i det sura äpplet och läsa den förbannade matten. Nu har jag pratat mig för hos många jag känner och samtliga menar att Matte 2 kommer man nog inte undan om man vill läsa de "mer intressanta" programmen även om det är långt ifrån alla som kräver MA2 som vi konstaterat här. Men jag får väl anta att hälsan kommer först. Snart får jag iallafall en ny knäled och jag har en tid hos en arbetsterapeut oklart när men planen finns.

En "sista utväg"-plan är aldrig fel att ha! Som sagt, det är inte alltid drömjobbet som är det jobb där man trivs bäst med. Kollegor, arbetsbelastning och syfte brukar också bidra starkt till hur väl ett jobb passar en. :)

Det beror väl till stor del på vilka intressen man har, men ja, det är många utbildningar som kräver Ma2. Att prioritera hälsan låter bra! Vi håller tummarna för att allt går bra med knäleden! Är tiden med arbetsterapeuten knärelaterad, eller är det utredningsrelaterat? Oavsett, det låter lovande! 😊

Hej Petsve, 

Vill påminna dig att om du bestämmer att läsa Ma2, finns Pluggakuten till din hjälp att ställa hur många frågor du vill och få svar av väldigt duktiga matematikintresserade! Låt inte frågeställandet vara det som avskräcker dig från kursen, sidan finns alltid här för att hjälpa.

Lycka till!